Jahn Otto Johansen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Jahn Otto Johansen
Jahn Otto Johansen.2.jpg
Född3 maj 1934[1][2][3]
Porsgrunn
Död1 januari 2018[4]
BegravdOslo Western Civil Cemetery[5]
NationalitetNorge
SysselsättningJournalist, professor, författare, redaktör
Make/makaSiv Kirsten Krützen Anderson
(g. 1965–)
BarnPer Anders Johansen (f. 1965)
UtmärkelserFinlands Lejons orden
Cappelenpriset (1982)
Fangenes Testamente (2014)
Year Ølhund (1988)
Riksmål Society's Listener prize (1970)
Officer's Cross of the Order of Merit of the Federal Republic of Germany
Redigera Wikidata

Jahn Otto Johansen, född 3 maj 1934 i Porsgrunn, död 1 januari 2018[6], var en norsk journalist och författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Johansen studerade geografi och etnografi vid universitetet i Oslo.

Hans journalistiska karriär startade med arbete som frilansjournalist vid Porsgrunns Dagblad 1949. Han påbörjade en lång karriär som utrikeskorrespondent 1956, bland annat för Morgenposten. Han var också med i Credos redaktion och Epoke och var redaktör för Universitas.

Han var chefredaktör för Dagbladet mellan åren 1977 och 1984.

Han började arbeta som utrikesmedarbetare för NRK 1966. Han var Moskvakorrespondent 1975 till 1977, Washingtonkorrespondent 1985-1990, därefter utrikesredaktör vid TV fram till att han övertog som Berlinkorrespondent mellan 1995 och 2000.

Han blev utnämnd till Fritt Ord-professor vid Institutt for medier og kommunikasjon vid Universitetet i Oslo 2003.

Johansen debuterade som författare 1960 med häftet Gomulkas Polen. Han skrev ett sextiotal böcker om Mellanöstern, judisk kultur, antisemitism, USA, Kina, Finland, Sovjetunionen/Ryssland, Central- och Östeuropa, om norska och internationella konstnärer och debattböcker om media.

De av hans böcker som är fiktion präglas tidvis av en reportagestil som har fått enskilda kritiker att uppleva dem som självbiografiska berättelser från hans korrespondentkarriär. Boken Min jødiske krig (1983) ledde till en mediadebatt då VGs Tim Greve kritiserade Johansen för att ha översatt 36 sidor av den amerikanska författaren Lucy C. Dawidovicz bok om kriget och judarna, utan att ha uppgivit källa.

Då Dagbladet 1991 offentliggjorde en undersökning över vem norrmännen hade mest tillit till, hamnade Johansen på toppen.

Jahn Otto Johansen utvecklade genom sin epoklånge exponering i norska medier ett antal olika roller: som den kunskapsrika, neutrala kommenterande nyhetsjournalisten i TV och radio, som personlig engagerad, medkännande jag-person i sina böcker, och till sist som den frodiga världsvana mannen i porträttintervjuer i tidningar och veckotidningar.

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Rumäniens väg 1965
  • Östeuropa i omvandling 1968
  • Tjeckoslovakiens ödestimma 1968
  • Vad vill Sovjet? 1970
  • Zigenarnas holocaust 1990
  • Folket som ingen vill ha 1997

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, Gemeinsame Normdatei: 1209664177749153-1, läst: 16 oktober 2015, licens: CC0
  2. ^ BIBSYS, BIBSYS: 90055949 omnämnd som: Jahn Otto Johansen, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ SNAC, Social Networks and Archival Context ID: w6320fps omnämnd som: Jahn Otto Johansen, läst: 9 oktober 2017
  4. ^ läs online,
  5. ^ läs online, läst: 8 januari 2018,
  6. ^ ”Journalist og forfatter Jahn Otto Johansen er død” (på norska). abcnyheter.no. 2 januari 2018. https://www.abcnyheter.no/nyheter/kultur/2018/01/02/195359828/journalist-og-forfatter-jahn-otto-johansen-er-dod. Läst 2 januari 2018.