Johnny Ekström

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Johnny Ekström
Personlig information
Fullständigt namnJohnny Douglas Ekström
SmeknamnKallebäcksexpressen, Il Ciclone, Johnny Bråttom
Födelsedatum5 mars 1965 (55 år)
FödelseortSverige IFK Göteborg, Sverige
Längd188 cm
PositionAnfallare, yttermittfältare
Seniorlag*
År
1984–1986
1986–1988
1988–1989
1989–1991
1991–1993
1993
1994
1994–1995
1995–1997
1997–1998
Totalt
Klubb
Sverige IFK Göteborg
Italien Empoli
Tyskland Bayern München
Frankrike Cannes
Sverige IFK Göteborg
Italien Reggiana
Spanien Real Betis (lån)
Tyskland Dynamo Dresden
Tyskland Eintracht Frankfurt
Sverige IFK Göteborg
SM (GM)
42 (18)
53 0(8)
23 0(7)
32 0(4)
40 (21)
9 0(1)
7 0(2)
30 0(7)
34 0(7)
19 0(3)
278 (78)
Landslag
År
1986–1995
Landslag
 Sverige
SM (GM)
47 (13)
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.

Johnny Douglas Ekström, född 5 mars 1965 i Örgryte,[1] är en svensk före detta fotbollsspelare. Sina största fotbollsframgångar nådde han i IFK Göteborg.

Klubblagskarriär[redigera | redigera wikitext]

Johnny Ekström är en av få som gått hela vägen från IFK Göteborgs pojklag upp till A-laget. Under sin första tid i IFK:s A-lag var han tredjeval bakom Torbjörn Nilsson och Mats Gren. Efter att Mats Gren lämnat blev Ekström ordinarie bredvid den rutinerade Nilsson. Den största framgången kom 1986 då Ekström och IFK Göteborg nådde semifinal i dåvarande Europacupen för mästarlag (nuvarande Uefa Champions League), där IFK vann semifinalen med 3-0 hemma mot FC Barcelona. Ekström passade fram till alla tre målen. IFK förlorade dock returen, där Ekström träffade både ribba och stolpe, och ett mål tvivelaktigt bortdömt på Camp Nou. Semifinalen slutade efter straffsparksläggning.

Ekström var därefter väldigt nära att hamna i Barcelona som proffs, men på grund av Gary Linekers succé i VM 1986, värvade Barcelona Lineker istället och rev Ekströms kontrakt [2]. Svensken gick till Italien istället, och Serie A-nykomlingen Empoli FC. Laget spelade en väldigt defensiv inriktad fotboll, och gjorde bara tretton mål på hela säsongen men lyckades ändå sluta på trettonde plats och klara sig kvar. Ekström, blev lagets bäste målskytt med bara tre gjorda mål. Säsongen efter gjorde Ekström fem mål men Empoli slutade sist i tabellen och åkte ner i Serie B igen.[3]

Han fick sedan ett erbjudande av Terry Venables som då var i Tottenham, men den tyske sportchefen i FC Bayern München, Uli Hoeness, var förtjust i Ekström, och svensken valde att gå till den tyska storklubben. Där blev han tysk mästare 1989 under ledning av tränaren Jupp Heynckes.[4] Efter totalt elva mål i liga och cuper ville de tyska mästarna ha en annan spelartyp, så karriären gick vidare till Frankrike.

Efter en mindre lyckad sejour i CannesFranska Rivieran, där han spelade med en ung Zinedine Zidane, gick Ekström tillbaka till Göteborg och Allsvenskan i augusti 1991. Året därpå deltog IFK Göteborg i gruppspelet av första upplagan av Champions League. Ekström gjorde fem mål i turneringen vilket gav honom en femteplats i skytteligan när hans Blåvitt kom tvåa i gruppen bakom finalisten AC Milan.[5]

Efter succén i Göteborg återvände Ekström till Italien, men denna gången blev det kortvarigt med lite speltid. Han blev utlånad i januari till Real Betis i Spanien[6], och gick därefter till Dynamo Dresden där han trivdes bra. Eintracht Frankfurt blev hans sista utländska klubbadress och Ekström avslutade sin karriär i IFK Göteborg. Sista matchen i Blåvitt blev ett inhopp i Allsvenskan 27:e oktober 1998 mot Helsingborgs IF.[7]

Han kallades "Kallebäcksexpressen", "Il Ciclone" och "Johnny Bråttom" tack vare sin snabbhet.[8]

