Kärlek

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Kärlek (olika betydelser).
Ett rött hjärta är en välkänd symbol för kärlek
Det traditionella kinesiska tecknet för kärlek (愛) innehåller ett hjärta (心) som betydelsebärande del

Kärlek är ett spektrum av känslor och attityder som präglas av ömhet, tillgivenhet, samhörighet och villighet till uppoffring. Kärleken kan vara riktad mot abstrakta ting som konst eller en nation, mot mer allmänna konkreta ting som naturen, Kyrkan eller till mer specifika konkreta objekt som ens hem, ens husdjur eller en nära medmänniska, inklusive den egna personen. Kärlek i dess olika varianter är ett ofta återkommande tema inom litteratur, film och sång.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Kärlek kännetecknas av en vilja att ge villkorslöst till någon eller något, det vill säga att bete sig altruistiskt. Ett exempel är föräldrars kärlek till sina barn, se också agape. Ett annat är den känsla som två människor känner för varandra som innehåller en både fysisk och psykisk attraktion.

Kärleken kan också bestå av en biologisk attraktionskraft av sensuell eller sexuell natur. I det senare fallet kan känslan vara mer allmän, så kallad romantisk kärlek, eller mer konkret åtrå, också benämnt libido.

Kärlek till den egna personen – narcissism – kan av omgivningen ses som något negativt, där egenkärleken kan ta sig uttryck i handlingar som ökar det egna välståndet eller välmåendet på andras bekostnad. Det finns även en mildare form av egenkärlek där personen unnar sig en del av det goda i livet, utan att brista i respekt eller empati inför medmänniskorna. Sådan egenkärlek är kopplad till en god självkänsla, vilket i sin tur är viktigt för att kunna visa kärlek – att ge ovillkorligt.

Förälskelse kallas den intensiva inledningsperioden av ett kärleksförhållande. Att bära kärlek eller förälskelse som inte är besvarad av motparten kallas olycklig kärlek.

Att visa kärlek mot något kallas att älska. Lössläppt applicering av ordet "älska" inkluderar också idiomatiska uttryck som inte alltid bär positiva förtecken, exempelvis ett sardoniskt uttryck av missnöje: "Jag älskar verkligen hur politiker alltid ger ut tomma löften". Denna breda mening av ordet älska står i strid med den egentliga betydelsen av begreppet kärlek.

I germanska språk förekommer som regel endast ett ord för kärlek. I det grekiska språket förekommer däremot flera, bland andra agape (αγάπη) och eros (ερως). Dessa har olika innebörder och används i olika sammanhang. "Eros" står för erotisk kärlek (därav det svenska ordet), medan "agape" är det ord som förekommer i Nya Testamentets originaltexter, och dess betydelse är av stor betydelse för teologin.

Olika former[redigera | redigera wikitext]

Kärlek skulle kunna definieras i fem olika former: eros (grekiska), agape (grekiska), philia (grekiska) , "egos" (latin) och libido (latin).

Eros[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Eros (gud)

Eros är en kärleksgud i den grekiska mytologin, och symboliserar den romantiska och lidelsefulla kärleken, kärleken som aldrig mognar och växer upp. Eros motsvarighet inom den romerska mytologin är Amor, även kallad Cupido. Eros gestaltas symboliskt ofta som en bevingad barngestalt – en erot, även kallad amorin eller kupidon.

Agape[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Agape

Står för den förutsättningslösa kärleken, den självutgivande formen av kärlek och har ingen sexuell underton eller överton. Agape står också för hur (den kristna) Gudens kärlek är gestaltad i relation till människan, och hur människor ska älska Gud och varandra[1]. Den latinska motsvarigheten är Caritas; den oegennyttiga kärleken uttryckt i handling.

Philia, fili[redigera | redigera wikitext]

Står för syskonkärlek (utan erotisk eller sexuell underton). Fili eller philia är ett begrepp för kärleken till sina släktingar, blodsbandet, och står också rent allmänt för en dragning till något.[2] Se även platonsk kärlek, vänskap. Särskilt i sammansättningar, försvenskas det ofta så att det stavas med f, som förled filo- (exempelvis filosofi),[3] som efterled -fili (exempelvis anglofili).[4]

Libido[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Libido

Är den sexuella och fysiska kärleken, vår könsdrift. Sigmund Freud benämnde den energi, livsdriften, människan fick ur sin könsdrift med det latinska ordet Libido. Motsatsen och komplementet till libidon var enligt Freud dödsdriften, Thanatos. Thanatos är aggressionen, den självdestruktivitet som vänds utåt mot andra.

