Jakt (segelbåt)

Från Wikipedia
För segelfartygstypen, se jakt (segelfartyg). För motorjakter, se motoryacht.
Den 17 meter långa tyska segelyachten "Peter von Danzig", byggd 1992

En jakt, lustjakt eller segelyacht är en snabbseglande större segelbåt för nöjesbruk. Båttypen har fått sitt namn från segelfartygstypen jakt.

Beteckningen S/Y ("sailing yacht"), används också för andra segelfartyg än fritidsfartyg.

Historik[redigera | redigera wikitext]

En av de tidigaste dokumenterade nöjesseglarna var Karl II av England, som berättas ha tagit med sig en jacht från en resa till Holland. Peter den Store av Ryssland lär också ha funnit nöje i att segla med sin slup. Under den viktorianska eran i Storbritannien hade överklassen råd och tid att ägna sig åt allehanda sporter, bland annat segelsport. Kring Drottning Victorias sommarresidens på Isle of Wight började den kungliga familjen och hovet segla ikapp kring Cowes och Newport. År 1815 grundades världens troligen första båtklubb, The Yacht Club i London, och i och med att kung Georg IV anslöt sig blev den The Royal Yacht Club. År 1833 arrangerade den en regatta i Cowes, som senare blev årligen återkommande, och inrättade sitt klubbhus i Cowes Castle. Sedan dess har den hetat Royal Yacht Squadron.

De första nöjesjakterna var då av den gamla engelska kuttertypen: smala med lång köl, stort deplacement och stor segelarea. Den efterföljdes i slutet av 1800-talet av den amerikanska fenkölstypen med grunt, bredd skrov, försedd med en ballastad plåt- eller träfena. En variant av fenbåten var flundretypen, som i stället för fena hade centerbord. Efter dessa ytterligheter uppstod en mellanform, de brittiska linearraters, som bildade ursprunget för de så kallade R-yachterna, vilka konstruerades enligt den 1906 antagna internationella mätningsregeln. Dessa yachter visade sig för smala och överriggade. En förbättring 1923 av regeln medförde en ny typ. År 1907 antogs i Sverige "Skärgårdskryssarregeln", som senare ändrades flera gånger. Den gav upphov till en lång, smal yacht, som visserligen var snabb, men lämpade sig mindre för svår sjö och beboelighet.[1]

Samtidigt som den vanliga yachten utvecklades mot att bli specialiserad för kappsegling, utvecklades en jakt för långfärder, även kallad kryssare, som utmärkte sig genom korta överhängen, stort deplacement, lång köl och en rigg var mera uppdelad än kappseglarnas.[1]

Från slutet av 1800-talet höll sig de flesta kungahusen i Europa med någon form av påkostad båt, ofta även motoriserade eller ångdrivna, och man började tala om 'lustjakter, eller lyxjakter. Förmögna industrimagnater och adelsfamiljer följde snart efter.

Senare kom begreppet jakt att också användas om motoryacht, och det kunde då användses om allt från små motorkryssar på 7-8 meters längd och 10 hästkrafters motor till stora motorjakter som Orion med 3.600 hästkrafters motor, 3.420 ton deplacement och 93 meters längd.[2]

Segelyachter i urval[redigera | redigera wikitext]

Sverigebyggda segeljakter i urval[redigera | redigera wikitext]

SK 22 Carmen i Mälaren 2019

Finlandsbyggda segelyachter i urval[redigera | redigera wikitext]

Andra segelyachter[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 273-74 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 274 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]