Kärnkraft i Finland

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Finland har 2020 fyra kärnreaktorer i drift vid två kärnkraftverk. Precis som de svenska är alla kustförlagda och är kondenskraftverk, vilket ger största möjliga elproduktion men ger kylvatten av så låg temperatur att spillvärmen inte kan användas för fjärrvärme. Den första reaktorn togs i drift 1977.

År 2017 levererade kärnkraften 33,2 % av Finlands elektricitet.[1] De fyra kraftverken hade 2018 en kumulativ kapacitetsfaktor[a] mellan 88 och 93 % vilket är bland de högsta i världen. 2017 var det globala medelvärdet för kapacitetsfaktor 73%.[1]

Kraftverk i drift[redigera | redigera wikitext]

Otnäs forskningsreaktor[redigera | redigera wikitext]

VTT driver en forskningsreaktor i Otnäs, Esbo. Reaktorn är en TRIGA Mark II byggd på 1960-talet.

Lovisa kärnkraftverk[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lovisa kärnkraftverk

Lovisa kärnkraftverk består av två ryskkonstruerade tryckvattenreaktorer av typen VVER V-213 som startade kommersiell drift maj 1977 respektive januari 1981.[1] Reaktorerna levererades av dåvarande Sovjetunionen, men försågs med inneslutning av iskondensortyp designad av Westinghouse samt instrumentering och processdator från Siemens.[2] Fram till 1996 fördes det använda kärnbränslet till Sovjetunionen/Ryssland för behandling.[3]

Olkiluoto kärnkraftverk[redigera | redigera wikitext]

Olkiluoto kärnkraftverk består av två kokvattenreaktorer levererade av ABB-Atom, som startade kommersiell drift 1979 respektive 1982. Reaktorerna är snarlika och byggdes samtidigt med reaktor 1 och 2 vid Forsmarks kärnkraftverk.

En tredje reaktor (Olkiluoto-3) började uppföras 2005 och var avsedd att bli färdig 2009. Reaktorn är en tryckvattenreaktor av typen EPR och levereras av ett konsortium bestående av AREVA och Siemens. Projektet har drabbas av betydande förseningar och angavs i november 2018 kunna starta kommersiell drift i januari 2020.[4] I juli 2019 meddelades att projektet drabbats av ytterligare förseningar och att start av kommersiell drift förväntas ske i juli 2020.[5] I augusti 2020 meddelades att kommersiell drift planeras starta i april 2022.[6]

Planerade kraftverk[redigera | redigera wikitext]

Hanhikivi kraftverk[redigera | redigera wikitext]

I oktober 2011 tillkännagav Fennovoima att orten Pyhäjoki i norra Finland valts ut som Finlands tredje plats för lokalisering av kärnkraft, Hanhikivi.[7] 2013 tecknades ett kontrakt med ryska Rosatom om en leverans av en tryckvattenreaktor AES-2006 av VVER-typ med en elektrisk effekt på 1200 MW. Tidplanen har justerats flera gånger men angavs i december 2018 vara byggstart 2021 och kommersiell drift 2028.[8]


Installerad effekt, uppförandetid[redigera | redigera wikitext]

Kärnkraftverk i drift, under uppförande eller under uppbyggnad
Reaktor Typ, Leverantör Nettoeffekt Byggstart Första anslutning

till nät

Start kommersiell

drift

Lovisa-1 VVER-440 , PWR, Atomenergoexport 507 MW 1971-05-01 1977-02-08 1977-05-09
Lovisa-2 VVER-440 , PWR, Atomenergoexport 507 MW 1972-08-01 1980-11-04 1981-01-05
Olkiluoto-1 BWR, ASEA-Atom 880 MW 1974-02-01 1978-09-02 1979-10-10
Olkiluoto-2 BWR, ASEA-Atom 880 MW 1975-11-01 1980-02-18 1982-07-10
Olkiluoto-3 EPR, Areva NP & Siemens AG 1 600 MW 2005-08-12 April 2022[6]
Olkiluoto-4 Annullerad cirka 1 500 MW
Hanhikivi-1 VVER-1200, Rosatom 1 200 MW 2021 (planerad) 2028 (planerad)[8]

