Jonas Alströmer

För andra betydelser, se Jonas Alströmer (olika betydelser).

Jonas Alströmer
Jonas Alströmer Litografi av Alexander Wetterling
Född	1685-01-07 Alingsås
Död	1761-06-02 Stockholm
Känd för	Populariserandet av potatisen Medgrundare av Kungliga Vetenskapsakademin
Maka	Margareta Clason (1709-1738) Hedvig Elisabeth Paulin (1716-1806)
Barn	Åtta barn
Föräldrar	Tore Karlsson (1652-1702) Annika Gislesdotter (1666-1739)

Jonas Alströmer, före adlandet Alström, född 7 januari 1685 i Alingsås, död 2 juni 1761 i Stockholm, var en av den industriella revolutionens förgrundsfigurer i Sverige. Han importerade såväl maskiner som kunnande från utlandet och grundade flera företag, bland annat Alingsås manufakturverk.

Jonas Alströmer var en av de sex instiftarna av Kungliga Vetenskapsakademien 1739. Mest känd är mångsysslaren Alströmer för sitt stora intresse för jordbruk; han populariserade odlandet av potatis som livsmedel och tog även fram nya metoder därvidlag. Han är också känd som de svenska slöjdernas fader.

Biografi

Byst av Aron Sandberg visande Jonas Alströmer på Stora torget i Alingsås.

Jonas Alströmer var son till borgaren Tore Karlsson (1652-1702) i Alingsås och Annika Gislesdotter (1666-1739; paret gifte sig 1683), vars far Gisle Björnsson likaså var borgare i Alingsås. Alströmers föräldrar var fattiga, så han var tvungen att lämna hemmet tidigt och försörja sig själv. Han fick därför mycket lite skolundervisning. Han arbetade som bodgosse i Eksjö, renskrivare och i Ryssvågen. År 1707 följde han med sin vän Alberg till London för att hjälpa denne att starta en affär. 1710 övertog han affären och skötte den framgångsrikt.

1709 blev han borgare i London och naturaliserad engelsman. Han lade märke till den stora skillnaden mellan Englands och Sveriges industriella utveckling.

Då tänkte han att man i Sverige borde införa eller återupprätta de näringar, som var viktigast för rikets välstånd.

När Karl XII återkommit från Turkiet begav sig Alströmer (1715) till Göteborg och erbjöd sig att arbeta för kungen. Här stannade han i två år och använde tiden till att, genom resor i bergslagerna och till de främsta städerna, lära känna landets förhållanden och produkter. Därefter reste han genom norra Tyskland till Nederländerna och bodde två år i Amsterdam för att lära känna detta lands handel och industriella arrangemang. År 1719 återvände han till England och reste till norra Englands viktigaste industristäder. Han fick också i uppdrag att inkassera de pengar som Storbritannien i det nyligen uppgjorda fredsfördraget hade förbundit sig att betala till Sverige.

Sedan Sverige efter Karl XII:s död slutit fred med sina många fiender, ljusnade utsikterna för genomförande av Alströmers planer. 1723 återvände han till Sverige via Frankrike. Nu startade han ett manufakturverk i Alingsås. De första väveriarbetarna lejdes i Frankrike och Nederländerna. Fastän utförsel av maskiner, redskap och råmaterial var strängt förbjudet, lyckades han i Nederländerna lasta ett fartyg med sådana varor. Efter stora svårigheter med myndigheter och fabrikanter, som försökte hindra exporten, lyckades han skaffa maskiner även från England.

Jonas Alströmer. Skulptur utförd av John Börjeson 1905 vid Lilla Torget i Göteborg. Foto 1977.

Alströmers stora planer var nära att stranda på grund av penningbrist, men med finansiering huvudsakligen från värmländska bruksägare, lyckades han 1725 bilda ett bolag. Vid 1726 års riksdag togs flera beslut, som var viktiga för att företaget skulle kunna verka. Konung Fredrik gick själv in som delägare i företaget. Vid ett besök i Alingsås, när verksamheten kommit igång, lät han hela sin betjäning klä upp sig med de nya alstren från Alströmers företag.

Detta blev grundvalen för den svenska industrin. I Alingsås, vars folkmängd inom kort växte från 300 till 1 800 invånare, upprättades tid efter annan klädes-, fris- och yllevävstolar, bomullsväveri, vaddmakeri, spinnerier för ull, kamelhår, silke, lin och bomull, stora ylle- och silkesfärgerier, kattuns-tryckerier med flera verk. De utländska mästare, som Alströmer hade fört med sig, undervisade efter hand ett stort antal svenska lärlingar. Genom dessa spreds yrkesfärdigheten också till andra städer.

