Janne Josefsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Janne Josefsson
Janne Josefsson på Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg 2014.
Född Jan Christer Ragnar Josefsson
27 juni 1952 (65 år)
Sverige Göteborg, Sverige
Yrke/uppdrag Journalist, programledare
Uppdrag gransknings reportage TeliaSoneraUzbekistanaffären, blev vinnare av Kristallen 2013 i kategorin Årets granskning. På bilden programledaren Janne Josefsson, fotoredigerare Ola Christoffersson, reportrarna Sven Bergman, Joachim Dyfvermark och Fredrik Laurin. Längst till höger står Per Fjellström, producent för Årets dokumentärprogram "Stenbeck – den motsägelsefulle kapitalisten".

Jan Christer Ragnar Josefsson, känd som Janne Josefsson, född 27 juni 1952 i Lundby församlingHisingen i Göteborg, är en svensk journalist och programledare, bland annat som reporter i SVT:s Uppdrag granskning.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Josefsson växte upp med sina föräldrar samt en äldre halvbror och en äldre syster i Biskopsgården i Göteborg. Han gick Handelshögskolan och 1975 gick han ut Journalisthögskolan.[1]

Kritik av vänsterrörelsen[redigera | redigera wikitext]

Josefsson tillhörde i skiftet mellan 60- och 70-talet den så kallade 68-vänstern. År 1976 utgav han tillsammans med Mats Zetterberg en bok med titeln Behöver vänstern gå i terapi?, en intervjubok med djupintervjuer med nio personer (6 män och 3 kvinnor) aktiva i vänsterrörelsen (därmed menas allt till vänster om socialdemokraterna). De vänsteraktiva intervjuas om hur de kom in i vänsterrörelsen och vad som motiverar dem.[2]

Bokens sista kapitel är starkt kritiskt mot dåtida vänsterrörelsen och menar att den har en torftig människosyn, och att en vänsterrevolution "måste vara total och inrymma allt mänskligt: känslor, sex, vardag, privatliv" vilket kontrasteras mot "en halv revolution" som orienterar alla människor i politiska termer, samhälle, partier, ideologier etc. De framförde att de förebilder som kommunismen hämtat i Ryssland och Kina hade en människosyn som utgick från att "en bra kommunist var den som var nyttig för partiet".[3] De framför tanken att ett marxistiskt samhällsbygge måste ha ett psykologiskt perspektiv, och föreslår att marxismen bör kompletteras med en "revolutionär psykologi" framför allt inspirerad av den marxistiska psykoanalytikern Wilhelm Reich. De frågar retoriskt: "Vad tjänar den revolutionära politiken till om de interna relationerna är sådana att medlemmarna inte orkar eller att kampen för socialismen blir ett självändamål?" Författarna delar in psykoterapin i en gren som de kallar "alternativ, progressiv psykoterapi" och en som kallas för "den borgerliga kommersiella".[4]

I det sista kapitlet gör de upp med föreställningen (på den tiden tydligen utbredd inom vänsterrörelsen) att avhoppare från vänsterrörelsen "flytt in i någon borgerlig individualism", "fått borgerliga griller på hjärnan" eller "valt att göra karriär i det kapitalistiska konkurrenssamhället". Istället säger de att vänsterorganisationerna själva tvingat dem till det, genom att ha en ofullständig bild av människan som enbart en politisk varelse.[5]

Journalistkarriär[redigera | redigera wikitext]

Hans karriär som journalist började som reporter på Sveriges Radios samhällsredaktion mellan 1975 och 1981. Mellan 1981 och 1987 arbetade han på Radio Göteborg/Sjuhärad där han bland annat gjorde det direktsända programmet Elfte timmen (1981–1984) tillsammans med Lasse Brandeby, Frank Gunnarsson med flera. Efter 1987 arbetade han under en period som frilansjournalist.

