Justinianus I
Detalj av mosaik i kyrkan San Vitale i Ravenna
Justinianus I, latin Flavius Petrus Sabbatius Iustinianus, grekiska Μέγας Ιουστινιανός, född 11 maj 483 i Tauresium (Taor) nära Skopje i Makedonien, död 14 november 565, var bysantinsk kejsare från den 1 augusti 527 till sin död, gift med Theodora. Systerson till Justinus I med vilken han i slutet av dennes regeringstid var medkejsare. Han äktade sin älskarinna och fd prostituerade Theodora som han gjorde till medregent. Han slöt fred med Perserriket efter ett långvarigt krig för att ytterligare förstärka Bysans och Justinus I politik, som byggde på att flytta rikets tyngdpunkt mot väster och Rom igen. En ständig inre oro i riket manifesterade sig genom till exempel kravallerna på Hippodromen år 532 mellan de gröna och de blåa. Kravallerna går under namnet Nikaupproret (av grek. Nika- segra!). De flesta av stadens byggnader brändes av pöbeln. Genom en massiv massaker från Justinianus ledd av hans hustru Theodora återställdes lugnet. Efter att de inre oroligheterna kvävts, kraftsamlade Justinianus I rikets resurser väster och söderut. Kriget i Afrika mot vandalernas rike gick bra under general Belisarus och Narsus (år 533–534). Det ostrogotiska riket i Italien krossades år 533–553 och delar av spanska kusten erövrades. Horder från öster bestående av bulgarer och slaver trängde han tillbaka med sina arméer år 559. För att stärka ekonomin i det bysantinska riket och att pengarna inte skulle gå till dyr import från öst, startade han egna silkesodlingar.
Justinianus lät sammanställa Corpus iuris civilis, ett verk som fick stort inflytande över rättsvetenskapen i öst, men även senare i väst. Den s.k romerska rätten kodifierades. Han lät bland annat uppföra Hagia Sofia i Konstantinopel (dagens Istanbul). Under sitt andra regeringsår (528) förbjöd Justinianus filosofin och därmed även flera andra vetenskaper, stängde gymnasierna i Athen, vilket fick till följd att flera av Europas då största tänkare tog sin tillflyktsort till Gundishapur-akademin i Iran som därigenom förde den västerländska eller hellenistiska traditionen vidare. Justinianus som själv var lärd teolog kämpade för kyrkans enhet och genomförde massakrer på de grupper som hotade denna enhet bl.a monofysiterna. Han hävdade stakt kejsarens roll som den styrande över kyrkan (cesareopapismen).
Han erövrade även stora delar av Medelhavsregionen (inklusive dagens Italien) åt Bysans, men krigen slukade alla statens pengar, och han fick dra sig tillbaka.
| Företrädare: Justinus I |
Bysantinsk kejsare 527–565 |
Efterträdare: Justinus II |
