Johan Gabriel Oxenstierna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Johan Gabriel Oxenstierna
Johan Gabriel Oxenstierna.jpg
Johan Gabriel Oxenstierna i riksrådsdräkt samt med sina ordnar i kedjor runt halsen. Porträtt i olja av Ulrica Fredrica Pasch, Statens porträttsamling.
Född1750[1][2]
Skenäs gård[3]
Död29 juli 1818 (68 år)
Klara församling[3]
NationalitetSvensk
Alma materUppsala universitet Blue pencil.svg
SysselsättningÖversättare, diplomat[3], politiker, poet[3], skribent
BefattningKammarherre (1774–)[3]
En av rikets herrar (1782–)[4]
Kanslipresident (1786–1789)[3]
Riksråd (1786–1789)[3]
Sveriges riksmarskalk (1789–1801)[3]
UtmärkelserSerafimerorden (1790)[3]
Redigera Wikidata
För svensk modern femkampare, se Johan Gabriel Oxenstierna (idrottare).

Johan Gabriel Oxenstierna, född den 19 juli 1750Skenäs gård i Södermanland, död den 29 juli 1818 i Stockholm[5], var en svensk poet, greve, en av rikets herrar, riksmarskalk och ledamot av Svenska Akademien 1786–1818 (stol 8). Han var systerson till Gustaf Fredrik Gyllenborg.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Johan Gabriel Oxenstierna växte upp på Skenäs gård. Han undervisades där av av morbrodern Gustaf Fredrik Gyllenborg, och fick senare Olof Bergklint till informator, som även åtföljde Johan Gabriel Oxenstierna under hans tid vid Uppsala universitet.[6] Oxenstierna kom att fler agånger återkomma till Skenäs i sin diktning. Från sextonårsåldern skrev han dagbok varav flera delar är utgivna. Samma år gammal han också en kärleksrelation med en tjänsteflicka där som bland annat ledde till dikten "De fem sinnen", innan den fick ett plötsligt slut. 19 år gammal valdes han in i sällskapet Utile Dulci, och publicerade i dess Vitterhetsnöjen bland annat dikten "Natten", som senare kom att ingå i Dagens stunder.[7]

Han tog kansliexamen år 1767, tjänstgjorde vid kansliet 1767–1770, och fick sedan tjänst i svenska ambassaden i Wien där han blev kommissionssekreterare 1772. Under tiden i Wien skapade han de första versionerna av vad som skulle bli hans främsta verk, Skördarne och Dagens stunder.[7]

Hemkallad till hovtjänst 1774 blev han utnämnd till kammarherre hos kung Gustav III, en av rikets herrar 1782, och överstekammarherre 1783 (motsvarande generallöjtnants grad). 1785 fick han sin första egentliga politiska titel som extraordinarie ledamot i rådet samt i kanslikollegium, blev riksråd 1786 och kanslipresident samma år, blott 36 år gammal. Oxenstierna var dock en omvittnat ineffektiv tjänsteman, utan större intresse men tvungen att fortsätta på banan på gund av sin usla privatekonomi. Hans trots detta snabba karriär har bland annat tillskrivits Gustav III:s förtjusning att likt Gustav II Adolf ha en Oxenstierna i den högre förvaltningen, men har av Gösta Lundström i SBL snarare förklarats med att Oxenstiernas ineffektivitet snarare var ett sätt för kungen att kunna behålla den personliga kontrollen; Oxenstierna åsidosattes ofta och blev inte alltid informerad.[7]

Då riksrådet upplöstes 1789 blev han överstemarskalk hos drottningen, 1790 serafimerriddare samt Serafimerordens kansler, och samma år kallades han till regeringsledamot under konungens frånvaro, samt utnämndes 1792 till riksmarskalk. Han fick avsked från riksmarskalksämbetet 1801 och avled 1818. Oxenstierna var en av de aderton i Svenska Akademien sedan dess grundande 1786. Den 23 maj 1786 blev Oxenstierna hedersledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.[8] Han invaldes den 7 februari 1798 som ledamot nummer 178 av Kungliga Musikaliska Akademien,[9] samt 1804 som ledamot nummer 314 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Oxenstiernas personlighet lovordades av samtiden, han ansågs redbar och anspråkslös, men också som en lysand espirituell konversatör som ibland kunde undsläppa sarkasmer och kvickheter som dock inte tycks ha lett till några hårdare känslor.[7]

Verk[redigera | redigera wikitext]

Oxenstierna arbeta på sina större dikter, Skördarne och Dagens stunder under hela livet och trots att de först tillkommit i han ungdom publicerades de inte förrän 1796 respektive 1805. Då hade Skördarne växt från tre till nio sånger. Den tidiga versionen är en lyrisk skildring av naturen och det lantliga livet, med en enkel kärleksintrig som utmynnar i bröllop. Även om beskrivningen av livet har hans egna upplevelser på Skenäs som bakgrund så begränsas den av den klassicistiska formen. I den senare versionen har kärlekshistorien fördjupats, och flera didaktiska och patriotiska, historiska partier tillkommit, lilksom epsidor ur antik mytologi och folksaga. Språket har blivit mer konstrikt, vilket gör att denna version av eftervärlden vanligen dömts som poetiskt svagare.[7]

