Jean Baudrillard

Från Wikipedia
Jean Baudrillard
Född27 juli 1929[1]
Reims[2], Frankrike
Död6 mars 2007[3][4][5] (77 år)
Paris sjätte arrondissement[6]
BegravdMontparnassekyrkogården
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidUniversitetet i Paris
SysselsättningFilosof[1], professor, litteraturkritiker, sociolog[1], fotograf[1], översättare, antropolog
ArbetsgivareEuropean Graduate School
Noterbara verkOublier Foucault
Gift medLucile Baudrillard
Marine Dupuis
Redigera Wikidata

Jean Baudrillard (franska: [ʒɑ̃ bodʁijaʁ]), född 27 juli 1929 i Reims, död 6 mars 2007 i Paris, var en fransk sociolog och filosof. Hans verk förknippas ofta med postmodernismen samt poststrukturalismen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Baudrillard föddes i Reims i Frankrike och studerade tyska vid Sorbonnes universitet i Paris. Han arbetade som översättare och kritiker och fortsatte sina studier i filosofi och sociologi. År 1966 lade han fram sin doktorsavhandling Le système des objets (Objektens system) under vägledning av Henri Lefebvre. Från 1966 till 1972 arbetade han som forskningsassistent (maître assistant) och som adjunkt (maître de conférence en sociologie). Han började att undervisa som professor vid Sorbonne.

Han arbetade mellan 1986 och 1990 som directeur scientifique (forskningsledare) vid IRIS (Institut de Recherche et d'Information Socio-Économique) vid Sorbonne. Sedan 2001 var han professor i filosofi, kultur och mediakritik vid European Graduate School. Han fortsatte att stötta Institut de Recherche sur l'Innovation Sociale vid Centre National de la Recherche Scientifique (CNRS).

Teori[redigera | redigera wikitext]

Baudrillard kom från 1970-talet och framåt att vända sig från den marxistiska teoribildningen och istället utarbeta en egenartad teori om det postmoderna. Där det moderna samhället kännetecknades av produktion har det postmoderna kommit att kännetecknas av simulering och en slags implosion i tecken och symboler från olika massmedia. Han menar att det som definierar dagens samhälle är media, cybernetiska modeller, datorer, informationsproduktion, underhållnings- och kunskapsindustrier. Ur dessa system kommer en mängd tecken och symboler. Tecknen dominerar våra liv. Om traditionella tecken och symboler betecknar någonting specifikt så var det viktigt för Baudrillard att tecknen i det postmoderna inte längre står för något som har sin grund i något reellt existerande; de refererar snarare till sig själva och andra tecken. I dagens samhälle har vi tappat kontakten med verkligheten. Idag rör vi oss i ett samhälle där det finns modeller av en verklighet utan någon reell grund; en hyperrealitet produceras, och det är i den hyperrealiteten vi lever. Det verkliga har inte längre någon betydelse och kan knappt sägas existera alls. Tecknen föregår verkligheten, ordningen kastas om och simuleringen skapar vår värld. Media fråntar allting dess ursprungliga mening och värde. I sitt teoribygge om hyperrealiteten var Baudrillard influerad av Marx idéer om varufetischism och Saussures teckenlära.[7]

