Kabbleka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kabbleka
Illustration Caltha palustris1.jpg
Från Prof. Dr. Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Gera 1885
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRanunkelordningen
Ranunculales
FamiljRanunkelväxter
Ranunculaceae
SläkteKabblekesläktet
Caltha
ArtKabbleka
C. palustris
Vetenskapligt namn
§ Caltha palustris
AuktorL. 1753
Synonymer
Kabbleka
Kabbleka
Hitta fler artiklar om växter med
Annat mål. Kabbeleka kan i vissa fall vara ett bygdemålord, som syftar på andra arter:


Kabbleka, (Caltha palustris) även Kabbeleka, är en växt med gula blommor

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Blommorna utgörs av fem fria foderblad. Kronblad saknas. Det finns även en rent vit varietet, Caltha Alba. Honungsavsöndringen är inte bunden vid hyllebladen eller ståndarna, utan det är pistillerna, som i en liten grop på vardera sidan av fruktämnet har de sockeralstrande körtlarna. Blomman har en svag doft som påminner om kautschuk. Bladen är hjärtformade och glansigt mörkgröna. Frukterna är flerfröiga fröhus, vart och ett bildat av ett enda fruktblad. De liknar ärtväxternas baljor.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Kabblekan är allmän vid kärr, diken och på sanka stränder där dess saftigt gröna, grova och något klumpiga örtstånd hastigt skjuter upp från de övervintrande skotten och hinner blomma redan i maj.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Kabbleka finns vitt spridd över tempererade och boreala områden i hela norra halvklotet, även högt upp i fjällen.

I vissa områden har underarter utvecklats, såsom:

  • C. fistulosa i Japan
  • C. membranacea i östligaste Asien
  • Liten kabbleka, C. radicans ssp. radicans (T.F.Forst.) Fr. i fjälltrakter
  • Revkabbleka, C. palustris ssp. radicans (T.F.Forst.) Syme
  • Flera andra varianter på sydsidan av Alperna

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

  • Norden [7], inklusive C. carnuta. Där visas även några områden, där varianterna C. var. radicans och C. palustris f. Zetlandica finns.
  • Norra halvklotet [8]. Där visas även områden med bl a C. ssp. palustris, C. ssp. membranacea och C. fistulosa.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Förr åts blomknopparna som kapris med salt och ättika, men det är inte att rekommendera då de, liksom hela växten i övrigt, är svagt giftiga.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

  • Caltha kan härledas från grekiska κάλαθος (kalatos), som betyder bägare, pokal och syftar på de skålformade kronbladen i blomman.
  • Palustris kommer av latin palus = kärr. Med palustris menas "växande i kärr".
  • Radicans kommer av latin radix = rot. Med radicans menas "bildar rötter".

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens

Bäckblomma [1]
Bäckros [2]
Gulalåker Halland [3]
Gulnacke [1]
Kabbalök Österbotten [4]
Kabbelök [1]
Kalablomå Österbotten [4]
Kalvleka [5]
Koplada Skåne [6]
Mjölkros [2]
Revkabbleka [5]

Skröna[redigera | redigera wikitext]

Ibland hör man sägas att kabblekan framkallar vårtor, men det finns inga bevis för att så skulle vara fallet. Troligen är det en skröna som spridits för att avskräcka barn från lek vid vatten. Däremot kan kabbeleka, liksom många andra smörblommeväxter, ge eksem.[7] (Se tiggarranunkel.)

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] SAOB 1935 [1]
  2. ^ [a b] Carl Lindman: Bilder ur Nordens flora, Tavla 174 [2] Wahlström & Widstrand, Stockholm 1917–1926
  3. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 221 [3], Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  4. ^ [a b] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 303 [4], Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  5. ^ [a b] Arne Anderberg och Anna-Lena Anderberg: Den virtuella floran , Naturhistoriska riksmuseet 1997 [5]
  6. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 361 [6] Gleerups, Lund 1862–1867, facsimilutgåva Malmö 1962
  7. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 75. ISBN 91-20-04445-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]