Hoppa till innehållet

Jan Eliasson

Från Wikipedia
För riksdagsmannen (1826–1907), se Jan Eliasson i Skuttungeby.
Jan Eliasson

Jan Eliasson, oktober 2011.
Tid i befattningen
1 juli 2012–31 december 2016
Företrädare Asha-Rose Migiro
Efterträdare Amina Mohammed
Tid i befattningen
24 april 2006–6 oktober 2006
Statsminister Göran Persson
Företrädare Laila Freivalds
Efterträdare Carl Bildt
Född Jan Kenneth Eliasson
17 september 1940 (85 år)
Gamlestads församling i Göteborg, Sverige
Politiskt parti Socialdemokraterna
Yrke Diplomat, politiker
Jan Eliasson talar vid utställningen Den stora saknaden på Mynttorget i Stockholm 2022.

Jan Kenneth Eliasson, född 17 september 1940 i Gamlestads församling,[1] är en svensk diplomat och politiker (socialdemokrat).

Han var ordförande i FN:s generalförsamling 2005–2006, Sveriges utrikesminister från 24 april till 6 oktober 2006, vice generalsekreterare i FN 2012–2016 och styrelseordförande i Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (Sipri) 2017–2022.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Barndom och familj

[redigera | redigera wikitext]

Jan Eliasson föddes i Gamlestaden och växte upp i en arbetarfamilj i stadsdelarna Kålltorp och Guldheden i Göteborg. Han är son till John Eliasson (1912–1991), ordförande i Transportfacket avdelning 3, och Karin Eliasson, född Nilsson (1913–1999). Fadern arbetade först vid SKF och senare som taxichaufför, modern var hemsömmerska.[2] Eliasson är äldre bror till företagsledaren Roger Holtback.[3] Han deltog som barn i demonstrationer tillsammans med sin far[4] och blev tidigt socialdemokrat, men var inte partipolitiskt aktiv.

Utbildning

[redigera | redigera wikitext]

Eliasson studerade vid Hvitfeldtska gymnasiet och var 1957–1958 utbytesstudent i Indiana genom AFS, där han mötte John F. Kennedy.[5] Han studerade 1962–1966 vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet[6] och avlade 1965 examen som civilekonom. År 1962 utbildades han till reservofficer i Svenska flottan.[7][8]

Tidig karriär vid UD (1965–1979)

[redigera | redigera wikitext]

Eliasson anställdes vid Utrikesdepartementet (UD) 1965 och tjänstgjorde vid ambassaderna i Paris, Bonn, Harare och Washington. På 1970-talet inrättade han tillsammans med statsvetaren Leif Lewin vid Uppsala universitet ett utbytesprogram mellan universitetet och UD och var även gästprofessor vid institutionen för freds- och konfliktforskning.[9] Åren 1982–1983 var han utrikespolitisk rådgivare i Statsrådsberedningen, och 1983–1988 chef för UD:s politiska avdelning.[8]

Internationella uppdrag och UD (1980–1999)

[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1980 och 1986 var Eliasson rådgivare åt Olof Palme i FN:s medlingsarbete i Iran–Irak-kriget.[10] Åren 1988–1992 var han Sveriges FN-ambassadör i New York och samtidigt generalsekreterarens representant i Iran–Irak-konflikten. Han var vice ordförande i Ecosoc 1991–1992.

Åren 1992–1994 var han undergeneralsekreterare i FN och chef för avdelningen för humanitär hjälp (Unocha), där han ansvarade för biståndsfrågor i bland annat Somalia. I oktober 1994 blev han ordförande i ESK-gruppen för medling mellan Armenien och Azerbajdzjan i konflikten om Nagorno-Karabach. Åren 1994–2000 var han kabinettssekreterare vid UD.

Eliasson invaldes 1977 som korresponderande ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet[11] och 1997 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[12]

Ambassadör och utrikesminister (2000–2006)

[redigera | redigera wikitext]

Åren 2000–2005 var Eliasson ambassadör i Washington. I juni 2005 valdes han som första svensk[9] till ordförande för FN:s generalförsamling med mandat till september 2006.