Kärnavfall[redigera | redigera wikitext]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Använt kärnbränsle från Lovisa kärnkraftverk skeppades initialt till Sovjetunionen för upparbetning. Omkring 1990, i samband med Glasnost, blev den allvarliga olyckan 1957 vid Majak upparbetningsanläggning känd i västvärlden, vilket bidrog till att detta vägval i kärnbränslecykeln inte längre ansågs som politiskt godtagbart. Den finska kärnenergilagen modifierades 1994 så att allt kärnavfall som producerats i Finland också ska tas om hand i Finland[9], med direkt deponering av använt kärnbränsle utan föregående upparbetning.

Onkalo slutförvar[redigera | redigera wikitext]

År 2000 utsågs Onkalo i närheten av Olkiluoto som platsen för det kommande slutförvaret, och följande år (2001) godkände riksdagen ett "decision-in-principle" för slutförvarsprojektet. Slutförvaret ska kunna ta emot cirka 6 500 ton använt bränsle från reaktorerna i Olkiluoto och Lovisa. Efter detta utarbetades detaljplaner och en ansökan om tillstånd för uppförande gjordes i december 2013. Denna ansökan innehöll planer för såväl inkapslingsanläggning som själva slutförvaret, samt för olika anläggningar för hantering av avfall från drift samt slutlig rivning av inkapslingsanläggningen. Ansökan godkändes i november 2015[10], och uppförandet påbörjades 2016. I juni 2018 påbörjades vad som benämns FISST - Full Scale In-Situ System Test 2018–2019, där två fullskaliga slutförvarskapslar, dock utan bränsle men med motsvarande intern värmegenerering, deponeras, försluts och monitoreras under ett års tid.[11]

Hanhikivi[redigera | redigera wikitext]

Det planerade kraftverket Hanhikivi i Pyhäjoki förväntas för närvarande (2019) starta 2028, och kommer att förses med ett mellanlager för använt bränsle där bränslet svalnar under några decennier i avvaktan på eventuell upparbetning samt slutlig förvaring. Ett slutförvar avses tas i drift 2090[12]. 2016 gjordes undersökningar för två preliminära platser för slutförvar i Pyhäjoki och Eurajoki,[13] men slutgiltig plats är ännu (2019) ej beslutad. Frågan om upparbetning har diskuterats, då detta enligt riksdagens miljöutskott minskar miljökonsekvenserna under bränslets livscykel, om återanvändningen sköts effektivt, samtidigt som farhågor uttryckts för miljörisker under upparbetningsprocessen.[14] Upparbetning tar till vara klyvbart material från det använda bränslet, och minskar mängden långlivat avfall, men även dessa något mindre avfallsmängder måste slutförvaras under mycket lång tid.

