Kai Gullmar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kai Gullmar
Kai gullmar.jpg
Kai Gullmar.
FödelsenamnGurli Maria Bergström
Född2 april 1905
Död25 mars 1982 (76 år)
BakgrundSverige
Genreschlager
Instrumentpiano
År som aktiv1928–1961?

Kai Gullmar, pseudonym för Gurli Maria Bergström, född den 2 april 1905 i Sundsvall, död den 25 mars 1982 i Stockholm,[1] var en svensk schlagerkompositör, sångare och skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Kai Gullmar föddes som dotter till direktör Karl Bergström (med smeknamnet Kol-Kalle) och hans hustru Lydia, född Lax. Fadern drev kol- och kokshandel, modern hade en kaférörelse. Redan som barn medverkade Gullmar i Sundsvalls Barnens Dags-revyer och hon lärde sig även att spela piano.

1924–1925 skickades hon till London på handelsutbildning. Hon fick under tiden i London smak för tidens engelska och amerikanska dansmusik, och dansade på Savoy Hotel till Jack Hyltons orkester. Vid hemkomsten skrev hon sin första låt med engelsk text.

Hon arbetade på faderns kontor i några år, men flyttade sedan till Stockholm och fick plats som expedit i Audofons grammofonaffär. 1928 provsjöng hon för revykungen Ernst Rolf, blev antagen, och i revyn sjöng hon sången När de flaggar på slottet, är kungen i sta'n. Emellertid tog karriären slut då föräldrarna kom till Stockholm och tog med sig henne hem till Sundsvall igen.

Tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Ett år senare fick hon lov att flytta tillbaka till Stockholm. Nu fick hon plats som biträde på grammofonavdelningen i Lundholms pianomagasin. Affären hade en högtalare ut mot gatan och ibland roade sig Gurli med att själv sjunga så det hördes ut på trottoaren. En dag passerade operadirigenten Nils Grevillius. Han gick in i butiken och frågade vem det var som sjöng så bra och övertygade den unga expediten att provsjunga på grammofonbolaget Husbondens Röst, HMV.

Inspelningschefen Vera Åkerman tyckte inte att Gurli Bergström var ett särskilt spännande artistnamn. Så Gurli Maria fick bli Gullmar, och till förnamn valde hon själv Kai. Hennes artistnamn blev således Kai Gullmar och med det debuterade hon som grammofonsångerska. Inspelningsdagen var den 14 februari 1931.

På nästa skiva sjöng hon den egna kompositionen Kan du inte sjunga – så vissla! där hon även svarade för texten. Men i framtiden skulle hon helst komma komponera utifrån färdiga texter och ofta i samarbete med textförfattaren Gus Morris, eller Gustaf Wahlenius som han egentligen hette. Utöver Kai Gullmar använde hon även pseudonymen d'Alvarez-Carter.

Genombrott och senare framgångar[redigera | redigera wikitext]

Kai Gullmars första stora succé kom 1933 med På Ancora Bar med text av Fritz Gustaf, pseudonym för Gustaf Sundelöf. Den sjöngs då in av av Karin Juel, som debuterade med den låten och kom att bli en av Sveriges första schlagersångerskor.

På 1930- och 40-talen hade Kai Gullmar stora framgångar då hon samarbetade och umgicks med landets ledande artister och revymakare som Karl Gerhard och Gustaf Wally. Hennes sånger kom att spelas in av Sveriges populäraste artister som Sven-Olof Sandberg, Ulla Billquist, Marguerite Viby, Alice Babs, Sigurd Wallén, Edvard Persson, Nils Poppe, Zarah Leander, Harry Brandelius, Adolf Jahr, Sickan Carlsson, Brita Borg och många fler.[2]

Hon medverkade ofta i radio, första gången 1930 och från 1931 ofta tillsammans med Pim-Pim Falck som Kai och Len. Hon sjöng in flera av sina melodier på skiva, medverkade i revyer och turnerade på somrarna. Hon skrev också musik till 47 svenska filmer.[3]

Sista tid[redigera | redigera wikitext]

Kai Gullmar avled 1982, i 76 års ålder. Hennes begravning ägde rum i Gustaf Adolfskyrkan i Stockholm, och hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm. [4]

Betydelse och eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Som kvinnlig schlagerkompositör var Kai Gullmar en av de första i Sverige. Sammanlagt skrev hon cirka 500 schlagermelodier.[5] 2018 invaldes hon i Swedish Music Hall of Fame.[6]

Kai Gullmar var på sin tid ovanlig inom den svenska musikbranschen; hon var kvinna men klädde sig ofta som en man och levde öppet som lesbisk.[6] Hon sammanlevde under många år med före detta balettdansösen Rita Rosenberg.[5]

Radiomannen Bengt Haslum skrev boken "Jag har en liten melodi" : en bok om Kai Gullmar , som utkom 1982. Den innehåller även en omfattande verkförteckning. Efter en idé av Lars Löfgren och Nils Johan Tjärnlund producerades en jubileumsutställning Swing it! Gurli Bergström blir Kai Gullmar – en kvinna i musiklivet som visades på Sundsvalls museum 2005 och på Musikmuseet i Stockholm 2006.

Produktioner[redigera | redigera wikitext]

Kända kompositioner[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Roller

Musik (urval)

Teater (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1950 Medverkande Komik på liten gata, revy
Nils Perne och Sven Paddock
Sven Paddock Scalateatern[7]
1951 Medverkande Vi valsar igen, revy
Nils Perne och Sven Paddock
Sven Paddock

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901-2009. Utg. av Sveriges släktforskarförbund 2010.
  2. ^ Haslum, Bengt (1982). "Jag har en liten melodi": en bok om Kai Gullmar. Stockholm: STIM:s informationscentral för sv. musik. Libris 7749380. ISBN 91-85470-44-9 
  3. ^ Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 7, Gabo-Hageg. Höganäs: Bra böcker. 1991. Libris 7665085. ISBN 91-7752-265-6 (Wiken (Bra böcker)  S. 213-214.
  4. ^ Hitta graven
  5. ^ [a b] Marcusson, Helena (16 mars 2017). ”Schlagerdrottningen Kai Gullmar: Orädd, envis valde hon aldrig den enkla vägen”. Minnenas Journal. http://www.minnenasjournal.nu/schlagerdrottningen-kai-gullmar-oradd-envis-valde-hon-aldrig-den-enkla-vagen/. Läst 11 juni 2018. 
  6. ^ [a b] Broder Daniel och Titiyo invalda i Swedish Music Hall of Fame”. SVT Nyheter. 3 maj 2018. https://www.svt.se/kultur/broder-daniel-och-titiyo-invalda-i-swedish-music-hall-of-fame. Läst 11 juni 2018. 
  7. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 30. 29 septtember 1950. http://arkivet.dn.se/tidning/1950-09-29/263/30. Läst 5 augusti 2017. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]