Köpmannen i Venedig

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Köpmannen i Venedig ur "First Folio"
Scen ur Köpmannen i Venedig

Köpmannen i Venedig är en teaterpjäs av William Shakespeare, skriven 1596.

Pjäsens historia[redigera | redigera wikitext]

Manuskriptet till Köpmannen i Venedig registrerades hos Stationers' Company i London den 22 juli 1598. Registreringen skedde med förbehållet att pjäsen inte skulle publiceras innan Lord Chamberlain hade givit sitt godkännande. Den första utgåvan av pjäsen kom ut 1600 och trycktes av James Roberts. Senare samma år utkom tryckaren Thomas Heyes med ytterligare en upplaga. När pjäsen kom ut i tryckt form hade den redan framförts på scenen vid flera tillfällen.[1]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Bassanio ber sin vän köpmannen Antonio om ett lån för att kunna fria till Portia. Antonio har inga kontanter men väntar hem flera lastskepp. De vänder sig till juden Shylock som motvilligt går med på att låna ut pengarna. Han föraktar Antonio för att denne själv anser sig stå över att låna ut med ränta, ändå ber han om ett lån. Shylock ställer skämtsamt som villkor att få skära ut ett skålpund kött ur Antonios bringa om denne inte kan betala i tid. Antonio går med på detta, hans skepp är ju på väg.

Portia, som bor i Belmont, är både rik och vacker och har ett vinnande sätt. Portias far har i sitt testamente föranstaltat att den friare som väljer rätt skrin av tre – ett i guld, ett i silver och ett i bly – skall få hennes hand. Friarna har varit många men alla har valt fel. Bassanio väljer blyskrinet som visar sig innehålla Portias porträtt samt en vers som bekräftar att han valt rätt.

Shylocks dotter Jessica har rymt hemmet med en mängd värdesaker. Hon kände sig instängd i glädjelöshet. Hon och Lorenzo, en vän till Bassanio, är kära i varandra. Shylock är förkrossad, inte så mycket för att ha förlorat sin dotter men för att förlorat sina värdesaker. Han muntras dock upp av rykten om att Antonios skepp gått i kvav. Shylock är fast och fullt besluten att kräva sitt pris av Antonio. Det hjälper inte att dennes vänner erbjuder sig att betala skulden med flerfaldig ränta. Han drar Antonio inför rätta.

Portia klär ut sig till advokat och låtsas vid rättegången ställa sig på Shylocks sida. Hans krav är berättigat. Han skall få skära ut ett skålpund kött ur Antonios bröst. Det finns bara en hållhake. Han har rätt till ett skålpund kött men inget mer. Inte en enda droppe blod får spillas. Lagen säger också att den som varit ute efter någon annans liv skall mista både sina tillgångar och sitt liv, ifall inte dogen benådar honom, vilket dogen gör. Istället skall han betala halva sin förmögenhet till Antonio. Denne efterskänker dock beloppet på villkor att Shylock testamenterar pengarna till Lorenzo och Jessica samt konverterar till kristendomen.

Shylocks snöpliga sorti roar hans motståndare nåt oerhört. Bassanio vill skänka frikostiga gåvor till advokaten som tack för att denne räddat hans vän. Men allt advokaten begär är att få ringen Bassanio har på sitt finger och som han fått av Portia. Hon avslöjar sig sedan och det kommer dessutom bud om att Antonios skepp mirakulöst klarat sig och anlöper hemmahamnen.

Pjäsen innehåller två tacksamma roller. Den ena är den spirituella och kvicka Portia. Den andra är Shylock, som är en sammansatt karaktär. Han håller ett berömt försvarstal – som börjar "Har inte en jude ögon?" – där han angriper den kristna dubbelmoralen. Det fanns före Shakespeare en hel del giriga judar i litteraturen, men Shakespeare är den förste som låter juden försvara sig mot anklagelserna.

Uppsättningar[redigera | redigera wikitext]

Den förste som framställde Shylock som en sympatisk figur var Edmund Kean 1814. 1879 spelade Henry Irving i denna tradition med Ellen Terry som Portia. Jacob P. Adler introducerade Shylock på jiddish under början av 1900-talet i New York. I Nazityskland framställdes Shylock i en antisemitisk vinkling, t.ex. på Burgtheater i Wien 1943 med Werner Krauss som Shylock.

Uppsättningar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

1857 gästspelade den svarte amerikanske skådespelaren Ira Aldridge som Shylock på Kungliga Dramatiska Teatern som då huserade på Gustav III:s opera. Aldridge spelade på engelska medan resten av ensemblen spelade på svenska. 1895 gav Dramaten Köpmannen i Venedig på Mindre Teatern i Carl August Hagbergs översättning.

Uppsättningar i Sverige sedan år 1900[redigera | redigera wikitext]

Filmatiseringar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Det har gjorts mång filmatiseringar av Köpmannen i Venedig.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, The Merchant of Venice, 20 juni 2015.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ William Shakespeare (redaktör A. W. Verity) (1953). The Merchant of Venice. Cambridge: Cambridge University Press. Sid. vii-viii 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]