Johan Israel Osaengius
| Johan Israel Osaengius | |
| Född | 23 april 1741 |
|---|---|
| Död | 25 april 1810 (69 år) |
| Sysselsättning | Assessor |
| Föräldrar | Anders Osaengius |
| Redigera Wikidata | |
Johan Israel Osaengius, född 23 april 1741, död 25 april 1810, var en svensk hovsekreterare och assessor.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Osaengius var hovsekreterare från 1766 och assessor i Kommerskollegium från 1779 och erhöll kommerseråds titel 1805. Han var medlem av Par Bricole och Utile Dulci och invaldes som ledamot nr 88 av Kungliga Musikaliska Akademien den 9 oktober 1793.[1]
Osaengius översatte dramat Öfverlöparen eller Dygdens och Ädelmodets seger, av Louis-Sébastien Mercier som spelades i Göteborg vid 1700-talets slut och på Kungliga Dramatiska teatern 1799.[2][3]
Familj[redigera | redigera wikitext]
Osaengius gifte sig 1767 i Ulrika Eleonora församling, Stockholm med jungfrun Maria Ulrika Mörk.[4]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Liewen Hans Henric von, Osængius Johan Israel, red (1775). Ordning, som skal i akttagas wid hennes kongl. höghets hertiginnans af Södermanland förwäntade lyckeliga förloszning och wid den derpå följande döpelse-acten.. Stockholm, 1775. Trykt hos Henr. Fougt, r. af k. W. o. kongl. boktryckare.. Libris 14573898
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Stockholms rådhusrätt 1:a avdelning (A, AB) F1A:378 (1810) Sida: 818
- ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akademien. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.)
- ^ Teatern vid Sillgatan i Wilhelm Berg, Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar, band 2. 1794–1816 (1898)
- ^ ”Dramatens repertoar 1787–1988”. Umeå universitet. 18 april 2008. Arkiverad från originalet den 29 december 2014. https://web.archive.org/web/20141229221343/http://www.foark.umu.se/sites/default/files/projektarkiv/10/projark010.pdf. Läst 29 december 2014.
- ^ Kungsholm (A, AB) EI:1 (1753-1771) Sida: 154