Jules Janin

Från Wikipedia
Jules Janin
Fotografiskt porträtt av Nadar.
Född16 februari 1804[1][2][3]
Saint-Étienne[4], Frankrike
Död19 juni 1874[1][5][2] (70 år)
Rue de la Pompe[6][7]
BegravdCimetière Saint-Louis d'Évreux
Andra namnÉraste[8]
Medborgare iFrankrike[9]
Utbildad vidLycée Louis-le-Grand
SysselsättningFörfattare[10], litteraturkritiker, kritiker[11], teaterkritiker, dramatiker, journalist[11], litteraturhistoriker[12]
Befattning
Stol nummer 28 i Franska akademien (1870–1874)
MakaMme Adèle Huet Janin
(g. 1841–)[13][14][15]
PartnerAnaïs Bosio (1835–1840)[16][17]
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen[18]
Namnteckning
Redigera Wikidata

Jules Gabriel Janin, född 16 februari 1804, död 19 juni 1874, var en fransk författare.

Janin framträdde i brytningen mellan romantiken och den begynnande realismen, debuterade 1829 med en parodiska skräckromanen L'âne morte et la femme guillotinée och utströdde ett par år framåt ett flertal noveller, huvudsakligen i romantisk efterklang men rappa i stilen och lagom fantastiska för att kunna glida in i den nya tidsåldern. Hans noveller finns samlade i Contes fantastiques et contes littéraires (1832) och Contes nouveaux (1833). Mest känd är dock Janin som skapare av prototypen för den i kvick kåsörton hållna, estetiskt indifferenta litteratur- och särskilt teaterkritiken. I nära 40 års tid (från 1836) uppehöll Janin denna kritik i Journal des débats. Hans teaterkritik är delvis utgiven i bokform under den pompösa titeln Histoire de la littérature dramatique (6 band, 1853-1856). Han vann snart ryktbarhet och inflytande Europa runt. I Sverige influerades Oscar Patric Sturzen-Becker starkt av hans stil. Flera av Janins noveller översattes till svenska under 1830- och 40-talen. Hans Œuvres choisies utkom i 12 band 1875-78 och hans Œuvres de jeunesse i 5 band 1881-1883.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Jules Janin, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ International Music Score Library Project, Jules Janin, läst: 9 oktober 2017, licens: Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 17 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ RKDartists, Jules Janin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), Жанен Жюль Габриель, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, archives.paris.fr .[källa från Wikidata]
  8. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ RKDartists, läs online, läst: 2 juni 2020.[källa från Wikidata]
  10. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  12. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, books.google.fr .[källa från Wikidata]
  14. ^ s. 50/51, läs online.[källa från Wikidata]
  15. ^ s. 5/50, läs online.[källa från Wikidata]
  16. ^ Rodovid, licens: CC BY.[källa från Wikidata]
  17. ^ läs online, gw.geneanet.org .[källa från Wikidata]
  18. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]