Judi Dench

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Judi Dench
Judi Dench vid BAFTA i Royal Opera House i London 2007.
Judi Dench vid BAFTA i Royal Opera House i London 2007.
FöddJudith Olivia Dench
9 december 1934 (85 år)
York, England, Storbritannien
Andra namnDame Judi Dench
Aktiva år1957–
MakeMichael Williams
(1971–2001; hans död)
Betydande roller
M i James Bond-filmerna
IMDb SFDb

Dame Judith Olivia "Judi" Dench, DBE, CH, FRSA, född 9 december 1934 i York i England, är en brittisk skådespelare.[1] Dench dubbades till riddare 1988 och tituleras därefter Dame.[2] Hon är en av de skådespelare som fått flest utmärkelser.[3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Dench växte upp ett hem med två teaterintresserade föräldrar och två äldre bröder. Hennes far, Reginald, var läkare, och hennes mor, Olave, arbetade som garderobsvakt och hade irländskt påbrå.[4][5][6]

Hon gifte sig 1971 med den brittiske skådespelaren Michael Williams,[7] med vilken hon fick en dotter, Finty Williams, som också är skådespelare.[4] Michael Williams avled 2001. Efter det inledde hon en relation med konservatorn David Mills.[8] På fritiden målar hon akvareller.[4] Hon bor i Surrey med många djur.[4]

Dench är troende kväkare[9].

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Denchs barndomsdröm var att bli ballerina och därefter scenograf, något hon fortfarande gillar.[4] Det var hennes bror Jeffery som inspirerade henne att söka till scenskola (hon gick på Central School of Speech and Drama i London),[4] men hoppade av för att spela Ofelia vid Old Vic,[10] där hon gjorde sin debut 1957 vid 22 års ålder.[1][11] Kritiken var hård,[4] men det gav henne värdefulla kunskaper.[12] Året därpå gjorde hon sin Broadway-debut i Trettondagsafton.[7][13]

Därefter spelade hon Sally Bowles i Cabaret,[10] hennes första musikal, men trots det kompositören John Kanders favorittolkning av rollen.[14] Hon har även spelat teater i Stratford,[15] där det rådande systemet gjorde att hon kunde spela fyra olika Shakespeareroller samma vecka.[16][12] 1976 spelade hon Lady Macbeth i Trevor Nunns berömda uppsättning av MacBeth,[17] och Kleopatra mot Anthony Hopkins i Antonius och Cleopatra 1987.[4] Hon har också spelat Viola i Trettondagsafton i västra Afrika och Japan.[12] Under tiden i västra Afrika fick hon malaria, något som höll på att sätta stopp för hennes karriär.[3]

1964 gjorde hon sin långfilmsdebut med filmen The Third Secret. Hon var också med i filmerna Ett rum med utsikt (1985) and A Handful of Dust (1988).[7]

Judi Dench spelade huvudroller i två komediserier på TV: A fine romance (1981-1984) mot sin make, Michael Williams och i den långlivade As Time Goes By 19922002, där hon spelade mot Geoffrey Palmer.[7]

Dench hade visserligen haft många stora roller, men hon hade inte blivit internationellt känd, men hennes karriär tog fart på allvar i samband med att producenten Harvey Weinstein såg TV-serien Hennes majestät Mrs Brown, och började distribuera hennes filmer, något som hon är tacksam för.[4] Hennes bredd är, enligt henne, en av förklaringarna till att hon blivit så känd: hon har spelat Shakespeare, musikaler, kostymdramer, sitcom, och actionfilm.[4]

I samband med det långa uppehållet mellan Timothy Daltons sista Bond-film och Pierce Brosnans första Bond-film besattes rollen som James Bonds chef, M, av Dench, som fortsatte även sedan filmserien blivit rebootad med Daniel Craig i huvudrollen, ända fram till en cameoroll i Spectre (sammanlagt 8 filmer).[15][18] Denchs rollfigur blir kontinuerligt ifrågasatt för de situationer som Bond hamnar i.[18] Hon har barn,[18] något som tidigare M också har haft,[19] och i Skyfall nämns det att hon är änka.[18] Till skillnad från de tidigare M, som haft bakgrund inom flottan, verkar Denchs bakgrund vara som tjänsteman.[20] Kritiker har dock menat att det delvis är på grund av hon är kvinna som hon blir kidnappad och blir en dam i nöd i Världen räcker inte till.[20] (Intrigen påminner dock om Kingsley Amis enda bok om James Bond, Överste Sun, där M blir kidnappad från Quarterdeck.[21][22] Dench har förklarat att hon tog rollen som M för att locka yngre tittare till teatern.[16]

1998 kom hennes första självbiografi, Judi Dench: With a Crack in Her Voice, skriven tillsammans med John Miller.[3] 2010 kom hennes andra självbiografi, And Furthermore,[4] transkriptioner av samtal med John Miller.[23]

