Julita gård

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Julita herrgård, augusti 2010

Julita gård är en herrgård i Julita socken i Katrineholms kommun i Södermanland. Gården omfattar idag cirka 2 200 hektar mark, fyra öar i Hjälmaren, fiskevatten i Öljaren och Hjälmaren och mer än 360 byggnader. Huvudbyggnaden ligger med gårdsplan som vetter ner mot sjön Öljaren. Julita gård ägs sedan 1944 av Nordiska museet och är sedan dess ett friluftsmuseum.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Julita klosters sigill
Julita herrgård juli 1996
Statare. Mjölkerskor och lagårdskarlar uppställda vid ladugården, ca 1910. Julita gård, Södermanland - Nordiska Museet - NMA.0040766

Troligen var Julita gård en stormannagård redan under vikingatiden. På gården finns en runsten, Sö Fv1973;189 från 1000-talet och i Oxhagen cirka en kilometer från herrgården finns resterna av ett vikingatida platåhus.[1]

Omkring 1180 blev Julita gård platsen för Julita kloster när kung Knut Eriksson delvis skänkte, delvis bytte Julita till cisterciensorden. Bytesdokumentet är ett av de äldsta bevarade dokumenten som utfärdats i Sverige och beskriver bland annat godsets utsträckning från "hamnen Hjälmarsund" till "öarna som kallas Thopthuth" (det vill säga Tåkenöarna).[2][3]

Julita gods bildades vid reformationen när Julita kloster stängdes. Godset omfattade då förutom Julita gård och Forsby säteri även byarna Äs och Fogelstad. Det omfattade hela Julita socken förutom godset Gimmersta och fastigheter som tillhört kyrkan (Bäck och Källarboda 1).

Godset förlänades till Olof Arvidsson (Stenbock) och 1564 till Jöran Persson. Det tillföll 1569 hertig Karl, som tidvis bodde där. Gustav II Adolf förlänade det 1622 till sin mor, änkedrottning Kristina. Efter hennes död 1625 överläts det till den österrikiske artilleriöversten Melchior Wurmbrandt och därefter till Paul Khevenhüller. Paul Khevenhüllers dotter var gift med Mattias Palbitzki och därmed kom Julita gård att ägas inom släkten Palbitzki.[4]

Godset delades genom arvskifte vid Mattias Palbitzkis död 1677. Julita gårds underliggande hemman i öster tillföll döttrarna i arv. Byarna Fogelstad och Äs avhystes och ombildades till säterier med underliggande hemman.

Den siste friherren Mattias Palbitski dog 1851. Godset ärvdes då av hans syskonbarn och syskonbarnbarn, Lewenhaupt och von Oelreich, änkan Beata Palbitzki hade besittningsrätt till godset fram till sin död 1872. Arvingarna sålde Julita 1876, något förminskat, till tobaksbolaget Wilhelm Hellgren & Co som då ägdes av Johan Bäckström. Hans son Artur Bäckström donerade efter sin död 1941 egendomen till Nordiska museet, som tillträdde ägandet 1944.[5]

Julita gård idag[redigera | redigera wikitext]

Till Julita gård, där Sveriges Lantbruksmuseum ligger, kommer många turister på somrarna för att få uppleva miljön, se på utställningarna eller bara för att gå i trädgården. Nordiska museets arbete med att bevara historiskt växtmaterial är koncentrerat till Julita och här finns också klonarkiv för olika växter, bland annat äpplen, päron, humle och rabarber. Vid Julita gård finns också Arthur Bäckströms friluftsmuseum "Julita skans".

Klonarkivet[redigera | redigera wikitext]

En av äppelträdgårdarna vid Julita gård.

Julita gård är ett av Sveriges klonarkiv för äppelsorter. Vilka sorter som ska bevaras bestäms genom Programmet för odlad mångfald. På Julita bevaras ett 70-tal mandatsorter och ett antal andra sorter.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Katrineholms-kuriren 29 augusti 1994, Sörmlandsbygden 15 september 1994
  2. ^ http://www.riksarkivet.se/default.aspx?id=2453&refid=8005
  3. ^ Svenska medeltidsbrev, Inger Larsson, 2003
  4. ^ Julita- en guide till Sverige lantbruksmuseum, s 14 ff, 1998
  5. ^ Fataburen 2011, s 150
  6. ^ ”Julitas klonarkiv för frukt”. http://www.nordiskamuseet.se/artiklar/julitas-klonarkiv-frukt. Läst 15 oktober 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]