Det var inte bara i England och Nederländerna som Alströmer hade problem för sina textila ambitioner. Göteborgs köpmän befarade att de skulle drabbas av minskad lönsamhet, om Sverige kunde tillverka mångt och mycket inom sina egna gränser och därmed minskade importen. Köpmännen i Göteborg gjorde vad de kunde för att motarbeta Alströmer.

Tillväxten av industrin var mycket god och 1754 var 14 000 och sju år senare 18 000 personer sysselsatta vid väverierna. Värdet av de exporterade slöjdvarorna uppgick till 50 tunnor guld, varav två tredjedelar blev inkomst till staten. En viktig orsak till framgången var att Alströmer så långt möjligt använde sig av inhemska råvaror. För detta ändamål ägnade han särskild uppmärksamhet åt fåraveln och importerade avelsfår från England och Spanien. På kungsgården Höjentorp inrättades ett stamschäferi. För bomullstygs- och klädesfabrikationen infördes från Nederländerna flera olika färgväxter, som Alströmer lät utplantera på sina gårdar.

För att värna om den gryende industrin tog Alströmer efter det engelska mönstret och fick igenom ett omfattande skyddsnät, som bl a lade hög tull på, eller helt förbjöd import av vissa konkurrerande varor. Han inrättade en särskild manufakturfond, där fabrikanterna kunde få räntefria lån. Ibland kunde uppmuntringsgratifikationer delas ut för att främja export.

I syfte att sätta fart på affärerna bildade Alströmer flera handelskompanier, och han genomdrev viktiga handelsfördrag mellan Sverige och en del andra länder.

Han såg också till att ett sockerraffineringsverk anlades i Göteborg. På Kungsholmen i Stockholm anlades det första engelska garveriet i Sverige. Han ägnade sig också åt järnförädling och populariserade odlingen av potatis och tobak i Sverige. Det är dock en myt, att det var Alströmer som införde potatisen i Sverige, då det redan innan Alströmers födelse växte potatis i Uppsala botaniska trädgård dit den införts av Olof Rudbeck den yngre 1655 och han kallade dem "peruansk nattskata".^{[källa behövs]}

Genom den av Alströmer upplivade industrin bringades Sveriges handelsbalans från ett betydande underskott till ett överskott av fyra miljoner daler silvermynt. Redan på hans egen tid riktades klander mot honom för att hans anläggningar var alltför mångskiftande och att en del av dem endast genom konstlade medel kunde hållas i gång. Men i sin helhet hade ändå Alströmers verksamhet stor positiv betydelse för den svenska industrins grundande och tidiga utveckling.

Alströmer var från 1731 gift med Margareta Clason (1709-1738), dotter till brukspatronen Johan Clason, och fick fem barn med henne, däribland två söner som upphöjdes till friherrar. Han gifte om sig 1741 med Hedvig Elisabeth Paulin (född 1716-1806), dotter till handlanden Elias Paulin i Stockholm, och fick tre barn i det äktenskapet.

Övrigt

Alströmer bidrog till stiftandet av Vetenskapsakademin år 1739 och anlade i Alingsås ett bibliotek, ett naturhistoriskt museum och en modellkammare. År 1736 föddes sonen Clas Alströmer. År 1738 blev han överuppsyningsman över schäferistaten, 1739 kommerseråd, men fick den därmed förenade lönen först 1747. 1748 Riddare av Nordstjärneorden. Adlades 1751. Det var då han antog namnet Alströmer från att tidigare ha kallat sig Alström. Alströmer dog 2 juni 1761 på grund av slaganfall. Gymnasieskolan i Alingsås är uppkallad efter honom. Alströmergymnasiet.

Lilla Torget med statyn av Jonas Alströmer i förgrunden. Foto från omkring 1925 i Bildsamlingen vid Göteborgs stadsmuseum.

Hedersbetygelser

Till Alströmers ära har minnesmynt utgivits vid flera tillfällen och vid 200-årsminnet av hans död 1961 utgavs ett frimärke med hans bild i valörerna 15 öre brunviolett och 90 öre blågrön.

Statyer

• 1790 uppställdes Alströmers byst utförd av Pierre Hubert L'Archevêque vid Börshuset i Stockholm.
• 1905 avtäcktes en fyra meter hög staty i brons utförd av John Börjeson vid Lilla Torget i Göteborg.
• 1905 uppsattes Alströmers byst på Stora torget i Alingsås utförd av Aron Sandberg. Initiativtagare till statyns tillkomst var landsfiskal Gustav Nilsson och den dåtida ägaren av Nolhaga slott, Claes Adelsköld. De startade en insamling, som bekostade statyn.