Efter hennes makes död var hon mycket tveksam till att spela änka, eftersom hon ville göra något som skilde sig från hennes eget liv. Trots det gjorde hon en rollfigur i Hotell Marigold som är mycket lik henne själv.[4]

Dench har inte sett de flesta av sina filmer, eftersom hon ofta tycker att hon gjort fel i sina rolltolkningar.[4][24] Efter att ha diagnosticerats med åldersförändringar i gula fläcken vid 79 års ålder har hon svårt att läsa sina manus själv, men har inga planer på att pensionera sig.[25] Hennes långa karriär har fått flera att kalla Dench för "Englands nationalskatt", något som gör Dench obekväm, och hon gillade därför Tracey Ullmans parodi av henne som snattare.[5]

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

1970 fick Dench en OBE. 1988 fick hon även en Dame Commander of the Order of the British Empire.[7]

År 1998 belönades hon med en Oscar för bästa kvinnliga biroll i filmen Shakespeare in Love, där hon spelade drottning Elisabet I (hennes insats utgörs i filmen av enbart 8 minuter).[26] Hon spelade även drottning i filmen Hennes majestät Mrs Brown, denna gång drottning Viktoria, en roll som hon Oscarsnominerades för året innan. Hon blev även Oscarsnominerad år 2000 för sin roll i Chocolat, 2001 för Iris och 2014 för Philomena. Hon har också en Tony, två Golden Globe och nio Bafta.[3]

Dench är den skådespelare som fått flest Olivier-utmärkelser (8 stycken), för hennes insatser i Macbeth (1977), Juno and the Paycock (1980), Pack of Lies (1983), Antonius och Kleopatra (1987), Sommarnattens leende (1995), Absolute Hell (1996), specialutmärkelse (2004) och En vintersaga (2016).[1][27]