Baudrillards teorier är ofta dragna till sin spets och väldigt radikala. Ett exempel finns i boken La Guerre du Golfe n'a pas eu lieu i vilken han argumenterar för att det "första" Gulf-kriget i början av 90-talet inte över huvud taget var ett, i konventionell mening, krig. I introduktionen till denna bok finns en lustig anekdot som väl beskriver Baudrillards diskussion om verkligheten som producerad av media; den amerikanska nyhetskanalen CNN slog i ett inslag om kriget över till sina reportrar live i Irak för att fråga dem vad som för tillfället hände på plats, bara för att upptäcka att reportrarna tittade på CNN för att själva ta reda på det. Propagandan har i vårt samhälle gått från att snedvrida bilden av vad som inträffar till att bli något som konstruerar vad som faktiskt kommer att inträffa. Baudrillard argumenterar för att Gulf-kriget var hyperreellt och förprogrammerat av USA. Irak, som i själva verket självklart inte var i närheten av den amerikanska styrkan, utmålades som en farlig fiende som måste besegras, och sedan också besegrades. Iraks missiler var värdelösa och dess elittrupper drogs tillbaka före avslutningen av kriget. Baudrillard menade att kriget inte hade något verkligt objekt, det handlade om sig själv, om krigets mening, status och framtid; ett hyperreellt krig för att testa krigets möjlighet i den postmoderna världen.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • 1968 – Le Système des objets
  • 1970 – La Société de consommation
  • 1972 – Pour une critique de l'économie politique du signe
  • 1973 – Le Miroir de la production
  • 1976 – L’Échange symbolique et la mort
  • 1977 – Oublier Foucault
  • 1977 – L’Effet Beaubourg
  • 1978 – À l'ombre des majorités silencieuses
  • 1978 – L’Ange de stuc
  • 1979 – De la séduction
  • 1980 – Enrico Baj
  • 1980 – Cool Memories
  • 1981 – Simulacres et simulation
  • 1982 – À l'ombre des majorités silencieuses
  • 1983 – Les Stratégies fatales
  • 1985 – Gauche divine
  • 1986 – Amérique
  • 1987 – L’Autre par lui-même
  • 1987 – Cool Memories 2
  • 1990 – La Transparence du mal
  • 1991 – La Guerre du Golfe n'a pas eu lieu
  • 1992 – L’Illusion de la fin ou la grève des événements
  • 1991 – Fragments, Cool Memories 3
  • 1994 – Figures de l'altérité
  • 1994 – La Pensée radicale
  • 1995 – Le Crime parfait
  • 1997 – Le Paroxyste indifférent
  • 1997 – Écran total
  • 1997 – De l'exorcisme en politique, ou la conjuration des imbéciles
  • 1997 – Car l'illusion ne s'oppose pas à la réalité
  • 1997 – Le Complot de l'art
  • 1997 –Illusion, désillusion esthétiques
  • 1999 – L’Échange impossible
  • 1999 – Sur le destin
  • 1999 – Sur la photographie
  • 2000 – Cool Memories IV'
  • 2000 – Les Objets singuliers: architecture & philosophie
  • 2000 – Le Complot de l'art, entrevues
  • 2000 – Mots de passe
  • 2001 – D'un fragment à l'autre
  • 2001 – L’Élevage de poussière
  • 2001 – Le Ludique et le policier
  • 2002 – Au royaume des aveugles
  • 2002 – Power Inferno; Requiem pour les Twins Towers; Hypothèse sur le terrorisme; La violence du Mondial
  • 2002 – L’Esprit du terrorisme
  • 2002 – Pataphysique
  • 2003 – La Violence du monde (tillsammans med Edgar Morin)
  • 2003 – Au jour le jour, 2000–2001
  • 2004 – Le Pacte de lucidité ou l'intelligence du mal
  • 2005 –Cahier de l’Herne
  • 2005 – Cool Memories V
  • 2005 – À propos d'Utopie
  • 2005 – Oublier Artaud (tillsammans med Sylvère Lotringer)
  • 2005 – Les Exilés du dialogue (tillsammans med Enrique Valiente Noailles)
  • 2007 – Pourquoi tout n'a-t-il pas déjà disparu?
  • 2008 – Carnaval et cannibale
  • 2008 – Le Mal ventriloque, Paris, éd. de L'Herne, 2008.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Baudrillard, Jean: Selected Writings (edited and introduced by Mark Poster), 2001
  • Kellner, Douglas (editor): Baudrillard: A Critical Reader, 1994
  • Lane, Richard J: Jean Baudrillard, 2001

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, BBC.[källa från Wikidata]
  4. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  5. ^ Jean Baudrillard, RKDartists (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
  7. ^ Nordin 2011, s. 565.