Johan Puke

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Johan Puke, född 1726 på Gotland, död (avrättad) 23 juli 1756Riddarholmen i Stockholm, var en svensk militär.

Puke var kapten under överste Hård i holländsk krigstjänst under 1750-talet och deltog i drottning Lovisa Ulrikas misslyckade statskupp. Han greps, men eftersom han nekade till att vara inblandad togs han till Tjuvakällaren för att avtvingas en bekännelse. Där kläddes han av och hängdes upp mot en kall stenvägg, men fortsatte att bedyra sin oskuld. Då fördes han till det fruktade pinorummet Rosenkammaren. Även där hängdes han upp i järnkedjor, ensam, i totalt mörker. När han togs därifrån var han i så dåligt skick att läkarna fruktade för hans liv. I detta tillstånd, inför hotet att hängas upp igen, erkände han sin delaktighet i kuppförsöket, och dömdes till döden genom halshuggning.

Med Maria Regina Branting, som han inte var gift med, fick han sonen Johan af Puke.

Källor[redigera | redigera wikitext]