I början av 1990-talet började Josefsson som TV-reporter, med Striptease (1991–2000) och sedan Fittja paradiso (1999–2000, med en uppföljare ett par år senare). År 2001 började han arbeta för Uppdrag granskning och 2006 gjorde han även den egna serien Josefsson. Han efterträdde 2008 Stina Lundberg Dabrowski som programledare för det direktsända samhällsprogrammet Debatt i SVT. Han ledde programmet fram till den 21 maj 2009, då han efterträddes av Belinda Olsson.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Josefsson är gift och har tre söner. Han har en bostad på ön Åstol i Bohuslän samt en bostad i Göteborg. Han är även gästprofessor i journalistik på Musikhögskolan i Piteå.

Uppmärksamhet[redigera | redigera wikitext]

Uppmärksammade handlingar[redigera | redigera wikitext]

I radioprogrammet Elfte timmen 1983, tio år efter militärkuppen i Chile, försökte Janne Josefsson tillsammans med Lasse Brandeby ringa upp president Pinochet i Monedapalatset för att spela en sång av Víctor Jara.[6]

Janne Josefssons genombrott som granskande journalist skedde 1987 när SVT visade hans reportage På rätt sida älven som skildrade klassklyftorna i Göteborg. I reportaget intervjuade Josefsson två skolklasser i årskurs nio bosatta i var sin ända av dåvarande sträckningen för 5:ans spårvagnslinje, en i Sjumilaskolan i Biskopsgården och en i Nya Lundenskolan i Örgryte. Fokus låg på vilken syn ungdomarna hade på sig själva och på sin framtid. 20 år senare gjorde Josefsson ett uppföljande program där han intervjuade några av deltagarna från Biskopsgården men ingen från Örgryte ville ställa upp. Reportaget kan inte repriseras utan alla medverkandes medgivande.[1]

Strax före valet 2002 visades ett reportage om den dolda rasismen i valstugorna. Valstugereportaget fick stor uppmärksamhet i media och anses även ha haft ett visst inflytande på valresultatet, då framförallt Moderaternas opinionssiffror påverkades negativt. För reportaget belönades han tillsammans med Lars-Göran Svensson med Stora journalistpriset år 2002 i kategorin årets avslöjande.

Han har även uppmärksammats för reportagen om Göteborgskravallerna som han gjorde tillsammans med Hannes Råstam, och för granskningen 1998 av omständigheterna kring Osmo Vallos död.

Vidare uppmärksammades Josefsson i december 2007 då han deltog i ett reportage om ICA:s felaktiga datummärkning av köttråvara på flera stormarknader i Stockholmsområdet.

Josefssons reportage har under åren fått flera utmärkelser. Förutom Stora journalistpriset 1998 och 2002 har han även belönats med Föreningen grävande journalisters Guldspade fyra gånger. Hans återkomst till Fittja 2002 blev utsedd till Sveriges 13:e roligaste ögonblick genom tiderna av programmet 100 Höjdare.[7]

I en opinionsundersökning genomförd 2009 på uppdrag av Kunskapspriset ansåg de svarande att Josefsson är den tredje främste kunskapsspridaren bland kända personer, efter Barack Obama och Fredrik Lindström.[8]

I sitt program i Sommar i P1 2017 sade Josefsson att böcker på bibliotek i Botkyrka kommun som gallrades på grund av ideologiska skäl gick till sophanteringen och bränns.[9] Den efterföljande offentliga debatten kom i första hand att handla om detaljerna kring hur böckerna hanterades efter att de hade gallrats, inte om att böckerna gallrades på grund av sitt innehåll.[10]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Janne Josefssons arbetsmetoder och reportage har många gånger kritiserats av politiska meningsmotståndare. Under hans ledning blev exempelvis Uppdrag granskning fällt i Granskningsnämnden för att programmet inte följt kravet på saklighet.[11] Han har vid flera tillfällen blivit kritiserad för att utesluta saker som inte passar in och klippa och klistra ihop uttalanden ur de mest skilda sammanhang för att skildra sin bild.[12] Journalisterna Jan Guillou, Åke Ortmark och Lars Adaktusson har riktat kritik mot hans journalistiska arbetsmetoder.[13]

