Jakt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Jakt (olika betydelser).
Uppslagsordet ”Jaga” leder hit. Jaga är även ett regionalt namn på leken tafatt.
Jägare med hund i samband med fågeljakt
Två jägare vid en skjuten älg, i Södermanland 1910.

Jakt innebär dödande eller infångande av vilt.

Avsikten med jakt är varierande – för att få föda, rekreation, päls och läderprodukter, troféer eller för att förebygga skadedjurs skador och olägenheter på grödor, djur och annan egendom, även för att motverka negativ påverkan av främmande arter, samt hindra smittspridning. Även påverkan på fåglars bon och reden samt fångst för till exempel märkning betraktas som jakt. Vanligtvis avses jakt i enlighet med rådande jaktlagar, i motsats till tjuvjakt, som är förföljande och dödande av djur utanför lagens råmärken. Jakt är även ett viktigt element i viltvårdande syfte: att begränsa vissa populationer för att balansera det ekologiska samspelet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen hade jakten till syfte att förse människan med mat och material till kläder och skor. I jägar- och samlarkulturer varierar jaktmetoderna stort beroende på terräng, bytesdjur, samt teknologiska och kulturella faktorer. Jaktvapnen sträcker sig från relativt enkla som käppar och stenar till mer specialiserade som till exempel bumerang och blåsrör. Hundar tränades sannolikt för jakt under neolitisk tid; hästen började användas till jakt under andra årtusendet f.Kr. När jordbruket utvecklades började man även jaga för att skydda sina grödor och hjordar.[1]

I det forna Egypten professionaliserades jakten och blev till ett nöje för aristokratin. Jägare följde med aristokratin när denna nöjesjagade; de drev även in djur i reservat för nöjesjakt. Även bland babylonierna, assyrierna och senare grekerna hade jakten en hög status. Jakt med falk och hök bedrevs av assyrierna före 700 f.Kr. Bland romarna hade jakten dock en lägre status och bedrevs av de lägre samhällsklasserna och yrkesjägare.[1]

Där folk jagade för köttet och material försökte man fälla så många byten som möjligt med så liten ansträngning som möjligt, men i samband med nöjesjakten utvecklades en uppförandekod. I samband med nöjesjakt begränsade man sig på olika sätt för att ge bytet en chans att komma undan och minska bytets lidande. I uppförandekoden ingick att spåra och avliva skadat vilt och att inte vänta på bytet vid vattenhål eller saltstenar. När gevär började användas som jaktvapen kunde jägarna döda många fler djur mycket snabbare än tidigare. Med tiden utvecklades i de flesta länder lagar eller oskrivna regler som förbjöd jakt med alltför effektiva eldvapen som till exempel repetergevär.[1]

Bågjakt[redigera | redigera wikitext]

Bågjakt från en klätterstege. All utrustning är med fördel kamouflerad i jaktmiljöns färger.
Detta avsnitt är en sammanfattning av Bågjakt

Bågjakt är jakt med pil och båge. Pilbågsjakt är en populär företeelse i USA och Kanada, där man i de flesta stater har särskilda jakttider (archery seasons) då båge är det enda tillåtna jaktredskapet[2] Det vanligaste bytesdjuret är hjort, men båge används till och med för älg och björn. Rent allmänt anses att en modern båge lämpar sig bäst vid jakt på större vilt än på mindre vilt.[källa behövs]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Encyclopædia Britannica, på internet, 31 januari 2011, uppslagsord: hunting
  2. ^ http://www.dec.ny.gov/outdoor/28605.html

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Christer André (2005). Bo Tynderfeldt. red. Kunskap för jakt. Bilda förlag. ISBN 91-574-7831-7 

Övriga länkar om jakt[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]