Jonn O. Nilson
| John O. Nilson | |
 | |
| Född | 1855 |
|---|---|
| Död | 1938 |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Affärsman, entreprenör |
| Redigera Wikidata | |
Johan Olof Nilson född 29 januari 1855 i Mörkö socken, Södermanlands län, död 23 december 1938 i Linköping, Östergötlands län[1] , var en svensk affärsman och entreprenör.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Nilson föddes i Karlskrona (Mörkö socken, Södermanland enligt SDB) i januari 1855 och kom till Linköping i september 1874 och fick sin första anställning i A.M. Johanssons affär vid Stora torget. Senare startade han med sin yngre bror Ludvig en egen affärsrörelse som kom att utvecklas till en industri med början i Linköpings Linnefabrik 1887, följt av Linköping Skjortfabrik och Korsettfabriken Idun.
Företagsperson[redigera | redigera wikitext]
Nilson grundade flera företag i Linköping med omnejd, såsom Tekniska verken, vilket ledde till att Linköping fick elektricitet, och Hackefors porslinsfabrik. Han var direktör för järnvägsbolaget, som åren 1900-1902 byggde Östra Centralbanan mellan Linköping och Vimmerby. Den färdiga tågförbindelsen invigdes av kung Oscar II i juni 1902.[2] Jonn O bodde då i Åhagen i Landeryds församling, som sommarresidens förvärvade han också Odensfors gård, en strategisk placering nära de nya kraftverken Odensfors och Svartåfors. Han lär vid något tillfälle sagt: "Nu regnar det och för varje regndroppe får jag betalt två gånger". Det var dock ibland en del problem med el-leveranserna och med allt fler abonnenter blev varje driftstörning mer kännbar. Omkring 1919 bestämdes att kommunen skulle ta över kraftstationerna och ansvaret för el-leveranserna.
Nilson köpte 1923 Hjulsbro Tråddrageri- och Spikfabrik i Hjulsbro, som efter 1938 drevs vidare av hans dotter Ingeborg och svärsonen Sigge Rahmqvist fram till 1963, då fabriken togs över av Halmstad stål och senare av Ovako Steel.
Privatperson[redigera | redigera wikitext]
Nilson köpte kvarteret vid Stora torget där affären låg, utlyste en arkitekttävling och lät bygga en stor byggnad som var klar i juni 1894, vilket firades med en stor taklagsfest.[3] Huset kallas än idag "Jonn O. Nilsons palats" och hans familj disponerade ett våningsplan medan resten av byggnaden hyrdes ut till boende och affärer i gatuplanet. Nilson var även först med att ha bil i Linköping och tack vare honom har Linköping varje vinter en stor gran med belysning på Stora torget. Han ville ha en julgran som han kunde se ifrån sitt hus; han bidrog också till att Folkungabrunnen av Carl Milles kunde färdigställas på torget.
Jonn O Nilson gifte sig 1886 med Agnes Düring (1863-1919) och ligger begravd i ett mausoleum på den norra kyrkogården vid Malmslättsvägen i Linköping, tillsammans med sin hustru och deras yngsta dotter Gurli-Margit.
En minnessten vid John O Nilsons plan i Hackefors förtäljer: Jonn O Nilson – Ledare och skapare av goda företag till allmänt gagn.
Verksamheter[redigera | redigera wikitext]
- Östra Centralbanan 1899
- Linköpings Elverk 190
- Nykvarn kraftstation 1903
- Odensfors kraftstation 1914
- Svartåfors kraftstation 1918
- Linköpings Linnefabrik 1887
- Nordstjernans knäckebröd 1906
- Hjulsbro Tråddrageri 1923
- Hackefors porslin 1929
- Hackefors kraftstation 1935
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
- ^ ”Årtal i Landeryd”. Landeryds hembygdsförening. http://www.landerydhbf.se/artal_landeryd.htm.
- ^ http://www.linkopingshistoria.se/1850-1940/1900-1940/