Yazidier

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Jezidism)
Hoppa till: navigering, sök
Yazidier
Yezidis of Jabal.jpg
Yazidier i Sinjarbergen på 1920-talet.
Antal sammanlagt
700 000 – 800 000
Regioner med betydande antal
 Irak 500 000
 Syrien 60 000
 Armenien 50 000
 Ryssland 60 000
 Georgien 30 000
 Tyskland 100 000
 Sverige 6 000
Språk

Yezidiska, Ezidiki

Religion

Yazdanism

Viktig i den yazidiska läran är berättelsen om den fallna ängeln, gestaltad av påfågeln Melek Taus som får Guds förlåtelse.
Shejk Adi ibn Musafirs mausoleum i Lalesh

Yazidier (även yezidier, jezidier, jezider eller ezedier) är anhängare av religionen yazdanism med utbredning i kurdiska områden i Irak, Iran, Turkiet, Syrien, Armenien och Georgien samt i nyare tid också i Europa, med tyngdpunkt i Tyskland. Tillförlitliga uppgifter om det totala antalet yazidier saknas. Uppskattningar varierar mellan färre än 100 000 och fler än 500 000.[1] I exil levde 2014 en större kontingent yazidier i Tyskland.[2]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet yazid kommer ifrån kalifen Yazid I, som var den andre kalifen i det Umayyadiska kalifatet mellan åren 680 till 683. Yazidierna själva kallar sig Ezidí eller Dasin.[3]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Antalet yazidier är svårt att beräkna, men 1995 antogs att mellan 850 000 och 1 500.000 anhängare levde i Irak, Turkiet, Syrien, Iran samt i Armenien och Georgien.

LookLex Encyclopaedia uppskattar yazidier i diasporan till följande, fördelade över Turkiet 50 000, Syrien 30 000, Armenien 100 000, Afghanistan 100 000 och Europa 50 000, varav de flesta i Tyskland.

Varje individ föds och växer upp i ett kurdiskt klan- och kastsystem och gifter sig inom sin kast. Det är också omöjligt att konvertera och på så sätt bli yazidier.[4]

Språk[redigera | redigera wikitext]

De flesta yazidier talar nordkurdiska, kurmanji, som även är det religiösa ceremoniella språket. Den religiösa traditionen förs framför allt vidare muntligt.[5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Yazidierna är en folkgrupp i Kurdistan, ett gränsöverskridande område i sydöstra Turkiet, nordvästra Iran, norra Irak och nordöstra Syrien. På 800-talet gjorde den yazidiske ledaren Mir Jafar Dasni ett misslyckat uppror mot den abbasidiska kalifen i Bagdad. Miren drog sig tillbaka till ett område i norra Kurdistan, och en konfrontation mellan kurder och araber ägde rum. Araberna kunde emellertid inte besegra kurderna.

På 1100-talet levde shejken Adi ibn Musafir (cirka 1075-1162) i Bagdad. Han grundade ett sufikollektiv nära staden Mosul i nordvästra Irak. Här utvecklades en synkretistisk religion, med inslag från zoroastrismen, gnosticismen och manikeismen. Under 1300-talet skedde en tillströmning av anhängare från kurdiska stammar.[2]

Under det Osmanska riket levde de flesta yazidier i Kurdistan. Sultanens guvernörer gav order om att de måste övergå till islamsk tro, med sunni-inriktning. Detta hade till följd att antalet yazidier minskade drastiskt. När sedan det Ottomanska riket föll och brittiskt styre tog över blev det lättare för yazidierna.

Religion[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Yazdanism

Yazidismen är en monoteistisk esoterisk religion. Den hemliga läran förvaltas av ett antal präster som sägs vara ättlingar till änglar. Den religiösa traditionen förs vidare muntligt på kurmanji, och få personer är insatta i alla mysterier. Det finns två heliga skrifter på arabiska och som härleds till schejken Adi ibn Musafir.

Till trosföreställningarna hör läran att den fallna ängeln skall ha förlåtits av Gud. Ängeln representeras av påfågelgestalten Melek Taus. Vid Adis grav i byn Lalesh norr om Mosul samlas årligen, i oktober, anhängare för att under fem dagar prisa Melek Taus.[2]

Melek Taus är en av yazidiernas sju ärkeänglar. Den anses ha värpt världsalltet som ett kosmiskt ägg. Yazidierna tar inte emot konvertiter och gifter inte in sig bland icke-yazidier. De döper sina nyfödda barn och de omskär pojkarna. De ber fem gånger om dagen och riktar sig då mot solen.

Yazidierna har aldrig utgett sig för att vara muslimer. Deras tillämpning av taqqiyya har bidragit till att göra dem missförstådda och sårbara för religiös förföljelse. De har till och med utpekats som djävulsdyrkare.

I slutet av 1900-talet blev det populärt bland kurdiska nationalister att sammanföra yazidismen med religionen yarsanism och den turkiska religionen alevism till den hypotetiska "samlingsreligionen" yazdanism. Samtidigt tonades avsiktligt de sufiska rötterna till dessa tre religioner ner.

