Jättemarkduva

Från Wikipedia
Jättemarkduva
Förhistorisk
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningDuvfåglar
Columbiformes
FamiljAlopecoenas
Columbidae
SläktePampusana
ArtJättemarkduva
P. nui
Vetenskapligt namn
§ † Pampusana nui
Auktor(Steadman, 1992)
Synonymer
  • Gallicolumba nui
  • Alopecoenas nui

Jättemarkduva[1] (Pampusana nui) är en förhistorisk utdöd fågel i familjen duvor som tidigare förekom i Polynesien.

Utseende och förekomst[redigera | redigera wikitext]

Fågeln beskrevs 1992 utifrån subfossila lämningar funna i Cooköarna och Marquesasöarna. Den var allra störst av arterna i släktet och vida spridd i östra Polynesien. Jättemarkduvan förekom troligen sympatriskt med mindre arter i släktet i Tuamotuöarna, Cooköarna, Sällskapsöarna och Marquesasöarna.[2] Dess lämningar har hittats i polynesiska kökkenmöddingar, vilket betyder att den med största säkerhet jagades av människan.

Taxonomi och systematik[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen placerades arten i släktet Gallicolumba. Studier visar dock att dessa inte är varandras närmaste släktingar, där arterna i Pampusana står närmare australiensiska duvor som Geopelia.[3][4] Arten är troligen släkt med de övriga markduvorna som förekommer i Stilla havet, vilket betyder att den bör placeras i Pampusana.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn nui betyder "stor" eller "väldig" på polynesiska.[5]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  2. ^ Hume, J. P.; Walters, M. (2012). Extinct Birds. London: A & C Black. sid. 116–117. ISBN 1-4081-5725-X 
  3. ^ Jønsson, K.A., M. Irestedt, R.C.K. Bowie, L. Christidis, and J. Fjeldså (2011a), Systematics and biogeography of Indo-Pacific ground-doves, Mol. Phylogenet. Evol. 59, 538-543.
  4. ^ Moyle, R.G., R.M. Jones, and M.J. Andersen (2013), A reconsideration of Gallicolumba (Aves: Columbidae) relationships using fresh source material reveals pseudogenes, chimeras, and a novel phylogenetic hypothesis, Mol. Phylogenet. Evol. 66, 1060-1066.
  5. ^ Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]