Jag de Bellouet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Jag de Bellouet
SmeknamnLe Cannibale, L'Ogre
KönHingst
FöddFrankrike 17 maj 1997 (22 år)
FärgBrun
RasVarmblodstravare
SportTravsport
Härstamning
EfterViking's Way
UndanVaunoise
UndanefterNicos du Vivier
UppfödareJean-Claude Monthéan
Personal
TränareChristophe Gallier
Ordinarie kuskChristophe Gallier
Ordinarie ryttareMatthieu Abrivard
ÄgareMichel Gallier
Karriär
Antal starter115 st
Antal segrar36 st
Segerprocent&&&&&&&&&&&&&031.&&&&&031 %
Startprissumma4 223 699 euro
Externa länkar
Hästens profil hos Svensk Travsport
Hästens profil hos Le Trot
Travportalen

Jag de Bellouet, född 17 maj 1997 i Argentan i Frankrike, är en fransk varmblodig travhäst. Han tävlade mellan åren 1999 och 2007, och tränades då av Christophe Gallier. I sulkylopp kördes hästen ofta av tränaren själv, och i montélopp reds han av Matthieu Abrivard.[1]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Jag de Bellouet började att tävla vid 3 års ålder, och under debutsäsongen startade han nio gånger.[2] Under debutsäsongen kom han på andra plats i montéloppet Prix d'Essai för treåriga hästar.

Genombrottet[redigera | redigera wikitext]

Hans riktiga genombrott kom under 2004, då han var sju år gammal. Under 2004 vann Jag de Bellouet även ett flertal Grupp 1-lopp, bland annat Prix de l'Atlantique och Prix René Ballière, samt 3 av de 4 B-loppen som körs inför Prix d'Amerique varje år (Prix de Bretagne, Prix du Bourbonnais och Prix de Bourgogne). Under det franska vintermeetinget vann han även montéloppet Prix de Cornulier, blev därefter trea i Prix d'Amérique, tvåa i Prix de France och segrade sedan i Prix de Paris. Under sjuårssäsongen tjänade han 1,26 miljoner euro.[2]

Under säsongen 2005 tog Jag de Bellouet 8 vinster på 13 starter, och tjänade totalt 1,34 miljoner euro.[2] 2005 kom även den efterlängtade segern i Prix d'Amérique, där han vann före Gigant Neo. Under året vann han även Prix de Cornulier, och lyckades därmed med en bedrift som endast Bellino II hade klarat av innan; att vinna de båda loppen under samma år. Sammanlagt tog han tre raka segrar i Prix de Cornulier (2004, 2005, 2006).

Dopning[redigera | redigera wikitext]

2006 ställde han återigen upp i Prix d'Amérique, då planen var att som första häst vinna dubbelloppen två år i rad. Jag de Bellouet var först i mål i Prix d'Amérique, men fråndömdes senare segern efter att dopningsprov tagits.

Jag de Bellouet hade två år i rad blivit inbjuden till Elitloppet, men då tackat nej. 2006 var han det stora dragplåstret för Elitloppet, och gjorde där en makalös uppvisning i finalheatet, då han segrade på tiden 1.09,4 över 1 609 meter.[3] Dopningstest gjordes efter loppet och efter några veckor kom det fram att hästen varit dopad vid segern. Ämnet diklofenak som är inflammationsdämpande och smärtstillande hade hittats i kroppen. Han fråntogs båda placeringarna och prispengarna från finalheatet förlorades. Segern gick istället till Björn Goop och Conny Nobell, då tvåan i mål, Let's Go även varit dopad.

Den 14 november 2007 meddelade Christophe Gallier att Jag de Bellouet slutar tävla, och istället kommer att ägna sig åt avel.

Stamtavla[redigera | redigera wikitext]

Jag de Bellouets stamtavla
Efter
Viking's Way Frankrike
1987
Mickey Viking USA
1979
Bonefish USA Nevele Pride USA
Exciting Speed USA
Misty Sister USA Songcan USA
Agaunar Italien
Josubie Frankrike
1975
Quito Frankrike Carioca II Frankrike
Arlette III Frankrike
Vesubie III Frankrike Hermes D Frankrike
Jacinthe IV Frankrike
Undan
Vaunoise Frankrike
1987
Nicos du Vivier Frankrike
1979
Sabi Pas Frankrike Carioca II Frankrike
Infante II Frankrike
Eva du Vivier Frankrike Prince des Veys Frankrike
Ua Uka Frankrike
Quenavora Frankrike
1982
Paleo Frankrike Fandango Frankrike
Rosina Frankrike
Celse Glatigny Frankrike Quodshou M F Frankrike
Pasadena Frankrike

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Profil: Jag de Bellouet". Le Trot. Läst 23 mars 2018.
  2. ^ [a b c] "Jag de Bellouet". V75 Guiden. Läst 23 mars 2018.
  3. ^ Freidenvall, Claes (2015). Elitloppet en dag om året. Stevali. sid. 166, 167, 168, 169. ISBN 9789198242430 .

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]