Kaffekask

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kaffekask, kaffehalva, kaffegök, kask eller gök, är en blandning av kaffe och brännvin eller konjak. Drycken har även kallats uddevallare och ska ha varit särskilt populär i Bohuslän i mitten av 1800-talet.[1]

Ordet "gök" i denna bemärkelse härstammar från folktron att man kunde bli "gökdårad", vilket innebar att man drabbades av otur eller sjukdom om man hörde göken på fastande mage, se vidare dårfågel.

Enligt ibland hörd uppfattning blir det kask och aldrig gök om kaffet blandas med brännvin. Blandar man kaffet med konjak blir det däremot gök och aldrig kask.

I Svenskfinland blir det gök med punsch till kaffet.[2]

Själva handlingen att slå brännvin eller konjak i kaffet kallas i Närke att krångla [3] (verb). För substantivet krångla, se Ledskyttel.

En förklaring till uttrycket att krångla med kaffet, är att kaffet manipulerats på något sätt, här i överförd skämtsam bemärkelse en mildare form av att hälla gift i kaffet.[4]

Kaffeknorr[redigera | redigera wikitext]

Enligt Svenskt dialektlexikon blir det i Södermanland, Närke och Svenskfinland en knorr om socker ingår i kaffe/brännvinsbrygden.[5]

Därav uttrycket att vara på knorren efter inmundigande av alltför mycket av alkoholhaltiga drycker.

Svenska Akademiens ordbok (SAOB) nämner däremot ingenting om att socker måste ingå i en knorr.[6] Där nämns f ö också varianterna att knorr kan avse:

  • Den mängd brännvin eller konjak, som avses bli hälld i kaffet.
  • Inmumdigande av brännvin eller konjak tillsammans med kaffe, d v s serverat separat vid sidan om kaffekoppen utan att hällas i kaffet.

Att sätta knorr på något har den allmänna betydelsen att förse något med en prydnad, att i överförd bemärkelse "förgylla" något till extra god kvalitet. Uttrycket kan härledas från grisens knorr (spiral) på svansen, när grisen mår bra.[7]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet kask kan komma från lågtyskans 'karsch', som även finns i sydtyska dialekter som 'chärsch', med betydelsen stark, rivande (om drycker). Ordet är säkert belagt hos författaren Onkel Adam 1862: "’kask’ eller 'uddevalla' (yttrat av en vandrande gesäll)." Ordet är allmänt i mellersta och norra Sverige, och även i Norge som karsk/kask. Som verb, att 'kaska', är det belagt i skrift sedan 1890-talet.[8] För ordet gök i denna bemärkelse, exempelvis i uttrycket Taga sig en sup för göken, se dårfågel.

Recept[redigera | redigera wikitext]

  • "Lägg en kopparslant (1-öring) plus en silverslant (10-öring) i botten på en kopp. Häll på kaffe tills 10-öringen inte syns. Fyll på med brännvin tills 1-öringen åter syns."
  • "Lägg en femtioöring i en kaffekopp, fyll på med kaffe tills den inte längre syns, fyll sedan på med hembränt tills årtalet på femtioöringen syns, eller att koppen blir full om femtioöringen lagts med fel sida upp."

De recept som baseras på att hälla på kaffe tills något inte längre syns och därefter hälla på sprit till det åter syns kräver en kopp som är smalare i botten och vidare mot toppen, så att koncentrationen av kaffet minskar mer än höjden av vätskepelaren ökar då man häller på spriten. I ett cylindriskt kärl är det enligt Beers lag annars omöjligt eftersom absorptionen av ljus är proportionell mot koncentrationen. Denna begränsning gäller bara om man rört om drycken, så att blandningen blivit homogen. Traditionella kaffekoppar är inte cylindriska, och vid framställningen häller man starkvaran försiktigt, och då blir blandningen, åtminstone till att börja med, inte homogen. Så myntmetoden fungerar i praktiken!

Sånger[redigera | redigera wikitext]

Det mest kända "kaffekaskandet" är Povel Ramel som sjunger i Johanssons boogie-woogie-vals då Ramel sjunger: "Åå var sjunde gång vi spelar den så får han pengar till en kaffekask". Det andra är Allan Edwall som i Årstider sjunger: "och doft av hägg och kaffekask". Cornelis Vreeswijk sjunger i "Jultomten är faktiskt död", följande: "Och räven är kry och rask, och far dricker kaffekask".

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Elof Hellquist: Svensk etymologisk ordbok, sida 1055, [1] Gleerups, Lund 1922
  2. ^ SAOB: KAFFE ssgr KAFFE-PUNSCH [2]
  3. ^ Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon, sida 359: [3] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  4. ^ SAOB Krångla 9) [4]
  5. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 338: KNORR 2 [5] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  6. ^ SAOB: Knorr 3 [6]
  7. ^ SAOB KNORR 1) b) [7]
  8. ^ "Kask", Svensk etymologisk ordbok, sida 305, 1922

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]