Julius Jolly (indolog)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Julius Jolly, född den 28 december 1849, död den 25 april 1932[1], var en tysk sanskritist, son till Philipp von Jolly samt bror till Friedrich Jolly och Ludwig von Jolly.

Jolly blev 1877 professor i sanskrit och jämförande språkvetenskap i Würzburg. Han var mest verksam i bearbetandet av den indiska rättshistorien, varöver han under sin vistelse i Indien 1882-83 föreläste i Calcutta.

Hans huvudsakliga arbeten är Ein Kapitel vergleichender Syntax (1872), Geschichte des Infinitivs im Indogermanischen (1873), Über die rechtliche Stellung der Frauen bei den alten Indern (1876), Tagore Law Lectures: Outlines of an History of the Hindu Law of Partition, Inheritance and Adoption (1885), Recht und Sitte (i Johann Georg Bühlers "Grundriss der indo-arischen Philologie", 1896).

Därjämte översatte Jolly "Nāradiya Dharmacāstra" (1876), "The Institutes of Vishnu (i "Sacred Books of the East", VII; 1880), "Minor Lawbooks" (ibid. XXXIII; 1889) samt utgav "The Vishnusmrti" (i "Bibliotheca Indica", 1881), "The Nāradasmrti" (ibid. 1885-86), "Manutikāsamgraha" (ibid. 1885-90), "Mānavadharmacāstra" ("Manus lagbok", 1887). Jolly införde i Tyskland William Dwight Whitneys berömda föreläsningar om språkvetenskapen, "Die Sprachwissenschaft" (1874).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Neue Deutsche Biographie