Köppens klimatklassifikation

Från Wikipedia
Version från den 5 september 2015 kl. 11.07 av Fluffbot (Diskussion | Bidrag) (Översätter källmall: Mall:Cite book)
En uppdaterad Köppen–Geiger-klimatkarta:[1]
  Af
  Am
  Aw
  BWh
  BWk
  BSh
  BSk
  Csa
  Csb
  Cwa
  Cwb
  Cwc
  Cfa
  Cfb
  Cfc
  Dsa
  Dsb
  Dsc
  Dsd
  Dwa
  Dwb
  Dwc
  Dwd
  Dfa
  Dfb
  Dfc
  Dfd
  ET
  EF

Köppens klimatklassifikation är ett av de mest använda klimatklassifikationssystemen. Det publicerades först av den rysk–tyske klimatologen Wladimir Köppen år 1884, med flera efterföljande modifikationer av Köppen själv, varav notabla sådana år 1918 och 1936. Därefter har den tyske klimatologen Rudolf Geiger samarbetat med Köppen beträffande modifikationer i klassifikationssystemet, varför det ibland kallas för Köppen–Geigers klimatklassifikation.

Under 1960-talet betraktades Trewarthas klimatklassifikationssystem som en modifikation av Köppens system, i ett försök att åtgärda några av bristerna (mestadels den att mellanlatitudsklimatzonen var alltför bred) i Köppens system.

Systemet är baserat på konceptet att den inhemska vegetationen är det bästa uttrycket för klimatet. Således har klimatzongränserna valts med vegetationsdistribution i åtanke. Den kombinerar genomsnittliga årliga och månatliga temperaturer och nederbörd, samt årstidsvariationen av nederbörd.[2]:200–1

Indelning

I systemet finns fem huvudklimattyper, som anges med versala bokstäver:

Genom att tillfoga en eller flera gemena bokstäver till huvudklimattypernas versala kan huvudtyperna delas in i undertyper:[3]

  • a: Het sommar
  • b: Varm sommar
  • c: Sval sommar
  • d: Sval sommar, extrem vinterkyla
  • h: Torrt och hett
  • k: Torrt, kall vinter
  • f: Helårsregn
  • m: Monsunregn
  • s: Vinterregn
  • w: Sommarregn

Grupp A: Tropiskt klimat

Klassifikationskriterierna för grupp A är att alla årets månader skall ha en medeltemperatur över 18 °C och en årlig nederbörd över eller lika med 1500 mm. Jordens regnskogar faller in i denna grupp.

Grupp B: Arida klimat

Klassifikationskriterierna för grupp B är att den potentiella evapotranspirationen skall vara större än nederbörden. Jordens torraste områden faller in i denna kategori. Gruppen har undertyperna:

Grupp C: Varmtempererat klimat

Klassifikationskriterierna för grupp C är att somrarna skall vara fuktiga och varma, och vintrarna kalla till milda. Gruppen har undertyperna:

Grupp D: Kalltempererat klimat

Klassifikationskriterierna för grupp D är att medeltemperaturen skall vara högre än 10 °C i den varmaste månaden, och lägre än −3 °C i den kallaste månaden.

Grupp E: Polarklimat

Klassifikationskriterierna för grupp E är att månadstemperaturen skall vara lägre än 10 °C året runt. Gruppen har undertyperna:

  • ET: Tundraklimat, där åtminstone en månad har en medeltemperatur över 0 °C.
  • EF: Glacialklimat där månadsmedeltemperaturen aldrig överstiger 0 °C, och snön/isen ligger kvar året om.

Källor

  1. ^ Peel, M. C. and Finlayson, B. L. and McMahon, T. A. (2007). ”Updated world map of the Köppen–Geiger climate classification” (på engelska). Hydrol. Earth Syst. Sci. 11: sid. 1633–1644. doi:10.5194/hess-11-1633-2007. ISSN 1027-5606. http://www.hydrol-earth-syst-sci.net/11/1633/2007/hess-11-1633-2007.html.  (Direktlänk: Final Revised Paper)
  2. ^ McKnight, Tom L; Hess, Darrel (2000). ”Climate Zones and Types” (på engelska). Physical Geography: A Landscape Appreciation. Upper Saddle River, NJ: Prentice Hall. ISBN 0-13-020263-0 
  3. ^ ”Jordens huvudklimattyper”. SMHI. http://www.smhi.se/kunskapsbanken/klimat/jordens-huvudklimattyper-1.640. Läst 9 maj 2014. 

  • Bogren, Jörgen; Torbjörn Gustavsson, Göran Loman (2008). Klimat och väder. Studentlitteratur 

Externa länkar