Det blev en liten comeback 2003 med spel i Division-5 klubbarna Göteborgs FF och sedan i Gårda BK, tillsammans med Kennet Andersson och Thomas Ravelli.[9][10]

Ekström bor och arbetar idag som fastighetsskötare i Göteborg. [11][12]

Landslagskarriär[redigera | redigera wikitext]

Ekström debuterade i det svenska landslaget 1 maj 1986 mot Grekland. Det var Ekström som nickade ihop med Englands mittback Terry Butcher, som fortsatte att spela blodig i VM-kval matchen på Råsunda 6:e september 1989.[13]

Bland Ekströms 13 mål på 47 landskamper gjorde han ett klassiskt mål 25:e oktober 1989. Det var i VM-kval matchen borta mot Polen i Chorzow, då Ekström driver bollen med hög fart, från halva planen förbi två spelare samt målvakt och gör målet som säkrade Sveriges biljett till VM 1990.

I VM startade Sverige med Mats Magnusson och nya stjärnskottet Tomas Brolin. Ekström kommer först in som avbytare i den andra gruppspelsmatchen mot Skottland. I Sveriges 3:e gruppspelsmatch mot Costa Rica startade han och gjorde det svenska målet, vilket också var VM-historiens 1 400:e mål.

Ekström var med i truppen till EM 1992, satt på bänken i inledande matchen mot Frankrike, men gör inhopp i alla resterande matcherna.

Han deltar även i fyra matcher i kvalet till VM 1994, men tackade nej till fortsatt landslagsspel efter ett inhopp i kvalmatchen mot Bulgarien 8:e september 1993.

Ekström gör en sista landskamp i en träningsmatch mot Cypern 8:e mars 1995, där Ekström även gjorde sitt sista mål för landslaget.[14]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Ekström, Johnny Douglas
  2. ^ ”sportbladet”. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/ng76OJ/skrev-pa-attaarskontrakt-med-barcelona. Läst 8 juli 2018. 
  3. ^ ”gottanna podcast”. https://podcasts.nu/avsnitt/gottanna/109-jonny-ekstrom-fredagskansla-med-glenn-hysen-o-micke-malarn. Läst 10 november 2020. 
  4. ^ ”fastighetsfolket”. https://fastighetsfolket.se/2018/06/27/johnny-ekstroms-nya-position-som-fastighetsskotare/. Läst 27 juni 2018. 
  5. ^ ”fotbollsweden.se”. http://www.fotbollsweden.se/IFK%20G%20CL%201992-93.htm. Läst 10 oktober 2020. 
  6. ^ ”bdfutbol.com”. https://www.bdfutbol.com/en/p/j7154.html?temp=1993-94&cat=1a-2a-2aB-Pre-Bun-Ser-Lig-Pri-Ere. Läst 16 november 2020. 
  7. ^ ”calcio.com”. https://www.calcio.com/cronaca_partita/allsvenskan-1998-ifk-goeteborg-helsingborgs-if/. Läst 10 oktober 2020. 
  8. ^ ”johnny-ekstroms-nya-position-som-fastighetsskotare/”. https://fastighetsfolket.se/2018/06/27/johnny-ekstroms-nya-position-som-fastighetsskotare/. Läst 2 november 2020. 
  9. ^ ”https://sverigesradio.se/artikel/270104”. https://sverigesradio.se/artikel/270104. Läst 11 november 2020. 
  10. ^ [Div 5-laget värvar landslagsstjärnor https://www.aftonbladet.se/a/kaEl56 ”Div 5-laget värvar landslagsstjärnor”]. Div 5-laget värvar landslagsstjärnor https://www.aftonbladet.se/a/kaEl56. Läst 11 november 2020. 
  11. ^ ”johnny-ekstroms-nya-position-som-fastighetsskotare”. https://fastighetsfolket.se/2018/06/27/johnny-ekstroms-nya-position-som-fastighetsskotare/. Läst 10 oktober 2020. 
  12. ^ ”skrev-attaarskontrakt--med-barcelona-sedan-sprack-allt”. https://www.expressen.se/gt/sport/fotboll/allsvenskan/skrev-attaarskontrakt--med-barcelona-sedan-sprack-allt/. Läst 10 oktober 2020. 
  13. ^ ”fotbollsklassiker”. http://www.fotbollsklassiker.se/europa/nar-captain-courageous-panna-satte-pragel-pa-rasunda/. Läst 11 november 2020. 
  14. ^ ”landslagsdatabas”. https://www2.svenskfotboll.se/landslag/landslagsdatabas/information/?scr=result&fmid=1569423. Läst 11 november 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]