Han har i en TV-intervju förklarat att han som barn fick uppleva hur hans mor "förnedrades" då hon sökte socialhjälp för familjens försörjning. I en opinionsmätning genomförd av GfK (Growth from Knowledge) för programmet Power of 10 i januari och februari 2008 svarade 63% av svenskarna att de inte litar på Janne Josefsson.[14][15] I Medieakademiens förtroendebarometer 2013 gavs möjlighet för de intervjuade att uppge en journalist som de uppskattar. Janne Josefsson var den som var mest uppskattad, 11% av de som valde att uppge en person valde honom.[16]

Han har också kritiserats då han själv ertappats för svartbygge.[17]

Åsikter[redigera | redigera wikitext]

Angående sina politiska åsikter berättade Josefsson i en intervju i Sydsvenska Dagbladet att han röstar blankt men att han tidigare har varit både folkpartist och anarkosyndikalist.[18]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Pia Svensson (2012) Janne på spåret, Göteborgs-Posten, 2012-06-12, sid: 4-9
  2. ^ Josefsson, Jan; Mats Zetterberg (1976). ”Vad händer i vänstern?”. Behöver vänstern gå i terapi?. Helsingborg: Forum. sid. 9-20. Libris 7254275. ISBN 91-37-06416-9 
  3. ^ Josefsson, Jan; Mats Zetterberg (1976). ”Ska vi vara socialister mot varandra?”. Behöver vänstern gå i terapi?. Helsingborg: Forum. sid. 187-191. Libris 7254275. ISBN 91-37-06416-9 
  4. ^ Josefsson, Jan; Mats Zetterberg (1976). ”Den revolutionära kampen och ångesten”. Behöver vänstern gå i terapi?. Helsingborg: Forum. sid. 192-202. Libris 7254275. ISBN 91-37-06416-9 
  5. ^ Josefsson, Jan; Mats Zetterberg (1976). ”Politiken och privatlivet”. Behöver vänstern gå i terapi?. Helsingborg: Forum. sid. 214-217. Libris 7254275. ISBN 91-37-06416-9 
  6. ^ P4 Göteborg (2011-11-21)I begynnelsen var Borås, <sverigesradio.se>, läst 2012-06-10
  7. ^ http://www.youtube.com/watch?v=_W8xc8smlqs#t=6m25s
  8. ^ SVT och SR är bästa kunskapsmedierna - Barack Obama, Fredrik Lindström och Janne Josefsson är de bästa kunskapsspridarna Webfinanser.com 2009-10-20
  9. ^ "Janne Josefsson" (44m40s/51), Sommar & Vinter i P1, 9 juli 2017. Åtkomst den 22 juli 2017.
  10. ^ Greta Thurfjell "Josefsson: Botkyrkas bibliotek bränner ”Pippi”-böcker av ideologiska skäl", Dagens Nyheter, 11 juli 2017. Åtkomst den 22 juli 2017.
  11. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 20 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111020221806/http://resume.se/nyheter/2009/03/16/uppdrag-granskning-fallt-a/. Läst 23 mars 2011. 
  12. ^ Sjukhusläkaren
  13. ^ http://www.youtube.com/watch?v=0oSKhomr-4o
  14. ^ Power of 10 (Avsnitt 2 Arkiverad 25 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine.)
  15. ^ Så gjordes undersökningen
  16. ^ "Förtroendebarometern 2013" s.27 , Medieakademin, 2013. Läst den 14 mars 2013.
  17. ^ Lennart Arnstad. "Regeringsrätten kan fria svartbygge", Aftonbladet, 5 juni 1997. Läst den 15 juni 2012.
  18. ^ af Kleen, Björn (15 april 2006). ”"En trollkarl med jackan på"”. Sydsvenska Dagbladet. https://www.sydsvenskan.se/2006-04-15/en-trollkarl-med-jackan-pa. Läst 27 juli 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]