Japans självförsvarsstyrkor

Från Wikipedia
Version från den 16 januari 2014 kl. 05.09 av MårtenEngelberg (Diskussion | Bidrag) (→‎Personal och organisation: "självförsvarsstyrkornas bestod" -> "självförsvarsstyrkorna bestod")
Japans självförsvarsstyrkor
日本国自衛隊
Information
NationJapan Japan
Grundad1954
Organisationer Markbaserade självförsvarsstyrkorna
Maritima självförsvarsstyrkorna
Luftrumssjälvförsvarsstyrkorna
HögkvarterTokyo, Japan
Vapenför ålder16-49 år[1]
MilitärtjänstNej[1]
Stående styrkor239 430 [2]
Reservstyrkor57 899[2]
Ekonomi
Andel av BNP0,8 % (2009)[1]
LeverantörerMitsubishi, NEC, Kawasaki, Toshiba, Fujitsu, Fuji Heavy Industries IHI, Komatsu, Hitachi, Daikin, Oki, ShinMaywa, Howa, Sumitomo
ImportUSA USA
Storbritannien Förenade kungariket
Tyskland Tyskland
Italien Italien
Schweiz Schweiz
Frankrike Frankrike
Sverige Sverige
Övrigt
HistoriaSjälvförsvarsstyrkorna har civil status då Japans konstitution inte tillåter någon militär kapacitet.

Japans självförsvarsstyrkor (自衛隊 Jieitai?) är den japanska motsvarigheten till det som i andra länder utgörs av en försvarsmakt. Enligt Japans konstitution som antogs 1946 är landet förbjudet att hålla sig med militära stridskrafter, och medlemmarna i självförsvarsstyrkorna är inte militärer eller soldater, utan en uniformerad kår av civila statstjänstemän.[3][4] Sin civila status till trots har självförsvarsstyrkorna ändå en militär prägel och är indelad i tre grenar med inriktning på landbaserat, luftrums och maritimt självförsvar vilket närmast motsvarar en indelning i armé, flygvapen och flotta.[5]

Självförsvarsstyrkorna bildades 1954 med amerikanskt stöd i samband med den kris som utlösts av Koreakriget. Bildandet föranledde dock inte någon förändring av författningen utan baserades på en omtolkning av landets efterkrigskonstitution och en doktrin om upprättande av civila självförsvarsstyrkor i motsats till en militariserad försvarsmakt.[6]

Internationella uppdrag

Fram till 1992 innebar doktrinen även ett förbud mot att sätta in självförsvarsstyrkorna utanför Japan, men genom lagstiftning gavs ett mandat att kunna delta i Förenta nationernas fredsbevarande operationer.[7] Lagen tillåter medlemmar ur självförsvarsstyrkorna att med arbeta med humanitärt bistånd vid fredsbevarande operationer utanför Japan, och eftersom de inte tillåts vara kombattanter klassificeras de istället som biståndsarbetare även när de bär uniform och vapen. De aktiviteter som lagen tillåter i relation till humanitärt bistånd omfattar:[8]

  • Hälsovård samt sanitära förhållanden
  • Eftersöknings-, räddningsuppdrag och repatriering
  • Distribution av livsmedel, kläder, sjukvårdsutrustning och andra förnödenheter
  • Bygg- och anläggningsarbeten för drabbade
  • Återuppbyggnad av anläggningar som skadats under konflikt
  • Återställande av miljö och omgivningar som skadats under konflikt

Nyligen har spänningar, framförallt med Nordkorea och Kina, åter väckt debatten om självförsvarsstyrkornas status och dess förhållande till det japanska samhället i övrigt.[9][10]

Personal och organisation

De japanska självförsvarsstyrkorna bestod 2005 av 239 430 personer[2] varav:

  • 147 737 i Japans markbaserade självförsvarsstyrkor (陸上自衛隊 Rikujō Jieitai?),
  • 44 327 i de maritima självförsvarsstyrkorna (海上自衛隊 Kaijō Jieitai?),
  • 45 517 i de luftrumssjälvförsvarsstyrkorna (航空自衛隊 Kōkū Jieitai?),
  • 1 849 i stabsfunktioner, och
  • 57 899 i reservstyrkorna.

