Johan Laidoner

Johan Laidoner
Johan Laidoner, 1920.
Född	12 februari 1884 Viiratsi
Död	13 mars 1953 (69 år) Vladimirs centralfängelse
Begravd	Vladimirs begravningsplats
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland och Estland
Utbildad vid	Generalstabsakademin Vilnius militärskola
Sysselsättning	Officer, politiker, idrottsperson
Befattning
Ledamot av Riigikogu Överbefälhavare för Estlands försvarsmakt (–1940)
Politiskt parti
Põllumeeste Kogud
Maka	Maria Laidoner
Utmärkelser
Björndödarorden (1923) Storkorset av Tre Stjärnors orden (1932) Kommendör med stora korset av Svärdsorden (1936) Särskilt band av Vita stjärnans orden (1936) Tyska Olympiska Hederstecknet, första klassen (1937) Vita örnens orden (1938) Sankt Stanislausorden, andra klassen Estniska Röda korsets orden Silverkors av Virtuti Militari Storkors av Polonia Restituta Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden Finlands Vita Ros orden Vytautasorden Kommendör av Hederslegionen Sankt Annas orden, fjärde klass Sankt Annas orden, andra klass Sankt Stanislausorden, andra klassen med svärd Sankt Stanislausorden, tredje klass Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen Frihetskorset (Estland) Guldsabel "för tapperhet" Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen med svärd och band Sankt Annas orden, tredje klass Officer av Hederslegionen Sankt Annas orden, andra klass med svärd
Namnteckning
Redigera Wikidata

Johan Laidoner, född 12 februari 1884 i Viiratsi, död 13 mars 1953 i Vladimir, var en rysk och estnisk militär.

Biografi

Johan Laidoner blev officer i tsarryska armén 1905, deltog med utmärkelse i första världskriget och trädde då Estland förklarades självständigt samma år in vid estniska armén som överste. Han blev chef för Estlands infanteridivision som deltog i tyska nordkårens operationer på våren 1918 mot bolsjevikerna under estniska frihetskriget. Samma år blev han chef för estländska armén, och rensade efter tyskarnas avtåg landet på nytt från bolsjeviker, och ledde på sommaren operationerna mot Rüdiger von der Goltz i Lettland och besegrade denne i slaget vid Wenden-Lemal den 21–23 juli 1918. 1919 befordrades han till generalmajor. Då arméchefsbefattningen i mars 1920 indrogs, avgick Laidoner ur tjänst men tillerkändes av parlamentet en nationalbelöning av en jordegendom och 1 miljon mark.

För att hindra politiskt inflytande för den högerextrema Vapsrörelsen stödde han riksäldsten Konstantin Päts statskupp i mars år 1934, som tillät Päts att styra Estland med dekret. Laidoner utsågs till överbefälhavare. Tillsammans med Päts arresterades han efter Sovjetunionens fullständiga ockupation av Estland i juli år 1940. Laidoner dog i fångenskap i Vladimir i Sovjetunionen.

Utmärkelser

•  Björndödarorden, 13 december 1923
•  Storkorset av Tre Stjärnors orden, 1932
•  Kommendör med stora korset av Svärdsorden, 1936
•  Särskilt band av Vita stjärnans orden, 1936
•  Tyska Olympiska Hederstecknet, första klassen, 30 januari 1937
•  Vita örnens orden, 4 februari 1938
•  Sankt Stanislausorden, andra klassen
•  Estniska Röda korsets orden
•  Silverkors av Virtuti Militari
•  Storkors av Polonia Restituta
•  Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden
•  Finlands Vita Ros orden
•  Vytautasorden
•  Kommendör av Hederslegionen
•  Sankt Annas orden, fjärde klass
•  Sankt Annas orden, andra klass
•  Sankt Stanislausorden, andra klassen med svärd
•  Sankt Stanislausorden, tredje klass
•  Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen
•  Frihetskorset (Estland)
•  Guldsabel "för tapperhet"
•  Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen med svärd och band
•  Sankt Annas orden, tredje klass
•  Officer av Hederslegionen
•  Sankt Annas orden, andra klass med svärd

[Redigera Wikidata]

Bilder & media

Källor

• Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 757-58 

Externa länkar

• Laidoner, Johan i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)