Judeo-arabiska

Judeo-arabiska
Region	Nordafrika Bördiga halvmånen
Antal talare	240 000
Status	Utrotningshotat
Språkfamilj	Afroasiatiska Semitiska Judeo-arabiska
Skriftsystem	hebreiska alfabetet
Språkkoder
ISO 639‐2	jrb
ISO 639‐3	jrb – inkluderande kod Individuella koder: yhd – irakisk judeo-arabiska aju – marockansk judeo-arabiska yud – tripolitansk judeo-arabiska jye – jemenitisk judeo-arabiska

Judeo-arabiska (judeo-arabiska: ערביה יהודיה ʿarabiya yahūdiya; arabiska: عربية يهودية, ʿarabīya yahūdīya^ⓘ; hebreiska: עַרַבִית יְהוּדִית, aravit yehudit^ⓘ) är ett makrospråk och etnolekt/religiolekt som har talats och skrivits i olika former av judar i den arabisktalande världen. Språket kallas även illuḡa dyalna ('vårt språk') eller il'arabiyya dyalna ('vår arabiska') av dess talare. Judeoarabiska skrivs liksom andra judiska språk med hebreiska alfabetet, ibland med extra diakritiska tecken. Arabisk skrift användes av karaiterna, främst under 800-1000-talen.

Historia

Judeo-arabiskan utvecklades som en grupp dialekter bland mizrahi-judar och sefarder som levde i arabisktalande områden från medeltiden och framåt. Efter den muslimska expansionen på 600-talet övergick många judiska samhällen i Mellanöstern och Nordafrika gradvis till arabiska som vardagsspråk, men bevarade äldre semitiska drag samt ord och uttryck från hebreiska och arameiska. De olika judeo-arabiska dialekterna följde den lokala arabiska språkutvecklingen i respektive region, såsom i irakisk, egyptisk och marockansk arabiska, men har även drag som förenar dem.

Språkets nutida situation

Den judeo-arabiska tunisiska tidningen Es-Sabah

Under 1900-talet, särskilt efter bildandet av staten Israel 1948, utvandrade majoriteten av de judeo-arabisktalande judarna från den arabiska världen. Många lämnade sina hemländer under hot om förföljelse och anlände till den nybildade staten som mizrahiska flyktingar. I Israel mötte de en starkt sionistisk assimilationspolitik som prioriterade hebreiska framför andra judiska språk. I de så kallade Ulpan-programmen undervisades nyanlända i hebreiska, och användningen av judeo-arabiska avråddes till förmån för ett gemensamt nationellt språk.

De judar som i stället slog sig ned i Frankrike, Storbritannien, USA eller Kanada assimilerades ofta snabbt till de lokala språken, vilket ytterligare bidrog till språkets tillbakagång. I dag finns färre än omkring 240 000 infödda talare kvar, och de flesta tillhör den äldre generationen i Israel, Frankrike och Nordamerika.

Den språkliga och kulturella förlusten har förvärrats av att de judiska samhällena i arabvärlden i stort sett har försvunnit. I Marocko, där en judisk minoritet fortfarande finns kvar, används numera främst franska i stället för marockansk judeo-arabiska. I Israel förekommer ännu vissa radioprogram på marockansk judeo-arabiska, och det finns ett växande post-vernakulärt intresse för särskilt den bagdadiska varianten, där yngre generationer studerar språket och använder det i musik och digital kultur.

Språkets användning som modersmål bedöms vara på väg att försvinna under de närmaste årtiondena, även om det fortsätter att väcka akademiskt och kulturellt intresse.