Johan Fredrik Carpelan

Johan Fredrik Carpelan, född den 14 december 1745 i Halikko socken i Åbo län, Sverige (nu Finland), död 27 december 1808 klockan 5 på morgonen i Göteborg, var en svensk friherre, generallöjtnant och ämbetsman.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Carpelan var av en gammal finsk adelssläkt – Carpelan – där den friherrliga ättegrenen utslocknade 1842 vid hans son Carl Mauritz bortgång (andra linjer fortlever). På morssidan härstammade han från Erik XIV (mormors mormors morfar). Carpelan var landshövding i Uleåborgs län 1785–1800 och i Göteborgs och Bohus län 1800–1808. Han var gift med Magdalena Maria Norin († 1824) med vilken han fick tio barn.

Johan Fredrik Carpelan blev student vid 14 års ålder och inskriven vid Kungl. Akademien i Åbo, där han studerade "språk, vetenskaper och militärism". År 1769 var han löjtnant vid Österbottens regemente, och 1775 kapten och kompanichef. Året därpå flyttade han till Västerbottens regemente, där han blev major 1779.

Åren 1776–1785 var han direktör vid Nasa silververk. Trots att han lämnat den militära banan steg han till generalmajor 1790 och generallöjtnant 1808.

Carpelan var en utpräglad renlevnadsman och ytterst kunnig inom jordbruksnäringen. År 1804 gav han på egen bekostnad ut skriften "Några grunder för Jordbrukets och Hushållningens förbättrande uti Göteborgs och Bohus län till allmogens underrättelse". Han motarbetade även det utbredda superiet i länet.

En av hans större insatser var tillkomsten av det så kallade vallraseringskontraktet den 19 oktober 1807, som innebar att Göteborg ingick en överenskommelse med Kungl. Maj:t om att stadens försvarsverk fick rivas. Raseringsarbetet påbörjades den 2 november samma år och pågick i cirka fem år. Genom Carpelans klarsynthet räddades några av de vackra partierna till eftervärlden. För denna insats fick han mottaga en gåva från stadens myndigheter; en snusdosa i guld innehållande 200 dukater (guldmynt). För pengarna beställde han sex silverljusstakar, vilka ej hann bli färdiga före hans bortgång, utan tändes första gången i samband med hans egen begravning.

Carpelans hälsa var vacklande under hans sista år och Kungl. Maj:t beviljade honom sex månaders sjukledighet från den 17 november 1808, vilket han dock ej fick uppleva. Han begravdes den 5 januari 1809 på den år 1787 anlagda Mariebergs begravningsplats i Majorna.

Carpelan är avbildad på en minnesplatta längs promenadvägen mellan Basarbron och Kungsportsbron utförd av Gunvor Svensson Lundkvist som avtäcktes 1996.^[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ *Öhnander, Bengt A (2004). Statyer berättar : [76 konstverk i Göteborg]. Göteborg: Tre böcker. sid. 76-77. Libris 9600298. ISBN 91-7029-565-4

Källor[redigera | redigera wikitext]

Svensk Adelskalender – 1900. Karl Karlsson Leijonhufvud år 1900, s. 80
Göteborg under kontinentaltiden, perioden 1808–1810. Carl A Tiselius 1935, s. 111
Det forna Majorna. Axel Rosén 1940, s. 387
Landshövdingarna i Göteborgs och Bohuslän 1658–1989. Bengt A. Öhnander 1989, s. 71-73. ISBN 91-7029-024-5