George W. Bush och Jan Eliasson, 2005.

Den 27 mars 2006 utsågs han till Sveriges utrikesminister efter Laila Freivalds och tillträdde den 24 april.[13] Han lämnade posten efter Socialdemokraternas valförlust samma år. Under sin tid ansvarade han för evakueringen av svenskar från Libanon under kriget mellan Israel och Hizbollah.[14][15]

FN-sändebud och civila organisationer (2007–2011)

[redigera | redigera wikitext]

Åren 2006–2008 var Eliasson FN:s särskilda sändebud i Darfur.[16] År 2007 fick han tillsammans med Margot Wallström i uppdrag av partiledaren Mona Sahlin att leda en rådslagsgrupp för att utveckla Socialdemokraternas utrikes- och EU-politik.[17]

Mellan 2007 och 2011 hade han flera uppdrag: rådgivare åt Internationella Röda Korset, ordförande i Anna Lindhs Minnesfond och WaterAid Sverige, samt FN-ambassadör för genomförandet av millenniemålen.

FN:s vice generalsekreterare (2012–2016)

[redigera | redigera wikitext]

I januari 2012 nämndes han som möjlig kandidat till partiledarposten i Socialdemokraterna.[18] Den 1 juli samma år blev han vice generalsekreterare i FN.[19] Uppdraget förlängdes 2014 och avslutades i december 2016.[20]

Ordförande för SIPRI (2017–2022)

[redigera | redigera wikitext]

Åren 2017–2022 var Eliasson ordförande för Sipri.[21]

Familj och andra aktiviteter

[redigera | redigera wikitext]

Jan Eliasson är gift med Kerstin Eliasson (född Englesson 1945, dotter till Sixten Englesson), och paret har tre barn.[7][22] Kerstin Eliasson var åren 2004–06 statssekreterare på Utbildningsdepartementet, och under makens tid som Sveriges ambassadör i USA verkade hon som forskningsrådgivare på ambassaden.[3] Hon har även varit ordförande för Musikhögskolans styrelse.[2]

Det är även känt att Jan Eliasson håller på[23] och har spelat i fotbollslaget Göteborgs Atlet- & Idrottssällskap, Gais. I Gais pojklag spelade han som elvaåring centerhalv.[7] Han samlar sedan 1988 på förstoringsglas.[24] Den 26 september 2009 var han huvudperson i SVT:s Här är ditt liv. 1996, 2005 och 2013 var han sommarpratare i P1[25]; 2024 valdes han till en av vinterpratarna.[26] År 1997 fick han hedersutmärkelsen Årets göteborgare av Sveriges Radio P4 och Göteborg & Co[27]. Han blev 2012 utsedd till Årets Kenneth av Svenska Kennethklubben.

Den 13 maj 2022 gav Jan Eliasson ut sina memoarer i boken Ord och handling – ett liv i diplomatins tjänst.[28]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]


Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund 2004.
  2. 1 2 Hühne von Seth, Marianne (2012-03-09): "Elegant entertainer". Arkiverad 5 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. tidningenkarriar.se. Läst 2 september 2015.
  3. 1 2 Näslund, Lars (2012-07-28): "Jan Eliasson stortrivs på sitt nya jobb i FN". expressen.se. Läst 2 september 2015.
  4. ↑ Magnusson, Erik (27 mars 2006). ”Ungernkrisen tände gnistan för Eliasson”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/artikel/ungernkrisen-tande-gnistan-for-eliasson/. Läst 1 september 2025.
  5. ↑ Andersson, Linda (28 maj 2022). ”Jan Eliasson fruktade för sitt liv: ”Jag skrev ett avskedsbrev till min fru””. Hemmets Journal. https://www.hemtrevligt.se/hemmetsjournal/artiklar/manniskor/20220528/diplomaten-jan-eliasson-om-sin-karriar/. Läst 12 december 2024.
  6. 1 2 "Jan Eliasson både alumn och hedersdoktor". handels.gu.se. Läst 2 september 2015.
  7. 1 2 3 Mälarstedt, Kurt (15 april 2013). ”Jan Eliasson är FNs hököga”. Veteranen. https://www.senioren.se/ekonomi-pension/jobba/jan-eliasson-ar-fns-hokoga/. Läst 4 oktober 2024.
  8. 1 2 " H.E. Mr. Jan Eliasson – President of the sixtieth session of the United Nations General Assembly". un.org. Läst 2 september 2015. (engelska)
  9. 1 2 3 Waara, Anneli (2005-10-06): "Jan Eliasson utsedd till hedersdoktor". uu.se, 2006-03-28. Läst 2 september 2015.
  10. ↑ Ådahl, Martin (2006). ”Nya utrikesministern Jan Eliasson: Supersnackaren”. Fokus (3). http://www.fokus.se/2006/03/nya-utrikesministern-jan-eliasson-supersnackaren.
  11. ↑ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Stockholm: Probus. sid. 240. ISBN 978-91-87184-83-3
  12. ↑ Anderson, Björn (2016). Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 36. ISBN 978-91-980878-8-8
  13. ↑ ”Jan Eliasson (S)”. Riksdagen. https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-och-partier/ledamot/jan-eliasson_3b94f4d0-ee6a-42f5-bace-5f1c0332409f/. Läst 12 december 2024.
  14. ↑ Triches, Robert (14 juli 2006). ”UD evakuerar svenskar från Libanon”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/P3p1J7/ud-evakuerar-svenskar-fran-libanon. Läst 12 december 2024.
  15. ↑ Jogestrand, Kristina (14 juli 2006). ”Svenskar ska evakueras från Libanon”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/899323. Läst 12 december 2024.
  16. ↑ ”Jan Eliasson”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/jan-eliasson. Läst 12 december 2024.
  17. ↑ Lönnaeus, Olle (10 november 2007). ”Ett år efter sitt sämsta val i modern tid jagar socialdemokraterna en ny politik.”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/artikel/sa-ska-sahlins-nya-gang-ta-over-makten/. Läst 12 december 2024 (via Mediearkivet, Retriever).
  18. ↑ Röstlund, Lisa (24 januari 2012). ”Föreslås bli S-ledare – Jan Eliasson "hedrad"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14259177.ab. Läst 2 mars 2012.
  19. ↑ Paulsson Rönnbäck, Erik (2 mars 2012). ”Eliasson vice generalsekreterare”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/eliasson-vice-generalsekreterare_6896177.svd. Läst 2 mars 2012.
  20. ↑ Drevfjäll, Ludvig (2014-06-02): "Jan Eliasson, 73, förlänger med FN". expressen.se. Läst 2 september 2015
  21. ↑ ”Jan Eliasson ny styrelseordförande för SIPRI”. Regeringskansliet. 27 april 2017. http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/04/jan-eliasson-ny-styrelseordforande-for-sipri/. Läst 23 januari 2018.
  22. ↑ "Kerstin Eliasson – Curriculum Vitae". Arkiverad 22 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. scienceworksdc.com. Läst 2 september 2015. (engelska)
  23. ↑ Åkervall, Jenny (27 mars 2024). ””Vi lever i en orolig och osäker tid””. Aktuellt i politiken. https://aip.nu/vi-lever-i-en-orolig-och-osaker-tid/. Läst 12 december 2024.
  24. ↑ ”Jan Eliasson - svensk diplomat i världen”. Sveriges Television Rapport. 27 mars 2006. https://www.svt.se/nyheter/jan-eliasson-svensk-diplomat-i-varlden?. Läst 2 mars 2012.
  25. ↑ ”Jan Eliasson 2013”. Sveriges Radio. 4 augusti 2013. https://sverigesradio.se/avsnitt/jan-eliasson-2013. Läst 12 december 2024.
  26. ↑ ”Jan Eliasson”. Sveriges Radio. 27 december 2024. https://sverigesradio.se/avsnitt/jan-eliasson-vinterpratare-2024. Läst 12 december 2024.
  27. ↑ ”Årets göteborgare 2022: Alexander Jeremejeff”. goteborg.com. https://www.goteborg.com/guider/arets-goteborgare. Läst 1 november 2023.
  28. ↑ Eliasson, Jan (2022). Ord och handling: ett liv i diplomatins tjänst. [Stockholm]: Albert Bonniers förlag. Libris k0l1vzh8h4jfrk71. ISBN 9789100177911
  29. ↑ ...
  30. ↑ ”Eliasson får Illis Quorum”. Aftonbladet. 9 december 2016. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article24072288.ab. Läst 9 december 2016.
  31. ↑ ”Real Decreto 373/2007, de 16 de marzo, por el que se concede la Gran Cruz de la Orden de Isabel la Católica al señor Jan Eliasson, ex Ministro de Asuntos Exteriores del Reino de Suecia” (på spanska). Boletín Oficial del Estado (66): sid. 11698. 2007-03-17. http://www.boe.es/boe/dias/2007/03/17/pdfs/A11698-11698.pdf.
  32. ↑ ”Ordensmottagare, Fálkaorðan” (på isländska). Arkiverad från originalet den 3 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200103104432/https://www.forseti.is/f%C3%A1lkaor%C3%B0an/orduhafaskra/. Läst 8 mars 2020.
  33. ↑ ”Le onorificenze della Repubblica Italiana”. Presidenza della Repubblica. https://www.quirinale.it/onorificenze/insigniti/11902. Läst 22 maj 2020.
  34. ↑ ”Estonian state decorations. Bearers of decorations”. Vabariigi Presidendi Kantselei. Arkiverad från originalet den 19 september 2020. https://web.archive.org/web/20200919124541/https://www.president.ee/en/estonia/decorations/bearer/2989/jan-eliasson. Läst 2 juli 2020.
  35. ↑ ”Jan Eliasson får Harry Martinsonpriset”. Sveriges Television. 4 februari 2008. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/jan-eliasson-far-harry-martinsonpriset. Läst 26 oktober 2020.

