Kai Simons

Från Wikipedia
Kai Simons
Kai Simons
Född24 maj 1938[1][2] (85 år)
Helsingfors[1]
Medborgare iFinland
Utbildad vidHelsingfors universitet, medicine doktor, [1]
Helsingfors universitet, filosofie doktor, [1][3]
SysselsättningBiokemist, universitetslärare, molekylärbiolog, affärsman
ArbetsgivareRockefeller University
Europeiska molekylärbiologiska laboratoriet (1975–2000)[4]
Europeiska molekylärbiologiska laboratoriet (1982–1998)[5]
Max Planck Institute of Molecular Cell Biology and Genetics (1998–2006)[6]
Max Planck Institute of Molecular Cell Biology and Genetics (2006–)[7]
Utmärkelser
Keith R. Porter-föreläsning (1990)
Anders Jahres medicinska pris (1991)[1]
J. W. Runebergs pris (1997)[1]
Schleiden-medaljen (2001)[8]
Matti Äyräpää-priset (2003)[9]
Van Deenen-medaljen (2005)[10]
A. I. Virtanen-priset (2006)[11]
Robert Koch-medaljen (2016)[12][13]
EMBO-medlemskap
Webbplatslipotype.com/about-us/
Redigera Wikidata

Kai Lennart Simons, född 24 maj 1938 i Helsingfors, är en finländsk läkare och cellforskare. Han är son till Lennart Simons.

Simons blev medicine och kirurgie doktor år 1964 och var verksam vid Minervainstitutet åren 1961–1975. Åren 1975–2001 var han professor i biokemi vid Helsingfors universitet (1977–79) samt forskare vid europeiska molekylärbiologiska laboratoriet (EMBL) i Heidelberg. År 2001 blev han chef för Max Planck-institutet i Dresden.

Simons har bland annat forskat i hur fetter bildar flottar i cellmembranen och hur signalproteiner placeras i dessa. Han är bland annat ledamot av National Academy of Sciences i USA och är sedan 1984 honorärprofessor vid universitetet i Heidelberg. Han utsågs till hedersdoktor vid Uleåborgs universitet 1999 och vid Katholieke Universiteit Leuven 2003.[14] Han har mottagit flera priser och utmärkelser, bland annat J.W. Runebergs pris 1997, Anders Jahres pris 1991 och Matti Äyräpää-priset 2003.[14]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Kai Simons: Forskningens olidliga lätthet. Ett liv i vetenskapens tjänst, Utgiven på eget förlag (distribueras av Förlaget), 217 sidor, 2021

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Finlands professorer 1640-2007, Professorsförbundet, 2008, s. 677, ISBN 978-952-99281-1-8.[källa från Wikidata]
  2. ^ Kai Simons, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Kai Simons, Vitamin B[sup 12 binders in human body fluids and blood cells], Finna (på engelska), Finska Vetenskaps-Societeten, 1964, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ ORCID Public Data File 2023, 27 september 2023, 10.23640/07243.24204912.V1, läs onlineläs online, läst: 10 november 2023, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ ORCID Public Data File 2023, 27 september 2023, 10.23640/07243.24204912.V1, läs onlineläs online, läst: 10 november 2023, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ ORCID Public Data File 2023, 27 september 2023, 10.23640/07243.24204912.V1, läs onlineläs online, läst: 10 november 2023, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  7. ^ ORCID Public Data File 2023, 27 september 2023, 10.23640/07243.24204912.V1, läs onlineläs online, läst: 10 november 2023, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.leopoldina.org .[källa från Wikidata]
  9. ^ Matti Äyräpään palkinnonsaajat (på finska), läs online, läst: 9 november 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.biomembranes.nl .[källa från Wikidata]
  11. ^ A.I. Virtanen Prize (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ Robert Koch Award (på engelska), läs online, läst: 21 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, www.robert-koch-stiftung.de .[källa från Wikidata]
  14. ^ [a b] ”Curriculum Vitae Kai Simons”. Östra Finlands universitet. https://www.uef.fi/documents/676599/752742/Simons.pdf/623b5053-9dfb-402e-91f4-8976e369df94. Läst 14 augusti 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kai_Simons&oldid=50514003”