Bibliografi

• Den swänska wårdande fåra-herdens trogne wäg-wisare til en god fåra-skiötzel, jemte et bihang om potatoes eller jord-päron, samt alm- wild-apal- och eke-träns planterande. Alla Sweriges rikes inbyggare och wårdande hushållare til tienst, i god wälmening allmän giord, och med egen bekostnad til trycket befodrad./(Jonas Alström.) Med kongl. may:ts allern. privilegio. Stockholm, tryckt hos Benj. G. Schneider. Åhr 1727.. Stockholm: [Alströmer]. 1727. Libris 2404479 
  • Får och potatis: Jonas Alströmers två skrifter från 1727 och 1732. Veberöd: Blå ankan. 1992. Libris 7767988. ISBN 91-87956-05-5 
• Fåra-herdans hemliga konster, vptäkte samt thet gyllene fåraskinnetz oskattbara wärkan och säkra genwäg til Sweriges rikes och thes inbyggares welferd, kortteligen föresteldt, genom tilökning, til then swenska wårdande fåra- herdans trogna wägwisare, hwar til ock är bifogat något angående potats planterande, om hwilket, vti samma tractats bihang, wardt handladt. / (Jonas Alström.). Skara, tryckt hos Herm. Arnold Möller, kongl. gymnas. boktryckiare.. 1733. Libris 2404478 
• Kort och tilförlåtelig underwisning om en rätt fåra-skiötzel, sammanfattad uppå hans kongl. maj:tz til des och riksens commercecollegium ankomne nådige befallning utur förre utgifne beskrifningar, så wäl som provincial schäfernes senare afgifne underrättelser. =Anon.= Stockholm, tryckt hos Lars Salvius.. Stockholm. 1741-1746. Libris 2394299 
• Beskrifning på de brabandiske mält-och torkhusen.: Af Jonas Alström.. [Stockholm]. 1741. Libris 2539860 
• Rön om boskaps-afvelens förbättring genom goda hannars inskaffande til våra inhemska honor från utrikes orter, af Jonas Alström.. [Stockholm]. 1743. Libris 2539862 
• Sveriges välstånd om det vil [Elektronisk resurs]. Stockholm: Tryckt hos L. Salvius. 1745. Libris 13836632 
• (på danska) Den svenske agtsomme Faare-Hyrdes troe Vey-Viiser til en god Faare-Rögt, udgivet af Jonas Alströn.. Kiöbenhavn. 1757. Libris 2539974 
• Tal, om schäferiernas nytta [Elektronisk resurs] : hållet för Kongl. Vet. acad. vid præsidii nedläggande, den 26 septemb. år 1759. Stockholm: Tryckt hos Directeuren Lars Salvius. 1760. Libris 13851076 

Källor

• Anrep, Gabriel, Svenska adelns Ättar-taflor
• Uppfinningarnas Bok, band 6, 1875.
• Alströmer, 1. Jonas i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)

Vidare läsning

• Grip, Elias (1919). Svenska märkesmän : en kortfattad levnadsteckning. Stockholm. Libris 11638497 
• Heckscher, Eli F.: Jonas Alströmer i Svenskt biografiskt lexikon (1918)
• Hult, Jan (1986). Jonas Alströmer : *7/1 1685, †2/6 1761 : en av akademiens fem stiftare : minnesteckning vid Kungl. Vetenskapsakademiens högtidssammankomst den 31 mars 1985. Levnadsteckningar över Kungl. Svenska vetenskapsakademiens ledamöter, 0347-9021 ; 187. Stockholm: Informationsavd., Vetenskapsakad. Libris 548356 
• Knif, Henrik (2005). ”Ull och idéer : ekonomi, fåravel och herdelek på 1700-talet”. Historiska och litteraturhistoriska studier 2005(80),: sid. 15-34 : ill.. 0073-2702. ISSN 0073-2702.  Libris 10030535
• Nyström, Johan Fredrik (1911). Jonas Alströmer : med 7 bilder. Stockholm. Libris 2943177 
• Suneson, Karl-Henrik; Suneson, Anders (1998). Jonas Alströmer : en man och hans livsverk. Frösön: Tecknade bilder förl. Libris 7453112. ISBN 91-630-7038-3 
• Suneson, Karl-Henrik (1993). ”Jonas Alströmer”. Västgöta-Dal, 1983- 1993,: sid. 59-76 : ill.. 0280-9680. ISSN 0280-9680.  Libris 9002812
• Tengbom, Ulf (1946). En arbetets adelsman : romantiserad berättelse om Jonas Alströmer (1685-1761). Bragd och hjältedåd, 99-1596748-9 ; 72. Stockholm: Harrier. Libris 1393867 

Externa länkar

• Alingsås kommun om Jonas Alströmer