Pilgrimsresa[redigera | redigera wikitext]

Den viktigaste ceremonin för yazidier är att en gång under sin livstid göra en pilgrimsresa till Shejk Adi ibn Musafirs grav i byn Lalish några mil norr om Mosul. Bor man i Kurdistan bör man ofta göra en sådan resa varje år i samband med en skördefest.

Religiös förföljelse[redigera | redigera wikitext]

Yazidierna har inslag av både kristendom och islam, och eftersom de samtidigt inte tillåter konvertiter har de alltid varit utsatta för misstänksamhet och förföljelse. De anses inte tillhöra Bokens folk och har dessutom betecknats som djävulsdyrkare.

Vid mitten av 1800-talet började yazidiernas existens och utsatta situation uppmärksammas i Europa. Kristna missionärer kom i kontakt med dem, och interventioner gjordes i Istanbul. 1892 inträffade dock den värsta pogromen i denna stad. Folkgruppen hotades med total utrotning om de inte övergav sin religion och övergick till islam. När de vägrade attackerades Sinjar och helgedomen shejkh Adis grav förstördes.[4]

Från 1910 drabbades yazidier över hela Kurdistan av det assyriska folkmordet.[6].

År 1970 deporterade Saddam Hussein 20 000 yasidier från Sinjar till södra Irak.[4]

Under ırakkriget eskalerade konflikten mellan shia och sunni och mellan araber och kurder. Det drabbade framför allt religiösa minoriteter som kristna, turkmener, yazidier, mandéer och bahá'i.[7]

Augusti 2014 betraktades yazidierna som den mest förföljda folkgruppen i Mellanöstern. Jihadisterna i IS, Islamiska staten, har gjort dem till måltavla och de riskerar total utrotning.[8] Europaparlamentet meddelade den 5 februari 2016 att IS begår folkmord på kristna och yazidier.[9]

Motstånd och hjälp[redigera | redigera wikitext]

Efter IS massaker på Sinjar-berget sommaren 2014 började världen uppmärksamma yazidierna. Vian Dakhil, den enda parlamentsledamoten i Irak arbetade för att hjälpa 10 000-tals utsatta människor. I december 2014 reste hon till Washington och träffade senatorer och kurdiska organisationer.

När de syriska revolten började 2011 ökade hotet mot kurderna i nordost. Då bildade de YPG, folkets försvarsenheter. Denna milis har försvarat yazidier och även kurder mot den islamiska staten. Från 2015 har USA bidragit med militär hjälp till YPG.

Yazidiska diasporan[redigera | redigera wikitext]

Den utsatta situationen i Turkiet och i Syrien har sedan många år lett till en utvandring till Europa, framför allt till men också till England och Frankrike som behandlade kurder bra efter att ha besegrat det Osmanska rikets efter första världskriget.

I Tyskland finns mer än 100 000 yazidier. En yazidisk akademi grundades i Hannover år 2009 med syfte att studera deras historia och den aktuella situationen. Akademin innehåller också ett bibliotek som samlar yazidisk litteratur. [10]

Yazidier har under senare år också sökt sig till Sverige i ökad omfattning. Uppskattningsvis är antalet i dag omkring 6 000, med en koncentration till Skåne.[4] Det finns en fadderverksamhet som tar emot nyanlända yasidier.

En stor grupp yazidier bor i Hässleholm.[11]

Dokumentärfilm om flyktingar från IS-hotade områden[redigera | redigera wikitext]

Under filmfestivalen i Göteborg 2016 fick den svenska filmen Flickan som räddade mitt liv Angelo-priset.[12] Filmen hade världspremiär den 2 februari 2016, regissör Hogir Hirori.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Yazidier". NE.se. Läst 4 februari 2016.
  2. ^ [a b c] Vogt, Kari. ”Yazider”. Store norske leksikon. https://snl.no/yazider. Läst 18 januari 2015. 
  3. ^ "Yazidism" LookLex Encyclopaedia, Läst 4 februari 2016.
  4. ^ [a b c d] "Det utvalda och bortglömda folket" Sydsvenskan, Läst 1 februari 2016.
  5. ^ Encyclopædia Iranica
  6. ^ Hellin, Elsa (15 augusti 2007). ”Yazidier - en förföljd målgrupp”. Ekot. Sveriges Radio. http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=1539059. 
  7. ^ "Minoriteter i Nineve" BBC News, Läst 4 februari 2016.
  8. ^ "Svensk medierapportering från Norra Irak är urusel" Journalisten Läst 4 februari 2016.
  9. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=6362379
  10. ^ "Yazidiska Akademin i Hanover" Läst 7 februari 2016
  11. ^ http://www.skanesfria.se/artikel/115010
  12. ^ "Film om kurdiska flyktingar får pris", Läst 9 februari 2016.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]