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Den kumulativa kapacitetsfaktorn (cumulative loadfactor) är kvoten mellan verkligen producerad mängd el och teoretiskt möjligt om kraftverket kört med 100% effekt hela tiden. För kärnkraftverk är det svårt att komma över cirka 90% då verket måste stängas av några veckor varje år för att byta bränsle.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”IAEA PRIS - Power Reactor Information System - Country Statistics - Finland”. IAEA - International Atomic Energy Agency. https://pris.iaea.org/PRIS/CountryStatistics/CountryDetails.aspx?current=FI. Läst 18 mars 2019. 
  2. ^ Jåfs, sid 142–143
  3. ^ ”Historia” (på finska). Fortum. https://www.fortum.fi/tietoa-meista/yhtiomme/energiantuotantomme/voimalaitoksemme/loviisan-voimalaitos/historia. Läst 12 december 2020. ”Käytetyn polttoaineen kuljetus Venäjälle päättyi vuonna 1996.” 
  4. ^ ”New delay in start-up of Finnish EPR”. WNN - World Nuclear News. 29 november 2018. http://www.world-nuclear-news.org/Articles/New-delay-in-start-up-of-Finnish-EPR. Läst 19 mars 2019. 
  5. ^ ”Olkiluoto faces further delay to July 2020”. WNN - World Nuclear News. 18 juli 2019. https://www.world-nuclear-news.org/Articles/Olkiluoto-faces-further-delay-to-July-2020?fbclid=IwAR0M5qRE-rSlKJmAabs6GMx5UW2RWLC7fnPbcE-x9MxU9DV-Mp_-Mzeluxw. Läst 6 augusti 2019. 
  6. ^ [a b] ”Ny tidtabell för kärnkraftverket Olkiluoto 3 igen - regelbunden elproduktion i gång först 2022”. Svenska Yle. 28 augusti 2020. https://svenska.yle.fi/artikel/2020/08/28/ny-tidtabell-for-karnkraftverket-olkiluoto-3-igen-regelbunden-elproduktion-i-gang. Läst 1 september 2020. 
  7. ^ Kinnunen, Terhi (5 oktober 2011). ”Finland names 1st nuclear site after Fukushima”. Reuters. http://af.reuters.com/article/metalsNews/idAFL5E7KL63X20111005?sp=true. Läst 14 januari 2014. 
  8. ^ [a b] ”Schedule for Hanhikivi 1 project revised”. WNN - World Nuclear News. 27 december 2018. http://www.world-nuclear-news.org/Articles/Schedule-for-Hanhikivi-1-project-revised. Läst 21 mars 2019. 
  9. ^ ”Lag om ändring av kärnenergilagen (1420/1994)”. Finlex. http://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/1994/19941420. 
  10. ^ ”Licence granted for Finnish used fuel repository”. WNN - World Nuclear News. 12 november 2015. http://www.world-nuclear-news.org/Articles/Licence-granted-for-Finnish-used-fuel-repository. Läst 21 mars 2019. 
  11. ^ Sami Hautakangas (23 augusti 2018). ”Integration of Safety, Reliability and Technology based on experience of nuclear waste management in Finland”. Fortum. https://nuce.aesj.or.jp/_media/ss:ss34:2-3_%E3%83%95%E3%82%A3%E3%83%B3%E3%83%A9%E3%83%B3%E3%83%89%E3%81%AB%E3%81%8A%E3%81%91%E3%82%8B%E6%94%BE%E5%B0%84%E6%80%A7%E5%BB%83%E6%A3%84%E7%89%A9%E7%AE%A1%E7%90%86%E3%81%AE%E7%B5%8C%E9%A8%93%E3%81%AB%E5%9F%BA%E3%81%A5%E3%81%8F%E5%AE%89%E5%85%A8%E3%80%81%E4%BF%A1%E9%A0%BC%E6%80%A7%E3%80%81%E6%8A%80%E8%A1%93%E3%81%AE%E7%B5%B1%E5%90%88_EN.pdf. Läst 21 mars 2019. 
  12. ^ ”Management of spent fuel and radioactive waste in Finland – national programme in accordance with Article 12 of the Council Directive 2011/70/Euratom”. STUK - Finska Strålsäkerhetsmyndigheten. Juli 2015. https://www.stuk.fi/documents/12547/554501/National+Programme+072015docx+14072015+English+translation+21082015.pdf/b435b514-53e2-4dc2-8999-99cc91b4a886. Läst 21 mars 2019. 
  13. ^ ”Fennovoima CSR report 2017 - Nuclear Safety - Final Disposal”. Fennovoima. 2017. https://www.fennovoima.fi/sites/default/files/media/documents/Fennovoima_CorporateResponsibilityReport_2017.pdf. Läst 21 mars 2019. 
  14. ^ ”Miljöutskottets utlåtande 21/2014 rd”. Riksdagen. 5 november 2014. https://www.eduskunta.fi/SV/vaski/Sidor/trip.aspx?triptype=riksdagshandlingar&docid=miuu+21/2014. Läst 18 april 2016. 

Källor[redigera | redigera wikitext]