Jätteturako

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Jätteturako
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Great Blue Turaco (Corythaeola cristata) (6807900043).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTurakofåglar
Musophagiformes
FamiljTurakor
Musophagidae
SläkteCorythaeola
ArtJätteturako
C. cristata
Vetenskapligt namn
§ Corythaeola cristata
Auktor(Vieillot, 1816)
Corythaeola cristata.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Jätteturako[2] (Corythaeola cristata) är en fågel i den afrikanska familjen turakor inom ordningen turakofåglar.[3] Som namnet antyder är den störst i familjen. Den förekommer i regnskog i västra och centrala Afrika. Beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Jätteturakon gör skäl för sitt namn med en kroppslängd på 70–75 cm. Den känns lätt igen på inte bara storleken i sig utan också den huvudsakligen grå- eller grönblå och gula fjäderdräkten. Diagnostiskt är också den stora, svarta tofsen och den långa stjärten med svart ändband. Näbben är gul med röd spets. Vingarna är blå utan rödbruna handpennor som hos många andra turakoarter. Ungfågeln är mattare med kortare tofs och gråare bröst. Lätet är en högljudd serie med djupa, gutturala "caw", ibland inledd med en bubblande drill.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i låglänta regnskog i västra och centrala Afrika.[5] Den placeras som enda art i släktet Corythaeola och behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Jätteturakon är systerart till andra arter i familjen.[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Jätteturakon förekommer i trädtaket i skog, galleri skog och höga träd i ungskog. Den ses vanligen i flockar med fem till åtta fåglar. Den lever huvdsakligen av frukt, men även skott, knoppar, blad och blommor.[4][7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som mest spridd av alla turakor och verkar inte ovanlig i större delen av utbredningsområdet.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Mall:IUCN2017-3
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ [a b] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235 
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  6. ^ Utku Perktaş, Jeff G. Groth, and George F. Barrowclough (2020) Phylogeography, Species Limits, Phylogeny, and Classification of the Turacos (Aves: Musophagidae) Based on Mitochondrial and Nuclear DNA Sequences, American Museum Novitates 2020(3949), 1-61.
  7. ^ Turner, D.A. & Kirwan, G.M. (2019). Great Blue Turaco (Corythaeola cristata). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54762 4 april 2019).
  8. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1997. Handbook of the Birds of the World, Vol. 4: Sandgrouse to Cuckoos. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]