Jaculus orientalis
| Jaculus orientalis Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Hoppmöss Dipodidae |
| Släkte | Ökenspringråttor Jaculus |
| Art | Jaculus orientalis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Jaculus orientalis | |
| Auktor | Erxleben, 1777 |
| Synonymer | |
| kustjerboa[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Jaculus orientalis[3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Johann Christian Polycarp Erxleben 1777. Jaculus orientalis ingår i släktet ökenspringråttor, och familjen hoppmöss.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5] Det svenska trivialnamnet kustökenspringråtta förekommer för arten.[2]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 137 till 160 mm, en svanslängd av 195 till 243 mm och en vikt mellan 108 och 147 g. Bakfötterna är som hos alla ökenspringråttor med 71 till 78 mm längd påfallande stora. Jaculus orientalis har ett avrundat huvud och 28 till 35 mm långa öron. Pälsen på ovansidan bildas av hår som är grå vid roten och för övrigt orangebrun. Ofta är hår med svarta spetsar inblandade. Ryggen är därför orangebrun och kroppens sidor lite ljusare. Undersidan är täckt av vit päls. Den stora tofsen vid svansens slut är svart närmast bålen och sedan vit. På bakfötternas tre tår förekommer styva hår.[7]
Utbredning och ekologi[redigera | redigera wikitext]
Denna gnagare förekommer med flera från varandra skilda populationer i norra Afrika och västra Asien. Utbredningsområdet sträcker sig från Marocko till Israel. Habitatet varierar mellan öknar, halvöknar, gräsmarker, marskland och jordbruksmark. Individerna är aktiva på natten och äter frön, unga växtskott, rötter och grönsaker. De bildar vanligen mindre flockar.[1]
Jaculus orientalis går eller hoppar med sina bakre extremiteter. Den gräver underjordiska bon som är 1 till 2 meter långa med en större kammare vid slutet som fodras med upphittade hår (till exempel från kameler) samt med växtdelar. Boets ingång stängs när ökenspringråttan vilar. Under vintern stannar arten i boet och några exemplar håller vinterdvala. Arten revir gränser mot reviren från fyrtåig hästspringråtta och de kan kanske överlappa varandra. Per kull föds 2 till 7 ungar. Jaculus orientalis jagas av ugglor och troligen av andra rovlevande djur.[7]
Ungarnas utveckling antas vara lika som hos ökenspringråttan (Jaculus jaculus).[8]
Jaculus orientalis och människor[redigera | redigera wikitext]
Beduiner använder artens kött som mat och pälsen för dekorationer. För att fånga individer fylls boet med vatten eller djuren grävs ut eller det placeras fällor vid ingången. Några exemplar fångas för att hålla de som sällskapsdjur. När arten hämtar sin föda från odlad mark betraktas den som skadedjur.[8]
Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] 2008 Jaculus orientalis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ [a b] Kai Curry-Lindahl, Afrikas Däggdjur, P. A. Norstedt & Söner Förlag, 1984, Stockholm, ISBN 91-1-834122-5, sid. 189
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Jaculus orientalis
- ^ (2001) , website, 2000 IUCN Red List of Threatened Species
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/jaculus+orientalis/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b] Kingdon, Jonathan (2013). ”Jaculus orientalis” (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 141-142. ISBN 9781408122549
- ^ [a b] Whitney Wiest (2006). ”Greater Egyptian jerboa” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Jaculus_orientalis/. Läst 8 juni 2017.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Jaculus orientalis.
Wikispecies har information om Jaculus orientalis.
|