Egos[redigera | redigera wikitext]

Står för kärleken till sig själv. Används också som begrepp för övermod och makt. Ses i mytologin som en varelse som tar över en sinnet och tror att denne är upphöjd över alla andra.

Psykologiska aspekter[redigera | redigera wikitext]

Kärlek kan också ses från en psykologisk synvinkel. Det finns flera olika former av kärlek som exempelvis den mellan föräldrar och barn, mellan vänner och mellan kärlekspartners. Inom psykologin ses kärlek som ett socialt fenomen och det finns olika modeller som beskriver kärlek. Kärleksförhållanden beskrivs ofta som bestående av två olika typer: passionerad och vänskaplig[5].

Passionerad kärlek[redigera | redigera wikitext]

Den passionerade kärleken definieras starka emotionella reaktioner, upphetsning och trånande, medan den vänskapliga definieras av tillgivenhet och omtanke.

Robert Sternbergs triangulära teori delar upp kärlek i tre komponenter: passion, intimitet och engagemang (commitment)[5]. Passion är känslor av fysisk attraktion och sexuell lust och är viktigt för fortplantning, medan intimitet innebär närhet och uppskattning av ens partner och till sist engagemang som handlar om beslut för att stanna kvar i förhållandet och planera framåt. Olika typer av kärlek kan ses som olika kombinationer av dessa tre delar. Graden av upplevd kärlek kan bero på styrkan i dessa komponenter. Forskning visar att dessa tre delar till stor del omfattar det som många beskriver som kärlek.[5]

Behavioristiskt synsätt på passionerad kärlek[redigera | redigera wikitext]

Ett sätt att se på kärlek är att se på det som något vi gör.  Inom behaviorismen betraktar man allt en organism gör som beteenden, både de som syns men också de som inte syns, såsom känslor och tankar. Detta skiljer man på som yttre och inre beteenden. Det är på samma sätt som fantasier och drömmar något som existerar under huden snarare än som ett icke-fysiologiskt fenomen[6]. För en behaviorist blir frågan, vad är det människor menar när de säger "kärlek"?

Beroende på vem man frågar kommer man få olika svar på denna fråga. En neuropsykolog kommer till största del att beskriva kärlek utifrån processer i hjärnan medan en socialpsykolog skulle prata om de operationella definitioner hen valt för sitt studium och mäta graden av upplevd kärlek så som den definierats enligt exempelvis Sternberg. En behaviorist är mer intresserad av hur begreppet "kärlek" används i vardagligt språk: vad är situationen när vi säger ”Jag älskar X” eller "X älskar mig". Situationen som gör att man använder ordet "älskar" är alltså inte att man observerar ett inre känslotillstånd, utan att man observerar beteenden antingen hos sig själv (pirr, fantasier, tankar) eller hos någon annan (glädje, närmanden, uttalanden). 

Vissa av dessa beteenden är alltså yttre, observerbara för vem som helst, som exempelvis kyssar, kramar, rodnad. Men folk observerar också inre beteenden som pirr i magen, tankar som susar genom huvudet och positiva varma känslor gentemot en viss person. Utifrån vår historia av språkinlärning har vi lärt oss att alla dessa beteenden benämns som kärlek.

Synliga beteenden (kan observeras hos andra och sig själv):

  • kyssar
  • kramar
  • titta varandra djupt i ögonen
  • sex

Icke synliga beteenden (kan bara observeras hos sig själv)

  • pirr i magen
  • varma känslor gentemot personen man gillar "jag blir alldeles varm i hela kroppar när hen kommer nära"
  • tankar kring den man gillar "jag kan inte sluta tänka på henom" "jag är helt besatt"

Ett uttryck så som ”jag gillar Bowie” och ”Bowie är bra” kan låta som benämningar av känslor men beskriver snarare de olika beteenden som personen sammantaget kallar "gillar". En person som gillar Bowie är antagligen mindre benägen att stänga av radion när hans musik spelas än någon som inte gör det. En som gillar den kommer vara mer benägen att sjunga med i sången eller köpa musik av honom än någon som uppfattar att de ”inte gillar Bowie”. Detta sammantaget kan leda till att en person säger att den ”gillar Bowie”. Detta verbala beteende ”gillar” kan alltså ses som en funktion av andra beteenden såsom lyssna, sjunga och köpa[6]. På samma sätt är det när vi säger att ”jag älskar X”. Det handlar då snarare om alla de beteenden som X representerar för en viss person. Det kan innebära att prata med denne, ha sex med personen, lyssna på personen.

