Johan Rudolf Sundström

Från Wikipedia
Johan Rudolf Sundström
Född20 oktober 1874[1][2]
Långseruds församling[1][2], Sverige
Död23 januari 1954[1][2] (79 år)
Säbrå socken[1][2], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningFörfattare[1], politiker[2], lantbrukare[2]
Befattning
Andrakammarledamot, Ångermanlands södra valkrets (1912–1917)[1][2]
ArbetsgivareMedelpads dagblad (1919–)[2]
Politiskt parti
Liberala samlingspartiet[2]
Redigera Wikidata

Johan Rudolf Sundström (i riksdagen kallad Sundström i Brunne, senare Sundström i Boda), född 20 oktober 1874 i Långserud, död 23 januari 1954[3] i Säbrå,[4] var en svensk lantbrukare, författare och politiker (liberal, senare Bondeförbundet).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Johan Rudolf Sundström flyttade vid tolv års ålder till Stigsjö i Ångermanland med sina föräldrar, då fadern övertog ett jordbruk i Risnäs. Han gifte sig med guldsmedsdottern Emmy Karolina Mannberg och blev lantbrukare på orten. Senare bosatte han sig i Grofhäll i Säbrå. Han var också ordförande i Stigsjö kommunalstämma 1910–1918, ledamot i Västernorrlands läns landsting och under en period 1919 redaktör för Medelpads Dagblad.

Politikern[redigera | redigera wikitext]

Han var riksdagsledamot i andra kammaren för Ångermanlands södra valkrets 1912–1917, och tillhörde frisinnade landsföreningens riksdagsgrupp liberala samlingspartiet. I riksdagen var han bland annat ledamot i andra kammarens femte tillfälliga utskott 1915 och suppleant i bevillningsutskottet 1916–1917. Han engagerade sig i olika frågor med inriktning på landsbygdens förhållanden. Senare i livet övergick han till bondeförbundet.

Författaren[redigera | redigera wikitext]

Johan Rudolf Sundström är i dag mest känd för sina bygdeberättelser om Janne Vängman,[4] som också blev populära filmer. Förebilden till Janne Vängman ska ha varit en Johannes Vänglund[4] i Risnäs, som förutom att han aldrig hade jagat utgjorde en direkt förebild för Sundström.

Janne Vängman uppträder som klurig problemlösare, jägare inom och utom tillåten tid, kaskdrickare och historieberättare i närmast gascognsk dräkt.

Det har diskuterats huruvida och hur mycket figuren Vängman och Nordiäng inspirerat till de senare karaktärerna Åsa-Nisse och Klabbarparn. Klart är att likheter finns, bland andra huvudrollspersonnaget, sysselsättningen och de personligt förvrängda bibliska citaten. Då den första berättelsen om Efraim Erik Nilsson på Åsen (senare Nils Nilsson) publicerades 1944 hade Sundström fått över ett hundratal noveller om Vängman tryckta i sina böcker.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Böra jordbrukarna organisera sig? : Svar till "En bondson" af En verklig bonde. Härnösand: Härnösands Nya boktr. 1917. Libris 1650421  - Utgiven anonymt.
  • "Ljuger gör jag inte", sa Janne Vängman : bygdeberättelser från gränstrakterna mellan Medelpad och Ångermanland / med ett förord av Ludvig Nordström. Stockholm: Bonnier. 1934. Libris 3100642 
  • "Tjo flöjt" sa Janne Vängman : bygdeberättelser. Stockholm: Bonnier. 1936. Libris 3100645 
  • "Tjosan, käring" sa Janne Vängman : bygdeberättelser. Stockholm: Bonnier. 1938. Libris 3100646 
  • "Ja ä inte dö än" sa Janne Vängman : bygdeberättelser. Stockholm: Bonniers. 1940. Libris 3100641 
  • "Skål och tack" sa Janne Vängman. Stockholm: Bonnier. 1942. Libris 3100643 
  • "Slut i Kapernaum, käring," sa Janne Vängman. Stockholm: Bonnier. 1946. Libris 3100644 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 260

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Johan Rudolf Sundström, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 5, 1985, s. 260, Sundström i Brunne senare Boda, J Rudolf, läst: 12 juni 2023.[källa från Wikidata]
  3. ^ ”JR Sundström - Jannevängmansällskapet”. www.jannevangman.nu. http://www.jannevangman.nu/jrsundstrom.4.7000858a145d4aac0c889b72.html. Läst 5 februari 2019. 
  4. ^ [a b c] Johan Rudolf Sundström i Svenskt biografiskt lexikon