Jan Eliasson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Dan Eliasson.
För riksdagsmannen (1826–1897), se Jan Eliasson i Skuttungeby.
Jan Eliasson

Jan Eliasson, oktober 2011.

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
1 juli 2012
Företrädare Asha-Rose Migiro

Ämbetsperiod
24 april–6 oktober 2006
Statsminister Göran Persson
Företrädare Laila Freivalds
Efterträdare Carl Bildt

Född Jan Kenneth Eliasson
17 september 1940 (76 år)
Göteborg
Politiskt parti Socialdemokraterna
Yrke Diplomat, politiker

Jan Kenneth Eliasson, född 17 september 1940 i Göteborg, är en svensk diplomat och politiker (socialdemokrat). Han var ordförande i FN:s generalförsamling 2005–2006 och Sveriges utrikesminister mellan 24 april och 6 oktober 2006. Han är vice generalsekreterare för FN sedan den 1 juli 2012.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1970-talet[redigera | redigera wikitext]

Jan Eliasson är född och uppvuxen i stadsdelen Kålltorp i Göteborg. Han är son till John Eliasson, ordförande för avdelning 3 i Transportfacket i Göteborg, och Karin Eliasson, född Nilsson, samt bror till Roger Holtback.[2] Brödernas far var metallarbetare och senare taxichaufför, medan deras mor arbetade som hemsömmerska.[3]

Eliasson har arbetarbakgrund,[4] och han fick ofta följa med sin far på demonstrationståg i hemstaden under sin barndom. Redan i unga år blev han socialdemokrat, men har inte varit verksam i partipolitiken. Eliasson studerade på Hvitfeldtska gymnasiet och var utbytesstudent i Indiana åren 1957–1958.

Åren 1962–66 läste Eliasson vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet,[5] och 1965 tog han där civilekonomexamen. Han har även genomgått reservofficersutbildning i flottan,[4] med examen 1962.[6] År 1965 anställdes Eliasson vid utrikesdepartementet (UD), och han har som UD-anställd tjänstgjort i bland annat Paris, Bonn, Zimbabwe och Washington, D.C..

Vid Uppsala universitet samarbetade han under 1970-talet med professor skytteanus Leif Lewin om att upprätta utbytesprogram mellan universitetet och utrikesdepartementet. Han var också i två omgångar gästprofessor vid dess institution för freds- och konfliktforskning.[7] Åren 1982–1983 var han utrikespolitisk rådgivare i Statsrådsberedningen och 1983–1988 chef för UD:s politiska avdelning.[6]

1980- och 1990-talet[redigera | redigera wikitext]

Åren 1980–1986 deltog Eliasson som Olof Palmes rådgivare i FN:s medlaruppdrag i kriget mellan Iran och Irak.[8] Från 1988 till 1992 tjänstgjorde han som Sveriges FN-ambassadör i New York, där han bland annat fungerade som generalsekreterarens personlige representant i IranIrak-konflikten. Åren 1991–1992 var han vice ordförande i ECOSOC.

Eliasson var 1992–1994 undergeneralsekreterare i FN och chef för den nyinrättade avdelningen för humanitär hjälp, UNOCHA, då han bland annat verkade för ökat bistånd till Somalia. I oktober 1994 blev han ordförande i ESK-gruppen för medling mellan Armenien och Azerbajdzjan i konflikten kring regionen Nagorno-Karabach. Åren 1994–2000 var han kabinettssekreterare vid UD.

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

2000–2005 verkade Jan Eliasson som Sveriges ambassadör i USA. I juni 2005 valdes han (som förste svensk[7]) till ordförande för FN:s generalförsamling på ett mandat som löpte ut den 11 september 2006.

George W. Bush och Jan Eliasson, 2005.

Eliasson utsågs den 27 mars 2006 till Sveriges utrikesminister efter den avgångna Laila Freivalds. Han tillträdde posten den 24 april, men behöll sitt uppdrag i FN parallellt med utrikesministerposten fram till september. Tiden som utrikesminister blev dock kort till följd av socialdemokraternas valförlust i september 2006. Hans största insats som utrikesminister blev evakueringen av svenskar i Libanon under konflikten med Israel sommaren 2006.

I december 2006 utsågs Eliasson till Förenta nationernas generalsekreterares särskilde sändebud i Darfur i Sudan, ett uppdrag han hade till juni 2008. Tillsammans med Margot Wallström fick han i uppdrag av Mona Sahlin i mars 2007 att leda en rådslagsgrupp för att utveckla socialdemokraternas utrikes- och EU-politik. Eliasson är sedan 1997 ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien,[9] och han har varit rådgivare åt Internationella Röda Korset. Eliasson var ordförande i Anna Lindhs Minnesfond 2007-2011, och sommaren 2009 utsågs han till ordförande i WaterAid/Sweden. Våren 2010 utsågs han av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon till särskild ambassadör för att genomföra FN:s Millenniemål.

