Julius Kronberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Julius Kronberg
Julius Kronberg
Född Johan Julius Ferdinand Kronberg
11 december 1850
Karlskrona
Död 17 oktober 1921 (70 år)
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Konstnär
Julius Kronbergs ateljé på Lilla Skuggan (sedan 1922 på Skansen).

Johan Julius Ferdinand Kronberg, född 11 december 1850 i Karlskrona,[1] död 17 oktober 1921, var en svensk konstnär. Kronberg har dekorerat många kända byggnader i Stockholm och finns bland annat representerad på Nationalmuseum[2] i Stockholm.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Redan som trettonåring blev Kronberg antagen vid Konstakademin i Stockholm. Han utbildades där under 1860-talet, och vann 1870 guldmedalj för målningen Gustav Vasa mottager bibelöversättningen (utgavs som frimärke i samband med 400-årsminnet av bibelöversättningen 1941). Vid akademin anslöt han sig främst till Johan Christoffer Boklund, vars historiemåleri han kom att ta till sig som sitt eget. En kort tids studier för Johan Fredrik Höckert kom även att spela en viktig roll för hans konstnärskap. Ett resestipendium förde honom 1873 ut i Europa via Köpenhamn, Düsseldorf och Paris. Under ett kortare besök i Venedig 1875 utförde Kronberg allegorin Våren, som kom att bli inledningen för en serie färglysande och fantasifulla dekorativa arbeten. Han stannade en längre tid i München där han kom att inrikta sina studier på dekorativt måleri. Kronberg tog här starkt intryck av Hans Makarts färgrika målningssätt, vilket tillsammans med ingående studier av de gamla mästarnas verk lade grunden till den överdådiga färgbehandlingen som snart framträdde i hans konst.[3]

Kronberg bosatte sig i Rom år 1877, och här ersätts den djupa, mörka färgen från Münchentiden ersätts med en lättare, ljusare skala, och han kom att ombarbeta sin tidigare målning Våren i en ljusare, om Giovanni Battista Tiepolo påminnande kolorit och målade samtidigt två sidostycken, Sommar och Höst (1881). Ämnen för sina figurmålningar sökte han gärna i Österlandets dikt och historia, som Kleopatras död (1883), David och Saul (1883), Drottningen av Saba (1888) och Hypatia (1889).[4]

Vid hemkomsten till Sverige 1889 lät han bygga en ateljé på Norra Djurgården i Stockholm efter egna ritningar, och fick en omfattande verksamhet som arkitekturdekoratör.

En sista studieresa gick 1894 till Würzburg, Venedig och Madrid - studiet koncentrerades till Tiepolos plafondmålningar. Kronberg antog 1895 ett förnyat anbud om professorsplats vid Konstakademien, men till stor sorg för sina elever begärde han sitt avsked 1898.[5]

Efter Kronbergs död i Stockholm år 1921 överlämnades hans ateljé som gåva till Nordiska museet och flyttades på Wilhelmina von Hallwyls bekostnad till Skansen i Stockholm. I ateljén togs omslagsfotot till den svenska popgruppen ABBA:s sista studioalbum The Visitors, 1981.[6]

Motiv, stil och inspiration[redigera | redigera wikitext]

Kronberg målade ofta figurer från mytologiska motiv, till exempel från bibeln eller verk av William Shakespeare. Han tog inspiration från bland annat Rubens och Tizian liksom från Münchenmåleriet.[7] Under perioden i Rom inspirerades han av bland annat Tiepolo.

Målningar[redigera | redigera wikitext]

Målningen "Jaktnymf och fauner" gjorde Kronberg känd för en bredare publik när den visades på Nationalmuseum 1876. Den praktfulla skildringen av den rubensiskt fylliga, sovande nymfen gjorde sensation och människor kom i tusental för att få se den. Målningen blev mycket uppskattad av bland annat August Strindberg, som recenserade den i Dagens Nyheter med orden: "Fall ned och tillbed måleriets triumfator!".[7] Jaktnymfen blev inköpt för Nationalmuseum och dess mästare upphöjdes till agrée vid akademien.

Kronberg utförde under Münchentiden ett känt porträtt av Henrik Ibsen (1877), i slängkappa och ordnar poserande framför ett alplandskap, som förekom på akademiens utställning 1877.[8]

En målning som är känd idag är hans "David och Saul" (1885, Nationalmuseum), med den själssjuke härskaren och den godtrogne, hängivne herdegossen. Målningen tillkom i Rom och imponerar framför allt för sin komposition och som exempel på spektakulärt salongsmåleri. Färgmässigt är den dock mer dämpad.[7]

Till hans största offentliga uppdrag räknas tre plafondmålningar till västra trapphallen i Stockholms slott 1891-94, liksom prosceniummålningen, "Eros och ödesgudinnorna", och plafonden till Dramaten 1906-1908. Kronberg har även målat ett stort antal målningar på Hallwylska palatset i Stockholm. Kronberg har vidare utfört utsirningen till takmålningar av Jesu liv i Adolf Fredriks kyrkas kupol på Norrmalm i Stockholm, och ritningar till en fris med lekande putti som utfördes i sgraffitoThaveniuska huset vid Strandvägen som byggdes av hans vän Isak Gustaf Clason.[5] Kronberg finns även representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[9].

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Asplund, Karl (1922). Julius Kronbergs atelier: kortfattad vägledning, beskrivande katalog över konstnärens efterlämnade arbeten samt en inledande essay om Kronbergs konst. Stockholm: Norstedt. Libris 1469705 
  • Görts, Maria (1985). Julius Kronberg: hans konst och konstnärskap 1875-1889.. Stockholms universitet. Konstvetenskapliga inst. Libris 12654308 
  • Görts, Maria (1987). Julius Kronbergs "David och Saul": en akademisk programförklaring?. Stockholms universitet. Konstvetenskapliga inst. Libris 12654307 
  • Julius Kronberg: monumentala sötsaker i grevinnans smak. Hallwyliana, 0282-0471 ; 6. Stockholm: Hallwylska museet. 2004. Libris 9641060. ISBN 91-631-5023-9 
  • Kronberg, Julius (1911). Julius Kronberg: 70 reproduktioner i tontryck efter fotografier af originalen. Små konstböcker, 99-1831872-4 ; 11. Lund: Gleerupska Universitets-Bokhandeln. Libris 492145 
  • Madsen, Kristen (1980). Julius Kronbergs målningar i Dramatiska teaterns salong.. Stockholm: Stockholms univ. Libris 3126291 
  • Warburg, Karl (1883). ”Julius Kronberg”. Svea folkkalender 1884: sid. 25-48. http://runeberg.org/svea/1884/0026.html.  Libris 644440

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kronberg, Johan Julius Ferdinand i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)
  2. ^ Nationalmuseum
  3. ^ Cornell, Henrik (1946). Den Svenska Konstens Historia under 1800-talet Del II. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, s 233.
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 122-23 
  5. ^ [a b] Nordensvan, Georg (1928). Svensk Konst och Svenska Konstnärer i Nittonde Århundradet. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, s 178.
  6. ^ http://www.skansen.se/sv/artikel/kronbergs-atelje
  7. ^ [a b c] Berg et al (1985). 1880-tal i Nordiskt måleri. Nationalmuseums utställningskatalog nr 487. Uddevalla: Bohuslänningens boktryckeri.
  8. ^ Nordensvan, Georg (1928). Svensk Konst och Svenska Konstnärer i Nittonde Århundradet. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, s 180.
  9. ^ Göteborgs konstmuseum

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]