Jurij Sjaporin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Jurij Sjaporin
Född1887[1][2] eller 1887[3]
Hlukhiv[4]
Död9 december 1966[1][4][2]
Moskva[4]
BegravdNovodevitjekyrkogården
NationalitetKejsardömet Ryssland och Sovjetunionen
Alma materKievs universitet, Faculty of Law, Saint Petersburg State University och Saint Petersburg Conservatory Blue pencil.svg
SysselsättningKompositör, filmmusikkompositör, musikpedagog, universitetslärare, dirigent, musikkritiker
ArbetsgivareMoskvakonservatoriet
Тритон (издательство) (1925–1936)
Tovstonogov Bolshoi Drama Theater (–1928)
Alexandrinsky Theatre (–1934)
Make/makaLi︠u︡bovʹ Vasilʹevna Shaporina
UtmärkelserStatliga Stalinpriset
Leninorden
Folkets artist i Sovjetunionen
Arbetets Röda Fanas orden
Röda stjärnans orden
Medalj "För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945".
People's Artist of the RSFSR
Förtjänstfull konstarbetare i Ryska SFSR
Medalj till minne av Moskvas 800-årsjubileum
Glinka State Prize of the RSFSR (1966)
Redigera Wikidata

Jurij Aleksandrovitj Sjaporin (ryska: Юрий (Георгий) Александрович Шапорин), född 8 november 1887 i Hluchiv, Kejsardömet Ryssland (nu i Ukraina), död 9 december 1966, var en sovjetisk tonsättare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sjaporin var son till en målare och hans mor en pianist. Han fick sin gymnasieutbildning i Sankt Petersburg. Han studerade därefter först filologi vid universitetet i Kiev och fortsatte att studera juridik vid Sankt Petersburgs universitet.

Sjaporin vände sig då till musiken och börjar sina studier vid Sankt Petersburg Konservatorium 1913. Bland hans lärare fanns Nikolay Sokolov (komposition), Maximilian Steinberg (orkestrering) och Nikolaj Tjerepnin (dirigering). Han utexaminerades som kompositör och dirigent 1918.

Efter Bolsjojteatern grundades 1919, tjänstgjorde han som dess musikaliska ledare fram till 1928. Han arbetade därefter med den ryska statliga Aleksandrinskij teatr fram till 1934. Under denna period komponerade han en betydande mängd teatermusik. Han var en av grundarna av Föreningen för samtida musik 1923.

Under 1930-talet riktade Sjaporin sin uppmärksamhet mot storskaliga verk. Hans opera Dekabristi, till ett libretto skrivet av Aleksej Nikolajevitj Tolstoj om Decemberupproret hade varit i Sjaporins tankar sedan 1920 och en interimsversion, Polina Gyobe, hade satts upp 1925 på två scener i Leningrad sedan det hade döpts om 1924. Sjaporin fick ett erbjudande om en lärartjänst vid Moskvas konservatorium och han flyttade till Moskva 1938. Han avslutade en version 1938, för en beställning från Bolsjojteatern, men missnöjd med resultatet, bestämde han sig för att revidera den. Operan avslutades först 1953, efter samarbete med librettisten Vsevolod Rozjdestvenskij, och den uruppfördes vid Bolsjojteatern den 23 juni 1953.

Bland Sjaporins studenter på Moskvas konservatorium fanns Edward Artemiev och Rodion Konstantinovich Shchedrin.

År 1952 tilldelades Sjaporin Stalinpriset.

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Pianosonater (minst två, opus 5 utgiven omkring 1924, opus 7, utgiven omkring 1929).
  • Symfoni för kör och orkester, opus 11, färdigställd 1932 med premiär i London by Albert Coates och BBC Symphony Orchestra.
  • Na pole Kulikovom, kantat, opus 14.
  • Berättelsen om kampen för den ryska jorden, opus 17 (inspelad på HMV omkring 1970).
  • Hur länge ska draken flyga?, oratorium for baryton, mezzo-sopran, kör och orkester, opus 20.
  • Stycken för cello och piano, opus 25.
  • Ballader for piano, opus 28.
  • Dekabristy (Decemberrevolutionen), opera, färdigställd 1953.

Filmmusik[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 4 maj 2014, licens: CC0
  2. ^ [a b] data.bnf.fr : open data platform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  3. ^ Internet Movie Database, läst: 21 juni 2019
  4. ^ [a b c] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Шапорин Юрий Александрович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 28 september 2015