Hon har också framröstats som världens bästa skådespelare.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Brown, Mark (4 april 2016). ”Dame Judi Dench wins record eighth Olivier award” (på en). the Guardian. http://www.theguardian.com/stage/2016/apr/03/judi-dench-wins-record-eighth-olivier-award. Läst 16 november 2018. 
  2. ^ "Dame Judi Dench". Encyclopedia Britannica Läst 17 februari 2013. (engelska)
  3. ^ [a b c d] Barnes, Brooks. ”Judi Dench’s New Book, ‘And Furthermore’” (på en). https://www.nytimes.com/2011/02/15/books/15dench.html. Läst 16 november 2018. 
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Adams, Tim (13 oktober 2012). ”Judi Dench: 'I never want to stop working'” (på en). the Guardian. http://www.theguardian.com/film/2012/oct/14/judi-dench-interview-skyfall. Läst 16 november 2018. 
  5. ^ [a b] ”Queen! Bow Down to Tattoo-Flashing Octogenarian Dame Dench” (på en). https://www.nytimes.com/2017/09/21/style/dame-judi-dench.html. Läst 16 november 2018. 
  6. ^ ”Judi Dench | Encyclopedia.com” (på en). www.encyclopedia.com. https://www.encyclopedia.com/people/literature-and-arts/film-and-television-biographies/judi-dench. Läst 16 november 2018. 
  7. ^ [a b c d e] Judi Dench | British actress” (på en). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Judi-Dench. Läst 16 november 2018. 
  8. ^ Ellis-Petersen, Hannah (4 september 2017). ”'Don't give up': Dame Judi Dench on the sex lives of older people” (på en). the Guardian. http://www.theguardian.com/culture/2017/sep/05/dame-judi-dench-sex-lives-older-people-victoria-and-abdul. Läst 16 november 2018. 
  9. ^ Guardian.co.uk 12 september 2005: Please God, not retirement
  10. ^ [a b] Stott, Catherine (14 november 2018). ”Judi Dench interview: going backwards into the future – archive, 14 November 1968” (på en). the Guardian. http://www.theguardian.com/culture/2018/nov/14/interview-judi-dench-archive-1968. Läst 16 november 2018. 
  11. ^ Judi Dench | The Old Vic” (på en-US). The Old Vic. https://www.oldvictheatre.com/200/judi-dench. Läst 16 november 2018. 
  12. ^ [a b c] Fisher, Alice (30 juni 2012). ”Shakespeare and me: Dame Judi Dench” (på en). the Guardian. http://www.theguardian.com/culture/2012/jul/01/judi-dench-shakespeare-and-me-hamlet. Läst 16 november 2018. 
  13. ^ ”Judi Dench Theatre Credits” (på en). www.broadwayworld.com. https://www.broadwayworld.com/people/Judi-Dench/. Läst 16 november 2018. 
  14. ^ Barnett, Laura (27 oktober 2014). ”Judi Dench and John Kander: how we made Cabaret” (på en). the Guardian. http://www.theguardian.com/culture/2014/oct/27/how-we-made-cabaret-judi-dench-john-kander. Läst 16 november 2018. 
  15. ^ [a b] Judi Dench Always Has To Correct One Fact About Her Time On The James Bond Movies”. CINEMABLEND. 5 januari 2018. https://www.cinemablend.com/news/1759799/judi-dench-always-has-to-correct-one-fact-about-her-time-on-the-james-bond-movies. Läst 15 november 2018. 
  16. ^ [a b] Trueman, Matt (14 oktober 2013). ”Judi Dench: I did Bond films to draw movie fans to theatre” (på en). the Guardian. http://www.theguardian.com/stage/2013/oct/14/judi-dench-bond-films-theatre. Läst 16 november 2018. 
  17. ^ Billington, Michael (31 oktober 2012). ”Fright nights: why theatre shocks but rarely scares” (på en). the Guardian. http://www.theguardian.com/stage/2012/oct/31/fright-nights-theatre-rarely-scares. Läst 16 november 2018. 
  18. ^ [a b c d] Bond, James Bond PT 5: M Bernard Lee, Robert Brown, Dame Judi Dench” (på en-US). Randy's Film Commentary and Reviews. 9 april 2013. https://cinemacommentary.com/2013/04/09/bond-james-bond-pt-5-m-bernard-lee-robert-brown-dame-judi-dench/. Läst 16 november 2018. 
  19. ^ Benson, Raymond (2015-12-07) (på en). The James Bond Bedside Companion. Crossroad Press. https://books.google.se/books?id=x_ggCwAAQBAJ&pg=PT457&lpg=PT457&dq=quarterdeck+m+bond&source=bl&ots=mUN6n1RN93&sig=4nYrvVlXWaesOnQS6kX9ZedZ2RE&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjmneeR0dfeAhVyhaYKHbguCQ0Q6AEwCHoECAMQAQ#v=onepage&q=quarterdeck%20m%20bond&f=false. Läst 16 november 2018 
  20. ^ [a b] Weiner, Robert G. (2012-12-04) (på en). James Bond in World and Popular Culture: The Films are Not Enough, Second Edition. Cambridge Scholars Publishing. ISBN 9781443843843. https://books.google.se/books?id=pq0wBwAAQBAJ&pg=PA156&lpg=PA156&dq=m+james+bond+robert+brown&source=bl&ots=j3rNM5FZeI&sig=dPGuRYoRp74ZeE74ujny7roTgwk&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwi4o_Sk2NfeAhUqtosKHTWYCAQ4HhDoATADegQIBBAB#v=onepage&q=m%20james%20bond%20robert%20brown&f=false. Läst 16 november 2018 
  21. ^ Cawthorne, Nigel (2012-09-20) (på en). A Brief Guide to James Bond. Little, Brown Book Group. ISBN 9781849018296. https://books.google.se/books?id=LLWeBAAAQBAJ&pg=PT91&lpg=PT91&dq=m+quarterdeck+colonel+sun&source=bl&ots=CVDQXhBkt6&sig=GBB6LTpWsfwTt5NAZX0fcH4Q6Os&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjr7KDa29feAhXhk4sKHbRvBd8Q6AEwCnoECAMQAQ#v=onepage&q=m%20quarterdeck%20colonel%20sun&f=false. Läst 16 november 2018 
  22. ^ The First Bond Continuation Novel: ‘Colonel Sun’” (på en-US). Artistic Licence Renewed. 28 mars 2015. https://literary007.com/2015/03/28/the-first-bond-continuation-novel-colonel-sun/. Läst 16 november 2018. 
  23. ^ Brockes, Emma. ”Book Review - And Furthermore - By Judi Dench” (på en). https://www.nytimes.com/2011/03/06/books/review/Brockes-t.html?rref=collection%252Ftimestopic%252FDench%252C%2520Judi. Läst 16 november 2018. 
  24. ^ Ellis-Petersen, Hannah (24 juni 2015). ”Judi Dench: 'I’d like to play an animal that turns into something'” (på en). the Guardian. http://www.theguardian.com/film/2015/jun/24/judi-dench-speaks-to-prince-edward-films-without-borders-charity-event-st-james-palace. Läst 16 november 2018. 
  25. ^ Association, Press (12 november 2014). ”Judi Dench: people asking when I’ll retire drive me spare” (på en). the Guardian. http://www.theguardian.com/culture/2014/nov/12/judi-dench-people-asking-retire-drive-spare. Läst 16 november 2018. 
  26. ^ Dee, Johnny. ”Judi Dench, everything you need to know - infographic” (på en-GB). The Guardian. ISSN 0261-3077. http://www.theguardian.com/culture/picture/2015/mar/13/judi-dench-infographic. Läst 16 november 2018. 
  27. ^ Shea, Christopher D.. ”Judi Dench Wins Eighth Olivier Award in London” (på en). ArtsBeat. https://artsbeat.blogs.nytimes.com/2016/04/04/judi-dench-wins-eighth-olivier-award-in-london/. Läst 16 november 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]