Johan I av Brandenburg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Max Baumbachs skulptur av bröderna och markgrevarna Johan I och Otto III, avbildade som grundare av Berlin, avtäcktes år 1900 och stod fram till 1930-talet i Siegesallee. Idag finns den temporärt uppställd i Zitadelle Spandau.

Johan I av Brandenburg (tyska: Johann I. von Brandenburg), född omkring år 1213, död 4 april 1266, var tillsammans med sin bror Otto III av Brandenburg markgreve av Markgrevskapet Brandenburg i det Tysk-romerska riket från år 1220 till sin död 1266. De tillhörde ätten Askanien.

Johan och Otto är framförallt kända för att ha låtit grunda och bygga ut många städer i östra Tyskland, bland andra Berlin och Frankfurt an der Oder.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Johan var äldste son till markgreven Albrekt II av Brandenburg och hans hustru Mathilde av Lausitz, och därmed på mödernet barnbarn till greven Konrad II av Groitzsch av huset Wettin. Vid faderns död 25 februari 1220 var Johan och den två år yngre brodern Otto omyndiga, och Brandenburg kom att regeras genom de närmaste manliga släktingarna ärkebiskop Albrecht I av Magdeburg (Albrecht av Käfernburg) och fursten Henrik I av Anhalt, på kejsaren Fredrik II:s uppdrag. 1221 köpte Johans mor, änkan Mathilde av Lausitz, länsförmyndarrätten av ärkebiskop Albrecht, och hon kom därefter att samregera med Henrik av Anhalt.

Modern Mathilde dog 1225, varefter bröderna till namnet var regerande länsherrar över Brandenburg; från år 1231, då de båda erhöll riddarslaget i Brandenburg Neustadt, var deras förmyndarskap över.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Johan gifte sig 1230 med prinssessan Sofie av Danmark (1217-1247), dotter till Valdemar Sejr och Berengaria av Portugal. De fick följande barn:

Sofie avled under en resa till Danmark 1247 i barnsäng.

Han gifte sig andra gången 1255 med Jutta av Sachsen (? –1287), dotter till Albrekt I av Sachsen och Agnes av Thüringen (död före 1247). I det äktenskapet föddes:

Politik[redigera | redigera wikitext]

Johan I och Otto III:s tid som markgrevar av Brandenburg kännetecknas av expansion, och under deras regeringstid kom de sista delarna av Barnim och Teltow, Uckermark, Stargard och Lebuser Land. Även öster om Oder i Neumark kom markgrevarna att bygga ut sin makt. Brandenburgs ökade makt under denna tid tog sig bland annat uttryck i Otto III:s kandidatur till Kung av Tyskland 1256.

Under denna period grundandes många städer i de nykoloniserade områdena i Mittelmark och vid Oder. Bland annat städerna Cölln och Berlin, och Spandau kom att byggas ut under denna tid, och Frankfurt an der Oder och Neu-Landsberg i nuvarande Polen grundades. Från 1230-talet och framåt kom Johan att bygga ut och använda Spandaus borg som sitt viktigaste residens, på bekostnad av den tidigare residensstaden Brandenburg an der Havel.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Johan I ligger begravd i det kloster som han grundade 1258, Kloster Chorin nära Eberswalde nordost om Berlin. Han är tillsammans med sin bror Otto framförallt ihågkommen för sin viktiga roll i utbyggnaden av de städer som senare bildade det moderna Berlin, och för att ha stärkt huset Askaniens och markgrevskapet Brandenburgs ställning öster om Elbe.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Johann I. (Brandenburg)