Jan Hammarlund

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jan Hammarlund
Jan Hammarlund i Kungsträdgården 2009-05-25.jpg
Jan Hammarlund i Kungsträdgården den 25 maj 2009.
Född 17 juli 1951 (62 år)
Täby, Stockholms län, Sverige
Bakgrund Sverige Sverige
Genre(r) Progg, visa
Roll Sångare, musiker, låtskrivare
Instrument Gitarr
År som aktiv 42
Relaterade artister Bella ciao, Lena Ekman, Turid Lundqvist
Webbplats Jan Hammarlund

Jan Hammarlund, född 17 juli 1951 i Täby, är en svensk viskompositör och musiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hammarlund var en del av den progressiva musikrörelsen och han brukar nämna Margareta Söderberg som en av sina tidiga förebilder. Han blev kontroversiell efter att nytolkat Hugo Alfvéns Flamma stolt. Senare var han engagerad i kampen mot militärjuntan i Chile. Han introducerade den chilenska vissångaren Violeta Parra i Sverige.

Hammarlund blev uppmärksammad som en av de tidigaste i Sverige som kom ut som öppet homosexuell. Under senare delen av 1970-talet var han något av en frontfigur i gayrörelsen. Detta engagemang visade han bland annat i visor som Jag hatar patriarkatet (1976), Sexualpolitiskt snack (1978), i vilken han kritiserar homofoba uttalanden av KPML(r):s ledare Frank Baude, samt Ville, som först framfördes i Stockholm Gay Radio sommaren 1979. Han blev kontroversiell även inom proggrörelsen då hans öppna homosexualitet inte accepterades av delar av denna rörelse.

Hammarlund samarbetade ofta med kvinnor, till exempel med Lena Ekman och Turid på musikalbumet Igår, idag, imorgon (1976) och på Kvinnokulturfestivalen i Stockholm 1977. Under 1970-talet medverkade han även på musikalbumet Tillsammans (1973) och var dessutom medlem i gruppen Bella ciao.

Skivan Järnvägsräls gavs ut 1982 och innehåller Hammarlunds kanske mest kända sång, Jag vill leva i Europa. Sången fick senare en renässans i Arja Saijonmaas tolkning. Saijonmaa gjorde ett försök att avpolitisera texten, som kritiserade den amerikanska upprustningen i Europa. I Saijonmaas version är de verser som nämner städer och platser i Östeuropa bortklippta, så begreppet Europa får en annan innebörd. Därtill ändrades ordet ”Natoraketer” till ”silverraketer” i sångtexten, detta helt emot Hammarlunds vilja och tillåtelse.

Under 1980- och 1990-talen ägnade sig Hammarlund framförallt ägnat åt teater och även tolkningar av andra artister, främst Brecht. År 1995 skrev han en sång om det brutala knivmordet på den homosexuelle ishockeyspelaren Peter Karlsson.

Jan Hammarlund har även sjungit musik ur den klassiska repertoaren, inte minst Schubert, och var elev hos operasångerskorna Inga Sundström och Hjördis Schymberg.

Jan Hammarlund i Vinterviken 2012

År 2000 kom cd:n Alby-Bilbao med Brecht-texter, tonsättningar av Karin Boye och nya egna låtar. 2002 kom Grässtrån och gatsten med bland annat sånger som kommenterade demonstrationerna under EU-mötet i Göteborg sommaren 2001 och fängelsedomarna mot demonstrationsdeltagare samt sången Dem som vi behöver. År 2005 gav han ut sångboken Alla mina sånger och 2007 kom cd:n Röda linjen, den första på 18 år med enbart nya, egna sånger om ämnen som Ådalshändelserna, mordet på Fadime Sahindal, ockupationen av Palestina och hans favoritsysselsättning, att Simma i Vinterviken.

Skördemåne Records[redigera | redigera wikitext]

Hammarlund driver sitt eget skivbolag, Skördemåne Records. På bolaget ger han endast ut sina egna skivor, där den första var 1992 års samlingsalbum Jan Hammarlund 1972–92.[1]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Skördemåne Records”. Discogs.com. http://www.discogs.com/label/Sk%C3%B6rdem%C3%A5ne+Records. Läst 1 september 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]