I en studie lät man människor lista kännetecken för kärlek och värdera varje kännetecken utifrån hur centralt det var för hur de uppfattade kärlek[7]. De fem mest återgivna kännetecknen var: ”förtroende”, ”omtanke”, ”ärlighet”, ”vänskap” och ”respekt”. När man observerar beteenden hos sig själv som är associerade till dessa begrepp ökar sannolikheten för att säga ”jag älskar X”. Även om detta är verbala beskrivningar så skulle exempelvis ”förtroende” kunna kontrolleras av att den som uppfattat förtroende upplevt att den som den har berättat något personligt för har responderat på ett lämpligt och förstärkande sätt. Att uppleva ”åtrå” skulle kunna kontrolleras av den andres kropp och beteende förenade med sex tillsammans med den personen[6]. Att bli kär skulle kunna beskrivas som upprepade sekvenser av närmande-beteende som förstärks av den andre[6].

Inlärningsprocesser[redigera | redigera wikitext]

Mycket av det vi kallar kärlek är utifrån ett behavioristiskt synsätt respondent och operant inlärda beteenden. Kärlek mellan två människor handlar alltså om inlärningsprocesser där de två personerna utgör förstärkare för varandras beteenden. Sådan inlärning kan ske på flera olika sätt och sker i det naturliga fallet implicit. Vi blir alltså förstärkta i vissa beteenden utan att vi lägger märke till eller uppmärksammar det och det är kanske en av anledningarna till att folk uppfattar att ”det klickade till”.

Vid respondent inlärning har vissa tidigare neutrala stimuli som väcker en särskild respons betingats så att de utlöser samma responser. Det betyder att det har lärts in en ny association mellan ett visst stimuli och ett beteende som följer därpå [8]. För att det skall ske behövs upprepade inlärningstillfällen där samma sak sker, men i vissa fall kan betingning också uppstå till följd av enstaka inlärningstillfällen. För åtrå som är en del av det vi ofta menar med kärlek skulle en sådan respondent inlärning kunna skett i början av en förälskelse såsom under sex. Den kroppsliga reaktion som väcks vid sexuell upphetsning har betingats till ett visst stimuli (den person man blir upphetsad av) och denna reaktion kommer sedan att utlösas vid åsyn eller ledtrådar om att den andre personen finns närvarande (upphetsning i närvaro av den andra personen). Det är en förenklad beskrivning där betingningen egentligen sker i flera led, men flera liknande inlärningstillfällen kommer att kunna utlösa reaktionen sexuell upphetsning. Miller & Siegel beskriver hur strategin att göra sin kropp och beteenden till källor av diskriminativa stimuli skapar tilldragelse och generaliserade förstärkare följer som resultat av ett flertal inlärningstillfällen[9].

Vid operant inlärning lärs beteenden in till följd av vilka konsekvenser ett visst beteende ger[8]. De konsekvenser ett visst beteende ger kan öka eller minska sannolikheten för att beteendet skall upprepas och beskrivs med förstärkning och bestraffning.  Det finns både förstärkare som vi kan anse är mer eller mindre gällande för alla människor i en viss miljö och dessa kallas för generiska eller primära förstärkare och exempel på sådana kan vara mat eller sex. Andra förstärkare är mer specifika en viss person och kan kallas idiosynkratiska förstärkare[6]. Exempel på hur beteende förknippade med kärlek lärts in operant kan vara den problemlösningsprocess som ofta äger rum mellan partners. Att bli av med obehaget det innebär att ha ett personligt problem genom att prata med sin käraste som förstår en på ett sätt ingen annan gör och som kan ge specifika tips, kan ses utifrån operant inlärning, närmare bestämt ett negativt förstärkt beteende.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bibeln Matteusevangeliet 22:37-39
  2. ^ Nationalencyklopedin: "Fili", läst den 25 november 2015
  3. ^ Filo- i SAOB
  4. ^ -fil i SAOB
  5. ^ [a b c] Passer, Smith, Holt, Bremner, Sutherland & Vliek, Michael, Ronald, Nigel, Andy, Ed & Michael (2009). Psychology. The Science of Mind and Behavior 
  6. ^ [a b c d e] [https://pantherfile.uwm.edu/dermer/public/vita/dermer%20love%202006.pdf ”Towards Understanding the Meaning of Affectionate Verbal Behavior; Towards Creating Romantic Loving”]. https://pantherfile.uwm.edu/dermer/public/vita/dermer%20love%202006.pdf. Läst 2016-01-14. 
  7. ^ Fehr, B (1988). ”Prototype analysis of the concepts of love and commitment”. Journal of Personality and Social Psychology "55(4), 557". 
  8. ^ [a b] Ramnerö & Törneke, Jonas & Niklas. Beteendets ABC. En introduktion till beahvioristisk psykoterapi 
  9. ^ Miller & Siegel, Howard L. & Paul S. (1972). Loving: A psychological Approach