Janka Kupała

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Janka Kupala

Janka Kupała (egentligen Ivan Daminikavitj Lutsevitj) född 7 juli 1882 i Vjazynka utanför Minsk, död 28 juni 1942 i Moskva, var en vitrysk författare. Tillsammans med Jakub Kołas räknas han som en av den moderna vitryska litteraturens grundare.

Kupała var till stor del självlärd som författare. Han blev aktiv i den "vitryska pånyttfödelsen" (1903-21) och redaktör för den vitryska tidskriften Naša niva (1914-1915). 1928 blev han ledamot av den vitryska och ukrainska vetenskapsakademin.

Hans tidiga diktning var patriotisk idealiserade den östslaviska statsbildningen i Polotsk under 900- till 1200-talet som ett slags vision för Vitryssland. Han var även en hård kritiker av både det tidiga polsk-litauiska och ryska väldet över Vitryssland, varför många av hans verk förbjöds av sovjetregimen. På grund av den politiska förföljelsen under Stalin försökte han 1930 begå självmord och därefter blev han mindre produktiv som författare. Under de sista årtiondena var hans diktning en lång hyllning till socialismen och sovjetmakten. 1941 fick han ta emot Leninorden för sin diktsamling Ад сэрца (1940).

Vid Nazitysklands ockupation av Vitryssland 1941 flyttade han till Moskva och senare till Tatarstan.

Hans fru grundade ett museum över honom i Minsk där många av hans verk finns samlade. Staden Hrodna namngav ett universitet efter honom Janka Kupala Statsuniversitet 1978.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Sjalejka 1908 (diktsamling)
  • Husljar 1910 (diktsamling)
  • Advetsjnaja pesnja 1910 (poem)
  • Paulinka 1912 (skådespel)
  • Sjljacham sjytstsia 1913 (diktsamling)
  • Son na kurgane 1913 (poem)
  • Raskidanaje hnjazdo 1913 (skådespel)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Silitski, Vitali; Zaprudnik Jan. (2007) (på eng). Historical dictionary of Belarus. Historical dictionaries of Europe ; 59 (2nd ed.). Lanham, Md.: Scarecrow Press. Libris 10617943. ISBN 978-0-8108-5812-1