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • En diplomatins hantverkare: vänbok till Jan Eliasson. Stockholm: Atlantis. 2010. Libris 11941766. ISBN 978-91-7353-421-5 
  • Svensson, Isak; Wallensteen, Peter (2010). The go-between : Jan Eliasson and the styles of mediation. Washington, D.C.: United States Institute of Peace. Libris 11934963. ISBN 978-1-60127-062-7 
  • Dagens Nyheter, "Den osvenske fredskrigaren", Björn af Kleen, 2016-06-12
  • Dagens Nyheter, Intervju Jan Eliasson, Evelyn Jones, 2025-06-20

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Diplomatiska titlar
Företräddes av
Anders Ferm		  Sveriges FN-ambassadör
1988–1992 		Efterträddes av
Peter Osvald
Företräddes av
Rolf Ekéus		  Sveriges ambassadör i Washington
2000–2005 		Efterträddes av
Gunnar Lund
Politiska uppdrag
Företräddes av
Laila Freivalds		  Sveriges utrikesminister
2006 		Efterträddes av
Carl Bildt
Övrigt
Företräddes av
Jean Ping		  Ordförande i FN:s generalförsamling
2005–2006 		Efterträddes av
Haya Rashed Al-Khalifa
Företräddes av
Tanzania Asha-Rose Migiro		  Förenta Nationernas vice generalsekreterare
2012–2016 		Efterträddes av
Nigeria Amina Mohammed
Företräddes av
Lars-Åke Nilsson		  Kabinettssekreterare i Utrikesdepartementet
1994–1999 		Efterträddes av
Hans Dahlgren
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jan_Eliasson&oldid=59148218”