Józef och Wiktoria Ulma

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Józef och Wiktoria Ulma

Józef och Wiktoria Ulma, födda 1900 och 1912, avlidna 24 mars 1944, var ett polskt gift par som bodde i Markowa nära Rzeszów i sydöstra Polen vid tiden för den nazistiska ockupationen under andra världskriget.

Paret Ulma utnämndes 1995 av staten Israel till rättfärdiga bland folken för att de försökte rädda medlemmar ur två polska judiska familjer genom att gömma dem i sitt eget hem under Förintelsen. Paret Ulma och deras barn blev summariskt avrättade för detta, liksom tusentals katolska landsmän tillsammans med de judar de gömde.[1][2]

Morden[redigera | redigera wikitext]

Tidigt på morgonen den 24 mars 1944 anlände en patrull inom tyska polisen från Łańcut under löjtnant Eilert Dieken till familjen Ulmas hus i utkanten av byn Markowa. Paret hade angivits av ukrainsk polis. Tyskarna omringade huset och grep alla åtta judar, som tillhörde familjerna Szall och Goldman. Polispatrullen sköt dem med nackskott, enligt ögonvittnet Edward Nawojski och andra, som tvingades att beskåda avrättningen. De tyska poliserna dödade den gravida Wiktoria och hennes man Józef, så att byborna skulle få se vilket straff som väntade dem som gömde judar. Parets sex barn, Stasia (Stanislawa), 8 år, Barbara, 7 år, Wladyslaw, 5 år, Franciszek, 4 år, Antoni, 2 ½ år och Maria, 18 månader gammal, började skrika vid åsynen av föräldrarnas döda kroppar. Efter att ha rådgjort med sin överordnade Dieken sköt den tjeckiske Volksdeutsche, 23-årige Joseph (Jan) Kokott från Sudetenland, tre eller fyra av barnen. Även de övriga barnen mördades. Efter endast några minuter hade polispatrullen mördat sjutton personer.[3] Förutom Kokott deltog Eilert Dieken, Michael Dziewulski och Erich Wilde i massakern. En av byns tjänstemän, Teofil Kielar, beordrades att begrava de mördade personerna. Han frågade polischefen Dieken varför det var nödvändigt att även döda barnen. Dieken svarade på tyska: "Så att du inte skulle ha några problem med dem." Den 11 januari 1945, trots nazisternas förbud, exhumerade familjen Ulmas närmaste släktingar kropparna för att begrava dem på kyrkogården.

Familjen Ulma[redigera | redigera wikitext]

  • Józef, född 1900
  • Wiktoria, född 10 december 1912
  • Stanislawa, kallad Stasia, född 18 juli 1936
  • Barbara, kallad Basia, född 6 oktober 1937
  • Wladyslaw, kallad Wladziu, född 5 december 1938
  • Franciszek, kallad Franus, född 3 april 1940
  • Antoni, kallad Antos, född 6 juni 1941
  • Maria, kallad Marysia, född 16 september 1942

Paret Ulmas saligförklaringsprocess har inletts.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mateusz Szpytma, The Righteous and their world. Markowa through the lens of Józef Ulma, Institute of National Remembrance, Polen.
  2. ^ (polska) Instytut Pamięci Narodowej, Wystawa „Sprawiedliwi wśród Narodów Świata”– 15 czerwca 2004 r., Rzeszów. „Polacy pomagali Żydom podczas wojny, choć groziła za to kara śmierci – o tym wie większość z nas.” (Exhibition "Righteous among the Nations." Rzeszów, June 15, 2004. Subtitled: "The Poles were helping Jews during the war - most of us already know that.")
  3. ^ "They gave up their lives" niedziela.pl
  4. ^ Servi di Dio Jozef e Wiktoria Ulma con i sei figli santiebeati.it