Hoppa till innehållet

Julij Daniel

Från Wikipedia
Julij Daniel
Född15 november 1925[1][2][3]
Moskva[4]
Död30 december 1988[2][3][5] (63 år)
Moskva[6]
BegravdVagankovokyrkogården
Andra namnNikolaj Aržak[7]
Medborgare iSovjetunionen[8]
Utbildad vidMoskvas statliga regionala universitet
SysselsättningPoet, översättare, författare, prosaist[9]
MakaLarisa Bogoraz
(g. –1971)
Irina Uvarova
(g. 1971–)
BarnAleksandr Daniel (f. 1951)
FöräldrarMark Daniel
Utmärkelser
Tapperhetsmedaljen, Sovjetunionen (1944)
Medalj ”För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945” (1945)
Patriotiska krigsorden av 1:a klass
Redigera Wikidata

Julij Markovitj Daniel (ryska: Юлий Маркович Даниэль), född 15 november 1925, död 30 december 1988, var en sovjetisk dissident, författare, poet och översättare. Han skrev ofta under pseudonymerna Nikolaj Arzjak och Ju. Petrov.

Daniel deltog som frivillig under andra världskriget, men sårades svårt 1944 och fick därefter invalidpension av staten.

Daniel arresterades 1965 efter att ha publicerat satiriska böcker utomlands. I den beryktade Sinjavskij-Daniel-rättegången dömdes han till fem års straffarbete för "antisovjetisk aktivitet". Den parodiska rättssaken medförde att många författare utomlands engagerade sig för de två sovjetryssarnas sak. Efter att ha avtjänat straffet valde Daniel att stanna i landet och bosatte sig i Kaluga efter att ha nekats uppehållstillstånd i Moskva.

Daniel kom att under en tid sitta i samma mordvinska arbetsläger - läger nr:3 - som dissidenten Anatolij Martjenko, som berättar om honom i sin bok Mitt vittnesbörd. [10] När Martjenko fick lämna sin lägertillvaron skrev Daniel:

”På det hela har det inte gått

så illa, och ett märkvärdigt öde du fått.

Här blev du döv att börja med

men du fick också lära dig att se

Du kan vara stolt över din lott

Hur många ser av dem som ögon fått?

Med högaktningsfull vänskap och de varmaste välgångsönskningar till Tolja Martjenko

från Julij Daniel” [11]

Utgivningen av Daniels och kollegan Andrej Sinjavskijs böcker och den efterföljande rättsprocessen räknades som startskottet för den moderna sovjetiska dissidentrörelsen.[12]

Bibliografi (på svenska)

[redigera | redigera wikitext]
  • Daniėlʹ, Julij Markovič (1966). Här talar Moskva: noveller. Stockholm: Bonnier. Libris 861996  (översättning Johan Munck)
  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Internet Speculative Fiction Database, ISFDB författar-ID: 225926, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Yuly-Markovich-Danieltopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 15 december 2014.[källa från Wikidata]
  5. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: daniel-juli-markowitsch, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.[källa från Wikidata]
  7. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo2002101086, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 18 september 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  9. ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 69596, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ Martjenko, Anatolij (2016). Mitt vittnesbörd. sid. 325 
  11. ^ Martjenko, Anatolij (2016). Mitt vittnesbörd. sid. 358 
  12. ^ Coleman, Fred (1996) (på engelska). The decline and fall of the Soviet Empire: forty years that shook the world, from Stalin to Yeltsin (1st ed). New York: St. Martin's Press. Libris 4794177. ISBN 0-312-14312-5 


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från no Wikipedia.