Johann Christian Daniel von Schreber

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johann Christian Daniel von Schreber.

Johann Christian Daniel Schreber, efter 1791 von Schreber, född den 18 januari 1739 i Weissensee, död den 19 december 1810 i Erlangen, var en tysk läkare och naturforskare.

Schreber åtnjöt 1760 Linnés undervisning och var en av dennes mest framstående lärjungar samt en av den linnéska botanikens ivrigaste anhängare och förespråkare utanför Sverige. Jämte medicin och flera naturvetenskaper bedrev han även teologiska och klassiskt språkliga studier och gjorde sig tidigt berömd för mångsidig lärdom och skriftställarverksamhet. Schreber blev 1760 medicine doktor i Uppsala, 1761 föreläsare vid universitetet i Bützow, 1770 professor i medicin, farmakologi, botanik, naturhistoria och ekonomi i Erlangen och 1773 därjämte föreståndare för botaniska trädgården där. År 1787 blev han ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och 1791 adlad med namnet von Schreber.[1]

Auktorsnamnet Schreb. kan användas för Johann Christian Daniel von Schreber i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipedia-artiklar som använder auktorsnamnet. Auktorsnamnet Schreber kan användas för Johann Christian Daniel von Schreber i samband med ett vetenskapligt namn inom zoologin. (Wikipedia-artiklar som använder auktorsnamnet)

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Beschreibung der gräser nebst ihren abbildungen nach der natur (1769–1810))
  • Lithographia Halensis (1758)
  • De Phasco observationes (1770)
  • Spicilegium Floræ Lipsicæ (1771)
  • De Persea Aegyptiorum commentationes (1790–1792).
  • Die Säugetiere in Abbildungen nach der Natur mit Beschreibungen (1774-1804)
  • Theses medicae (1761)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kneschke, Ernst Heinrich: Deutsches Adels-Lexikon, band 8 (1808), sidan 335.