Köttersättningsprodukter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sojaprotein är en fullvärdig proteinkälla.

Köttersättningsprodukter fungerar som alternativ till kött i en persons kost. De utformas ofta för att ersätta olika former av köttprodukters specifika egenskaper såsom smak, form och konsistens.

Köttersättning som begrepp och fenomen utgår köttkonsumtion som norm i samhället, och att en vegetarisk kost därmed kan önskas, eller av bekvämlighet, vilja vara så lik den normativa kosten som möjligt. Köttersättningsprodukter i form av hel- eller halvfabrikat är dock ett relativt nytt fenomen. Det finns vegetarisk mat som har liknande egenskaper som köttprodukter men som inte bör betraktas som ersättningsprodukter eftersom de inte utvecklats för det syftet. Bland dessa kan till exempel nämnas falafel, tofu, och tempeh.

Fabrikat[redigera | redigera wikitext]

De flesta köttersättningsprodukter framställs genom att olika råvaror genomgår en eller flera behandlingsprocesser för att bl.a. skapa rätt konsistens. Exempel på dessa är quorn och utvinning av sojaproteiner.

Ur råvaror[redigera | redigera wikitext]

En del köttersättningsprodukter kan enkelt tillverkas i hemmet. Ett konkret exempel är seitan vilket tillverkas av gluten, en proteinsammansättning, som utvinns ur vete. Man kan även göra olika biff- och köttbullsliknande maträtter med olika baljväxter. I kombination med något sädesslag blir detta dessutom en fullvärdig proteinkälla.

Smörgåspålägg[redigera | redigera wikitext]

Olika köttbaserade smörgåspålägg finns det fullgoda alternativ till. Istället för Leverpastej kan man prova Tartex och för korv- och kycklingskivor finns cheatin' som ett alternativ.

Vegetarisk näringsersättning[redigera | redigera wikitext]

Vitamin B12[redigera | redigera wikitext]

Det enda ämne som kött innehåller som inte går att ersätta vegetariskt är vitamin B12. För lakto-ovo-vegetarianer är detta inget problem eftersom det även finns i både hönsägg och komjölk. Äter man däremot en helt vegetabilisk kost måste B12 intas annan väg vanligtvis via kosten, med laboratorieframställt B12, i form av berikade vegetariska matprodukter, kosttillskott och i viss mån även groddar. Alger har även visat sig innehålla biologiskt aktivt B12, men rekommenderas inte i stora intag på grund av deras höga jodhalter. Vitamin B12 återfinns i växtprodukter efter bakteriell kontamination eller som resultat av fermentering men det är ifrågasatt om dessa mängder är tillräckliga.

Det är numera känt att alla B-vitaminer inklusive B12 och många andra näringsämnen, produceras av mikroorganismer, t.ex. de som finns i Probioform [källa behövs]. Därför kan man arbeta på att få in dessa mikroorganismer i tarmfloran, vilket man kan göra genom att inta dem oralt eller analt som lavemang [källa behövs]. Man kan också fermentera grönsaker med Probioform som startkultur och äta dessa, gärna ett par gånger per dag [källa behövs]. Efter några år kan tarmfloran ha kompletterats och påstås då leverera vitamin B12 till kroppen.

pH i magen har stor betydelse för tarmfloran eftersom bl.a. upphettad mat försurar magen [källa behövs]. Detta gör att den nyttiga tarmfloran inte trivs och ersätts av en parasiterande tarmflora som inte producerar vitamin B12 eller andra nyttigheter. De levererar i stället det vi kallar parasiter [källa behövs].

Se även[redigera | redigera wikitext]