2010-talet[redigera | redigera wikitext]

I januari 2012 nämndes han som möjlig kandidat till partiledarposten i Socialdemokraterna.[10]

Jan Eliasson är sedan juli 2012 vice generalsekreterare i FN. Det tvååriga mandatet förlängdes sommaren 2014.[11]

Familj och andra aktiviteter[redigera | redigera wikitext]

Jan Eliasson är gift med Kerstin Eliasson, och paret har tre barn.[4][12] Kerstin Eliasson var åren 2004–06 statssekreterareUtbildningsdepartementet, och under makens tid som Sveriges ambassadör i USA verkade hon som forskningsrådgivare på ambassaden.[2] Hon har även varit ordförande för Musikhögskolans styrelse.[3]

Det är även känt att Jan Eliasson håller på och har spelat i fotbollslaget Göteborgs Atlet- & Idrottssällskap, GAIS. I GAIS pojklag spelade han som elvaåring centerhalv.[4] Han samlar sedan 1988 på förstoringsglas.[13] Den 26 september 2009 var han huvudperson i SVT:s Här är ditt liv. 1996 och 2013 var han sommarpratare i P1. Han blev 2012 utsedd till Årets Kenneth av Svenska Kennethklubben.

Utmärkelser, övriga utnämningar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Paulsson Rönnbäck, Erik (2 mars 2012). ”Eliasson vice generalsekreterare”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/eliasson-vice-generalsekreterare_6896177.svd. Läst 2 mars 2012. 
  2. ^ [a b] Näslund, Lars (2012-07-28): "Jan Eliasson stortrivs på sitt nya jobb i FN". expressen.se. Läst 2 september 2015.
  3. ^ [a b] Hühne von Seth, Marianne (2012-03-09): "Elegant entertainer". tidningenkarriar.se. Läst 2 september 2015.
  4. ^ [a b c d] Mälarstedt, Kurt (2013-04-15): "Jan Eliasson är FNs hököga". veteranen.se. Läst 2 september 2015.
  5. ^ [a b] "Jan Eliasson både alumn och hedersdoktor". handels.gu.se. Läst 2 september 2015.
  6. ^ [a b] " H.E. Mr. Jan Eliasson – President of the sixtieth session of the United Nations General Assembly". un.org. Läst 2 september 2015. (engelska)
  7. ^ [a b c] Waara, Anneli (2005-10-06): "Jan Eliasson utsedd till hedersdoktor". uu.se, 2006-03-28. Läst 2 september 2015.
  8. ^ Ådahl, Martin (2006). ”Nya utrikesministern Jan Eliasson: Supersnackaren”. Fokus (3). http://www.fokus.se/2006/03/nya-utrikesministern-jan-eliasson-supersnackaren. 
  9. ^ KKrVA:s ledamöter. brunnberg.nu/archive.org.
  10. ^ Röstlund, Lisa (24 januari 2012). ”Föreslås bli S-ledare – Jan Eliasson "hedrad"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14259177.ab. Läst 2 mars 2012. 
  11. ^ Drevfjäll, Ludvig (2014-06-02): "Jan Eliasson, 73, förlänger med FN". expressen.se. Läst 2 september 2015.
  12. ^ "Kerstin Eliasson – Curriculum Vitae". scienceworksdc.com. Läst 2 september 2015. (engelska)
  13. ^ ”Jan Eliasson - svensk diplomat i världen”. Sveriges Television Rapport. 27 mars 2006. http://svt.se/2.45996/1.563785/jan_eliasson_-_svensk_diplomat_i_varlden?lid=puff_563785&lpos=lasMer. Läst 2 mars 2012. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Anders Ferm
Sveriges FN-ambassadör
1988–1992
Efterträdare:
Peter Osvald
Företrädare:
Lars-Åke Nilsson
Sveriges kabinettssekreterare
1994–2000
Efterträdare:
Hans Dahlgren
Företrädare:
Rolf Ekéus
Sveriges ambassadör i Washington
2000–2005
Efterträdare:
Gunnar Lund
Företrädare:
Jean Ping
Ordförande i FN:s generalförsamling
2005–2006
Efterträdare:
Haya Rashed Al-Khalifa
Företrädare:
Carin Jämtin
(tillförordnad)
Sveriges utrikesminister
2006
Efterträdare:
Carl Bildt
Företrädare:
Asha-Rose Migiro
Förenta Nationernas vice generalsekreterare
2012–
Efterträdare:
Nuvarande ämbetsinnehavare