Jakt i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bruno Liljefors, Jägare och gräsänder, 1916, olja på duk.[1]

För att bedriva jakt i Sverige som en jägare krävs statligt jaktkort och jakträtt samt rätt att använda jaktvapen. För vissa djur måste man betala avgift, en så kallad fällavgift. Dessutom tillkommer oftast arrendekostnader för de som inte har egen mark med jakträtt.

Jakträtt[redigera | redigera wikitext]

Med jakträtt menas rätten att bedriva jakt på en jaktmark (en eller flera skogs- eller jordbruksfastigheter). I Sverige är jakträtten kopplad till markägandet, och markägaren har därför även jakträtt på sin mark. Om markägaren inte själv jagar eller är en juridisk person, till exempel ett skogsbolag, kan jakträtten upplåtas åt andra personer, s.k. jaktarrende. Jägaren eller jaktlaget som arrenderar marken har då samma rättigheter som den som jagar på egen mark. Ungefär hälften av Sveriges jägare jagar på egna marker, medan den andra hälften arrenderar mark av skogsbolag, staten, stift m.fl. stora markägare.

Jaktlag[redigera | redigera wikitext]

Jaktlag kallas en sammanslutning som bedriver jakt. Ett jaktlag kan vara allt ifrån små informella grupper på 3-6 personer till stora jaktklubbar eller viltvårdsområden där 20- 30 personer ingår. Ett jaktlag kan antingen vara markägare som jagar tillsammans på egna marker eller en grupp som arrenderar en jaktmark. Större jaktlag kan antingen organiseras som en förening (både ideell och ekonomisk) med ordförande, sekreterare och kassör eller i bolagsform som har blivit vanligare på senare tid. En viktig funktion i ett jaktlag är jaktledaren som leder och organiserar jakten samt ansvarar för säkerheten. Jaktledaren agerar på uppdrag av jaktlagets styrelse.

Högviltsjakt[redigera | redigera wikitext]

Till högviltet räknas de arter som bara får jagas med klass 1-vapen. Högviltsgruppen innefattar älg, kronhjort, wapiti, sikahjort, dovhjort, vitsvanshjort, visent, myskoxe, mufflon, vildsvin, varg, brunbjörn, gråsäl, vikaresäl och knubbsäl. Värt att notera är att flera av dessa arter är helt fredade, på andra tillåts skyddsjakt och visenten och sikahjorten finns inte frilevande i Sverige. Det är även tillåtet att jaga mufflon, dovhjort och vildsvin med brenneke och slugs.

Jakt utan jakträtt[redigera | redigera wikitext]

Jakt kan även vara tillåten utan jakträtt. Det är tillåtet att döda husmöss, till exempel.

  • Den som innehar mark men saknar jakträtt där får fånga vildkanin och behålla de fångade djuren.[2]

Jakt ska bedrivas på ett sådant sätt att vilt inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara. Detta är fastslaget i jaktlagen och reglerat i jaktförordningen. Av denna anledning är endast vissa typer av vapen tillåtna för jakt.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bruno Liljefors var hedersledamot av Svenska stövarklubben. Hans teckningen "Karo med Räven" från 1914 kom att bli Svenska stövarklubbens logotyp. Se Stövarjägarens Blogg, Läst den 27 januari 2013.
  2. ^ Jaktlagen (1987:259)

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Christer André (2005). Bo Tynderfeldt. red. Kunskap för jakt. Bilda förlag. ISBN 91-574-7831-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]