Josef Strauss
| Josef Strauss | |
.jpg) Josef Strauss | |
| Levnad | |
|---|---|
| Född | 20 augusti 1827 Mariahilf, Österrike |
| Död | 22 juli 1870 (42 år) Wien, Niederösterreich, Österrike-Ungern |
| Begravd | St. Marx begravningsplats och Zentralfriedhof Wien |
Josef "Pepi" Strauss, född 20 augusti 1827 i Mariahilf i Wien, död 22 juli 1870 i Wien, var en österrikisk kompositör. Han var son till Johann Strauss d.ä. och Anna Streim (1801–1870), yngre bror till Johann Strauss d.y. och äldre bror till Eduard Strauss.
Medan namnet Strauss i uppslagsverk oftast skrivs med "ß" (Strauß), skrev Josef Strauss själv alltid sitt namn med "ss".
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Fadern ville att Josef skulle välja en karriär inom det militära. Josef Strauss studerade musik för Franz Dolleschal och lärde sig spela violin för Franz Anton Ries. 1841 gick han ut Schottengymnasiet och började därpå studera vid Polytechnikum (idag Technische Universität Wien) där han läste ritteknik och arkitektur.[1] Efter studierna började han arbeta som byggnadsritare och ingenjör för staden Wien. Han designade bland annat en hästdriven gatsopningsmaskin och gav ut två textböcker om matematik.[2] Strauss var även talangfull som artist, målare, poet, dramatiker, sångare, kompositör och uppfinnare.[3] Hans musikintresse var inte lika passionerat, som hos den äldre brodern Johann Strauss den yngre, men han spelade piano och sjöng gärna. Till husbehov komponerade han också sånger, som återspeglade hans ångestfyllda och dystra sinnelag, såsom "Der Totengräber" (Dödgrävaren).[1]
När brodern Johann nyåret 1853 kollapsade av utmattning frågade mamma Anna om Josef kunde tänka sig att avlasta sin äldre broder. Men det hade Josef inte så stora möjligheter att göra. Dels hade han sitt arbete som tekniker, men framför allt var han inte utbildad för att leda en orkester. Men den 23 juli samma år debuterade Josef som dirigent av Capelle Strauss vid en konsert i Café Sperl och den 28 augusti överraskade han sin publik i "Ungers Casino" med en egen valskomposition, "Die Ersten und die Letzen" (op. 1). Josef var aldrig bekväm med att ersätta brodern som orkesterledare; han tyckte inte om att vara ersättare till sin bror utan tyckte att han var jämbördig med honom. Johann hade själv observerat att Josef var utomordentligt musikalisk. Han hade uppmuntrat och lockat Josef upp på dirigentpulten.[1]
1857 gifte sig Josef Strauss med Caroline Pruckmayer och de fick en dotter, Karolina Anna, född 1858.
Dödsfall[redigera | redigera wikitext]
Sedan barndomen led Josef Strauss av en hjärnskada, som yttrade sig i huvudvärk, yrsel, ångest och svimningsanfall.[4] I början av 1870 reste han till Warszawa på en konsertturné för att slippa konkurrera med sina bröder, som hade försökt avråda honom från det våghalsiga uppdraget. Under en konsert den 1 juni inträffade en incident som skulle få katastrofala följder. Josef Strauss hade sagt till några musiker att inte spela under några svåra passager. Men under konserten spelade de ändå, sannolikt på grund av språkliga missförstånd. Orkestern kom i oordning och han blev så upprörd att han svimmade och föll från podiet. Medvetslös och blödande bars han ut från konsertsalen inför publikens ögon. Han hade skadat huvudet i fallet från podiet. Strax därefter kunde man i Wiens tidningar läsa att Strauss blivit överfallen av ryska officerare och nedhuggen eftersom han inte spelat den musik som de bett om att få höra.[1] Den 17 juli transporterades han, fortfarande medvetslös, hem till Wien där han avled halv två på eftermiddagen den 22 juli. Som dödsorsak angav läkarna blodpropp. Men Strauss vacklande hälsa och märkliga svimningsanfall i samband med sinnesrörelse gjorde att hans anhöriga misstänkte en hjärntumör, som möjligen plågat honom ända sedan barndomen. Läkarna ville göra en obduktion för att närmare undersöka dödsorsaken, men hans änka motsatte sig detta. Han begravdes den 25 juli på Sankt Marxer Friedhof men kremerades senare och fick slutligen sin gravplats på Zentralfriedhof Wien.[1]
Josef Strauss blev aldrig så populär som orkesterledare som bröderna, men som kompositör tillförde han nya, intressanta element till den tidigare etablerade Straussmusiken. Johann Strauss hade vid åtskilliga uttalanden både före och efter broderns död sagt att Josef Strauss var den mest begåvade av bröderna.
Verk[redigera | redigera wikitext]
|
|
|
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- Vestergård, Berth (2018). Den stora musikerfamiljen Strauss. Stockholm: Obligát. ISBN 978-91-639-6449-7
- ^ [a b c d e] Vestergård, 2018
- ^ ”Johann Strauss Society: Josef Strauss”. Johann Strauss Society of Great Britain. Arkiverad från originalet den 30 september 2011. https://web.archive.org/web/20110930071806/http://www.johann-strauss.org.uk/composers/index.php3?content=josef. Läst 1 oktober 2008.
- ^ Talents Arkiverad 30 september 2011 hämtat från the Wayback Machine. -Retrieved 2011-02-19
- ^ Strauss
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Jacob, Heinrich Eduard; Strauss släkt (1939). Den stora valsen : historien om musikerfamiljen Strauss. Stockholm: Natur o. kultur. Libris 1372281
- Reimers, Gerd; Reimers, Lennart (1975). Wienervalsen och familjen Strauss. Stockholm: Edition Reimers. Libris 7637837. ISBN 91-7370-001-0