Jantelagen
Jantelagen (norska och danska: Janteloven) är en uppdiktad lag formulerad av Aksel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår (1933).[1] Aksel Sandemose skrev på norska (riksmål), men växte upp i danska Nykøbing Mors, en stad han i boken kallade Jante. Jante är en fiktiv dansk småstad som först nämns i Sandemoses roman En sjöman går iland, och utvecklas i romanen En flykting korsar sitt spår. Förebilden för Jante är Sandemoses egen födelsestad, Nykøbing på ön Mors i Limfjorden på norra Jylland. Staden och dess invånare beskrivs i romanen i tämligen negativa ordalag. Den fiktiva staden Jante är det som ger namnet "Jantelagen". Begreppet har senare fått ett brett och populärt genomslag och används även av människor som saknar vetskap om den litterära kontexten.
Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt. Jantelagen kopplas till kulturen på många platser i Skandinavien. Motsvarande fenomen finns emellertid på många platser i världen. På engelska används uttrycket Tall poppy syndrome som betyder att någon som åstadkommit något positivt inte erkänns för att folk inte tycker vederbörande är värd det.
Jantelagen
- Du skall inte tro att du är något.
- Du skall inte tro att du är lika god som vi.
- Du skall inte tro att du är klokare än vi.
- Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
- Du skall inte tro att du vet mer än vi.
- Du skall inte tro att du är förmer än vi.
- Du skall inte tro att du duger till något.
- Du skall inte skratta åt oss.
- Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
- Du skall inte tro att du kan lära oss något.
I boken tillfogas senare ett elfte bud, som brukar kallas ”Jantelagens strafflag”.[2] Den är formulerad som en fråga och lyder:
11. Tror du inte att vi vet något om dig?
Användningen av strafflagen beskrivs bäst genom ett citat[1][3]:
| ” | Den enda fras som utgör Jantes strafflag, var således mycket innehållsrik. Den omfattade allt, och så måste den också vara skriven, för absolut ingenting var tillåtet. Den var också utformad som en anklagelse, med alla slags ospecificerade brott i utsikt. Dessutom var den, allt efter tonfallet, lämplig för utpressning och förledelse till brott, och den kunde också vara det bästa försvarsmedlet. | „ |
| – Ur kapitlet Du tror kanske inte att jag vet någonting om dig. | ||
Se även
Referenser
Noter
- ^ [a b] Aksel Sandemose, 1968
- ^ Aksel Sandemose, 1968: För vad är en grundlag utan möjlighet till utmätning av påföljder?
- ^ Originalspråk: Den ene sætning, der udgør Jantes straffelov, var altså meget indholdsrig. Den var en sigtelse for alt muligt, og det måtte den også blive, fordi absolut intet var tilladt. Den var også et udformet anklageskrift, med alle slags uspecificerede straffe stillet i udsigt. Ydermere var den, alt efter tonefaldet, anvendelig til pengeafpresning og forledelse til forbrydelser, og den kunne også være det bedste forsvarsmiddel." (Ur kapitlet "Du tror måske ikke jeg ved noget om dig")
Tryckta källor
- Sandemose, Aksel (1968). En flykting korsar sitt spår: Espen Arnakkes kommentarer till Jantelagen. Forum pocket, 99-0166827-1 ([Ny uppl.]). Stockholm: Forum. Libris 807430
Externa länkar
- Adelswärd, Viveka (2 november 2003). ”Avundsjukan har urgamla anor”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/sprakspalt/avundsjukan-har-urgamla-anor_116508.svd.
- Nationalencyklopedin: Jantelagen