Såväl Skördarne som dagens stunder går ytterst tillbaka på antika förebilder som Vergilius Georgica, men har även influerats av mer samtida diktverk som James Thomsons The Seasons och dennes efterföljare Jean-François de Saint-Lambert, Gustaf Fredrik Gyllenborg och Gustaf Philip Creutz. De första delarna av Dagens stunder som skrevs var "Morgonen" och "Natten", senare tillkom "Middagen" och "Aftonen". Hela verket består av stämningsbilder och reflexioner, där Oxenstierna inte bara vill återge synintryck utan även stämningar. Verket anses dock som ojämt.[7]

Utöver dessa kan bland annat Disa nämnas, ett kåserande diktverk baserat på berättelsen om drottning Disa, där komisk verkan skapas av bland annat inlagda anakronismer där detaljer urt samtidens hovliv placeras mitt i en berättelse som formellt utspelar sig under fornnordisk tid.[7]

Även Oxenstiernas dagböcker har uppmärksammats, som med humor och frisk stil ger interiörer från tidens lantliga adelsliv.[7] I dem möter man också en beskrivning av ett framträdande av Carl Michael Bellman som fick den unge Oxenstierna att ligga sömnlös på grund av munterhet.

Sina sista år ägnade han åt översättningar, främst av John Miltons Det förlorade paradiset, med ett resultat som senare bedömare ansett avra blodfattigt, utan kraft och färg. En påbörjad översättning av Torquato Tassos Det befriade Jerusalem hann aldrig färdigställas innan hans död.[10]

Ordnar och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Baserat på okulär bedömning av hans porträtt, kan man se att han även var;

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Medverkan[redigera | redigera wikitext]

  • Vitterhets nöjen. Stockholm. 1769-1781. Libris 2428870  - Flera av Oxenstiernas bidrag i Vitterhets nöjen finns i fulltext på Litteraturbanken.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Ekenstam, Claes (2001). ”Johan Gabriel Oxenstierna - en man för vår tid?.”. Sprickor i fasaden / redigerad av Claes Ekenstam, Thomas Johansson och Jari Kuosmanen (Hedemora : Gidlund, 2001): sid. [19]-52.  Libris 3333876
  • Eneroth, Olof (1876). Några drag ur skalden Oxenstjernas ungdomshistoria: bidrag till 1700-talets kulturhistoria. [Stockholm]. Libris 3108864 
  • Frykenstedt, Holger (1972). Johan Gabriel Oxenstierna och Finland.. Helsingfors: Tilgmanns tr. Libris 633200 
  • Frykenstedt, Holger (1961). Johan Gabriel Oxenstiernas Skördarne: en proveniens- och motivundersökning. Stockholm studies in history of literature, 0491-0869 ; 6. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Libris 11816 
  • Frykenstedt, Holger (1969). Poetens historia: Carl August Ehrensvärd och Johan Gabriel Oxenstierna, konstellation i vänskapens och poesins tecken. Nationalmuseums skriftserie, 0081-5683 ; 16 Ur Nationalmusei teckningssamling, 99-0517590-3 ; 7. Stockholm: Nationalmuseum. Libris 498844 
  • Knif, Henrik (2010). Leva och låta leva i gamla Europa: Saint-Évremond, Metastasio, Fredenheim och Oxenstierna. Stockholm: Atlantis. Libris 11855647. ISBN 978-91-7353-414-7 
  • Lamm, Martin (1911). Johan Gabriel Oxenstierna: en gustaviansk natursvärmares lif och dikt. Stockholm: Geber. Libris 23594 
  • Lundström, Gösta: Johan Gabriel Oxenstierna i Svenskt biografiskt lexikon (1992-199)
  • Oxenstierna, Johan Gabriel; Stjernström Gustaf (1881). Dagboks-anteckningar: åren 1769-1771. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet, 0348-0283 ; 2. Upsala. Libris 70334 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Johan Gabriel Oxenstierna, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt biografiskt lexikon: 7919, läs online
  2. ^ SNAC, Social Networks and Archival Context ID: w6573h04 omnämnd som: Johan Gabriel Oxenstierna, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ [a b c d e f g h i] Gösta Lundström, Johan Gabriel Oxenstierna, s. 534, läst: 27 mars 2017
  4. ^ Gösta Lundström, Johan Gabriel Oxenstierna, s. 534, Svenskt biografiskt lexikon: 7919, läst: 16 mars 2017
  5. ^ Gustaf Henrik Mellin, red (1840–1849). Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer. Stockholm. Libris 2150865. http://runeberg.org/svestorman/ 
  6. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1089 
  7. ^ [a b c d e f g h] [[Gösta Lundström (litteraturvetare)|]]: Johan Gabriel Oxenstierna i Svenskt biografiskt lexikon
  8. ^ Matrikel över ledamöter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets akademien, Bengt Hildebrand (1753–1953), Margit Engström och Åke Lilliestam (1954–1990), Stockholm 1992 ISBN 91-7402-227-X s. 19f
  9. ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.) 
  10. ^ "Johan Gabriel Oxenstierna, 1750–1818", av Torkel Stålmarck i Svenskt översättarlexikon

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Malte Ramel
(tillförordnad)
Sveriges kanslipresident
1786–1789
Tillsammans med Emanuel De Geer till 1787
och Karl Vilhelm von Düben från 1788
Efterträdare:
Karl Vilhelm von Düben