James Callaghan

Från Wikipedia
Version från den 19 juni 2017 kl. 19.40 av Jonas2011 (Diskussion | Bidrag) (→‎Externa länkar: {{auktoritetsdata}})
James Callaghan


Tid i befattningen
5 april 19764 maj 1979
Monark Elizabeth II
Företrädare Harold Wilson
Efterträdare Margaret Thatcher

Född Leonard James Callaghan
27 mars 1912
Portsmouth, Hampshire, England
Död 26 mars 2005 (92 år)
Ringmer, East Sussex, England
Politiskt parti Labour Party
Yrke Fackföreningsman
Maka Audrey Callaghan

Leonard James Callaghan, Baron Callaghan of Cardiff, född 27 mars 1912 i Portsmouth, Hampshire, död 26 mars 2005 i Ringmer, East Sussex, var en brittisk politiker (labour) och Storbritanniens premiärminister 1976–1979.

Som finansminister under åren 1964–1967 införde Callaghan kommunalskatt och skatt på realisationsvinster, men tvingades avgå efter pundets devalvering år 1967. Därefter var han åren 1967–1970 inrikesminister och under denna tid förhandlade han om Storbritanniens medlemskap i EU och tog beslutet att sända brittiska trupper till NordirlandKonflikten i Nordirland började.

Callaghan efterträdde Harold Wilson som premiärminister 1976–1979, vilka var år som präglades av ekonomiska problem. År 1977 slöt han ett avtal med det liberala partiet för att behålla regeringsmakten. Han stärkte sedan sin ställning bland annat genom en förbättrad ekonomi i Storbritannien och relativt lugn på arbetsmarknaden.

Strejker under vintern 1978–1979, den så kallade winter of discontent, ledde emellertid till att Callaghan blev den förste premiärministern sedan Ramsay MacDonald år 1924 som tvingades till ett val genom beslut av underhuset. Labour förlorade valet i maj 1979 och Margaret Thatcher övertog posten som premiärminister. James Callaghan avgick därefter även som partiledare för Labour år 1980.

James Callaghan (till vänster) med Jimmy Carter 10 mars 1977.
Företrädare:
Harold Wilson
Partiledare för Labour
1976 - 1980
Efterträdare:
Michael Foot


Externa länkar