Johan Cicero av Brandenburg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johan Cicero av Brandenburg
Johan Cicero, kurfurste av Brandenburg
Kurfurste och markgreve av Brandenburg
Regeringstid 11 mars 1486 - 9 januari 1499
Företrädare Albrekt Akilles av Brandenburg
Efterträdare Joakim I Nestor
Gemåler Margareta av Sachsen
Barn Dotter (1480–1482)
Wolfgang (född och död 1482)
Joakim I Nestor (1484–1535), kurfurste av Brandenburg
Elisabeth (född och död 1486)
Anna av Brandenburg (1487–1514), hertiginna av Slesvig och Holstein
Ursula (1488–1510), hertiginna av Mecklenburg
Albrekt av Brandenburg (1490–1545), kardinal och kurfurste av Mainz
Ätt Huset Hohenzollern
Far Albrekt Akilles av Brandenburg
Mor Margareta av Baden
Född 2 augusti 1455
Ansbach
Död 9 januari 1499
Arneburg, Brandenburg
Begravd Berliner Dom, Berlin

Johan Cicero, tyska: Johann Cicero von Brandenburg, född 2 augusti 1455 i Ansbach, död 9 januari 1499 i Arneburg i Altmark, var från 11 mars 1486 till sin död kurfurste och regerande markgreve av Brandenburg.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Johan Cicero, av huset Hohenzollern, föddes 1455 och växte upp vid faderns hov. Han var äldste son till markgreve Albrekt Akilles, då arvtagare till farbrodern kurfurst Fredrik II av Brandenburg, som själv saknade manliga arvingar. Av denna anledning kom farbrodern att hämta Johan till det kurfurstliga hovet och uppfostra honom som blivande arvinge till Brandenburg. 1468 deltog han i kriget mot Pommern och följde med farbrodern vid hans förhandlingar med kung Matthias Corvinus av Ungern. I enlighet med den av fadern utfärdade Dispositio Achillea var han efter farbroderns abdikation 1470 ensam arvtagare till fadern Albrekt Akilles och kurfurstendömet Brandenburg. Johan Cicero regerade i praktiken redan från 1473 som länsherre i den brandenburgska delen av faderns kurfurstendöme, då hans far huvudsakligen uppehöll sig i Franken. Johan erhöll tillnamnet Cicero genom sina goda kunskaper i latin och sin vältalighet. På grund av Johans unga ålder tillsattes 1476 biskop Fredrik av Lebus som medregent. Samma år gifte Johan sig med Margarete av Sachsen, dotter till hertig Vilhelm III av Sachsen; bröllopet hade försenats på grund av Johans dåliga finanser.

År 1486 tillträdde han ämbetsmakten som kurfurste och markgreve. Dubbelstaden Berlin-Cölln hade redan under faderns ledartid som kurfurste i markgrevskapet fått status som beständig residens- och huvudstad,[1][2] Nu bekräftade Johan Cicero denna linje och förklarade dessutom Berlin-Cöllns stadsslott som ständigt residens för de hohenzollernska kurfurstarna.[3]

1488 införde han en ölskatt som kom att bli ursprunget till principen om indirekt beskattning i Brandenburg. Skatten ledde till protester och uppror i Altmark, men kurfursten slog ner revolten med våld. Redan under hans tid som ståthållare hade motsättningar med Pommern, hertigdömet Glogau och städerna i Altmark inletts.

1492 deltog han i processen mot de judar i Sternberg som dömdes för att ha skändat nattvarden. Domslutet ledde till att 27 judar brändes på bål och att övriga judar tvingades lämna Mecklenburg.

Genom diplomati lyckades han bli erkänd som herre till Zossen och som arvinge till Pommern i händelse av huset Grips utslocknande.

Johan Ciceros gravmonument i Berliner Dom.

Johan Cicero led av fetma och var vid dålig hälsa under sina senare år och avled 1499 på borgen Arneburg. Han efterträddes som kurfurste av äldste sonen Joakim I Nestor. Han var den förste kurfursten av huset Hohenzollern som huvudsakligen uppehållit sig i Brandenburg och begravdes i Lehnins kloster, den traditionella begravningsplatsen för markgrevarna av Brandenburg. Sonsonen kurfurst Joakim II lät sedermera flytta kvarlevorna till Berlins domkyrka och beställde det nuvarande gravmonumentet, utfört av Hans Vischer.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Johan Cicero och Margarete av Sachsen, oljemålning av okänd konstnär från omkring 1625. Finns på Nationalmuseum, Stockholm.

Johan Cicero gifte sig 25 augusti 1476 med Margareta av Sachsen (1449–1501), dotter till hertig Vilhelm III av Sachsen (1425–1482), lantgreve av Thüringen, och Anna av Österrike. Johan och Margareta fick följande barn:

gift 1502 med prinsessan Elisabet av Danmark (1485–1555)
gift 1502 med hertig Fredrik av Slesvig och Holstein (1471–1533), sedermera kung Fredrik I av Danmark och Norge
gift 1507 med hertig Henrik V av Mecklenburg (1479–1552)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Johann Cicero
  1. ^ Stadtgründung Und Frühe Stadtentwicklung, Luisenstädtischer Bildungsverein e.V. Läst 30 maj 2013.
  2. ^ Elsner, Ines (2012). Friedrich III./I. von Brandenburg-Preußen (1688–1713) und die Berliner Residenzlandschaft. BWV - Berliner Wissenschafts-Verlag GmbH. ISBN 978-3-8305-3142-5 
  3. ^ Die kurfürstliche Residenzstadt, Berlin.de. Läst 29 maj 2013

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Albrekt Akilles av Brandenburg
Kurfurste och markgreve av Brandenburg
1486-1499
Efterträdare:
Joakim I av Brandenburg