Bilder

  • Japanska sjömän framför JDS Kashima i Pearl Harbor.
    Japanska sjömän framför JDS Kashima i Pearl Harbor.
  • Stridsvagn typ 90
    Stridsvagn typ 90
  • Kadetter vid självförsvarsstyrkornas högskola
    Kadetter vid självförsvarsstyrkornas högskola
  • Japanska flottister
    Japanska flottister
  • Två stycken F-15J startar
    Två stycken F-15J startar
  • Mitsubishi F-2
    Mitsubishi F-2
  • Ubåten Oyashio
    Ubåten Oyashio
  • Planering under övning med räddningsinsatser
    Planering under övning med räddningsinsatser
  • Stridsträning med 15:e regementet
    Stridsträning med 15:e regementet
  • Fartyget Makinami
    Fartyget Makinami
  • Träning med granatkastare (81mm)
    Träning med granatkastare (81mm)
  • Japans försvarsministerium
    Japans försvarsministerium

Referenser

  1. ^ [a b c] ”Japan”. World Fact Book. CIA. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ja.html. Läst 15 maj 2010. (engelska)
  2. ^ [a b c] ”Personnel of JSDF”. http://www.jda.go.jp/j/defense/jda-sdf/kousei/index.html. Läst 23 april 2006. Okänd parameter publisher
  3. ^ ”Chapter 6: The Article 9 "No War" Clause”. Country Studies: Japan. USA:s kongressbibliotek. http://memory.loc.gov/frd/cs/jptoc.html. Läst 15 maj 2010. ”It (the constitution) contains two paragraphs: the first states that the Japanese people 'forever renounce war as a sovereign right of the nation and the threat or use of force as a means of settling international disputes'; the second states that 'land, sea, and air forces, as well as other war potential will never be maintained'.”  (engelska)
  4. ^ ”Chapter 8: Organization, Training, and Equipment”. Country Studies: Japan. USA:s kongressbibliotek. http://memory.loc.gov/frd/cs/jptoc.html. Läst 15 maj 2010. ”All SDF personnel are technically civilians: those in uniform are classified as special civil servants and are subordinate to the ordinary civil servants who run the Defense Agency.”  (engelska)
  5. ^ ”Chapter 8: Early Development”. Country Studies: Japan. USA:s kongressbibliotek. http://memory.loc.gov/frd/cs/jptoc.html. Läst 15 maj 2010. ”The armed forces were designated the Ground Self-Defense Force (GSDF), the Maritime Self-Defense Force (MSDF), and the Air SelfDefense Force (ASDF), instead of the army, navy, and air force.”  (engelska)
  6. ^ ”Chapter 8: The Self-Defense Forces”. Country Studies: Japan. USA:s kongressbibliotek. http://memory.loc.gov/frd/cs/jptoc.html. Läst 15 maj 2010. ”Later cabinets interpreted these provisions as not denying the nation the right to self-defense and, with the encouragement of the United States, developed the SDF.”  (engelska)
  7. ^ ”Chapter 8: The Self-Defense Forces”. Country Studies: Japan. USA:s kongressbibliotek. http://memory.loc.gov/frd/cs/jptoc.html. Läst 15 maj 2010. ”In June 1992, the National Diet passed a UN Peacekeeping Cooperation Law which permitted the SDF to participate in UN medical, refugee aid, transportation, infrastructural repair, election-monitoring, and policing operations under strictly limited conditions.”  (engelska)
  8. ^ ”Japan's humanitarian assistance”. Humanitarian Exchange Magazine, Issue 26. 2004. http://www.odihpn.org/report.asp?id=2617. Läst 15 maj 2010. ”SDF medics were sent to Rwanda in 1994 and the SDF provided air transport for refugee assistance in East Timor in 1999, but no civilian doctors or relief personnel similar to JDR Teams have been dispatched under this law.”  (engelska)
  9. ^ ”Japan fires on 'intruding' boat”. BBC. http://news.bbc.co.uk/2/hi/asia-pacific/1724913.stm. Läst 22 december 2001.  (engelska)
  10. ^ ”Japan protests to China over sub”. BBC. http://news.bbc.co.uk/2/hi/asia-pacific/4005533.stm. Läst 12 november 2004.  (engelska)

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Japans_självförsvarsstyrkor&oldid=24634927”