Jubileerboken

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Jubileerboken (ספר היובלים), även kallad Lilla Genesis (Leptogenesis), är en senjudisk skrift från andra århundradet före Kristus, som av de flesta romersk-katolska, östligt ortodoxa och protestantiska kristna räknas som en av pseudepigraferna. Verket var välkänt bland tidiga kristna författare både i öst och väst, såväl som bland rabbiner. Senare undertrycktes verket, varför ingen fullständig hebreisk, grekisk eller latinsk version har bevarats. Jubileerboken ses inom Etiopisk-ortodoxa kyrkan som ett kanoniskt verk och kallas där för Mets'hafe Kufale. Den moderna bibelvetenskapen anser att bokens författare omarbetat material som står att läsa i Första och Andra Moseboken i Bibelns Gamla Testamente.

Mellan år 1947 och 1956 påträffades omkring 15 skriftrullar med Jubileerboken i fem grottor vid Qumran, alla skrivna på hebreiska. Denna stora mängd manuskript (fler än för några andra bibliska böcker, utom Psaltaren, Femte Moseboken, Jesaja, Andra Moseboken och Första Moseboken, i fallande ordning) indikerar att Jubileerboken ofta användes av esséerna.

Enligt författaren av Jubileerboken var hebreiska det språk som ursprungligen talades av alla varelser, djur och människor, och som även är det språk som talas i himlen. Efter förstörelsen av Babels torn glömdes språket bort, tills det att Abraham lärde sig det av änglar. Enok var den första som undervisades av änglar i konsten att skriva och skrev därför ner alla hemligheterna inom astronomi, kronologi och världens epoker.

Jubileerboken berättar om hur Gud skapade änglarna på Skapelsens första dag och historien om hur en grupp fallna änglar parade sig med dödliga kvinnor och gav upphov till en ras jättar, kallade nefilim.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]